Wärtsilä försvarar affär i Västsahara
Export Verkstadsbolaget Wärtsilä försvarar sina kraftverksleveranser till konfliktområdet Västsahara, som sedan 1975 ockuperas av Marocko. – Vi bidrar till områdets basinfrastruktur och stöder lokalbefolkningens sysselsättning, säger kommunikationsdirektö
För en vecka sedan frågade insändarskribenten Arto Valtonen i HBL hur Wärtsilä motiverar sina affärer i ockuperade Västsahara. Verkstadsbolaget meddelade i början av augusti att man säljer ett 22 megawatts dieselkraftverk till Marocko med leverans från och med januari 2018. Det som inte framgår av Wärtsiläs meddelande är att leveransen går till staden Dakhla i Västsahara, ett konfliktområde som Marocko ockuperat sedan 1975. Wärtsilä har också tidigare levererat kraftverk till staden, åren 2002, 2010 och 2015. Motpart i affärsuppgörelsen är marockanska statens energibolag.
FN fördömer Marockos ockupation av Västsahara och i december fastslog en generaladvokat i EUdomstolen att Västsahara inte är Marockanskt territorium. Det har tolkats som att handelsavtal mellan EU och Marocko inte ska gälla det västsahariska territoriet.
Wärtsilä ser inget kontroversiellt med sin verksamhet Västsahara. Företagets motivering är att man inte är ute efter områdets naturresurser, vilket ofta varit föremål för kritiken när det gällt utländska företags verksamhet i Västsahara – fiske och fosfor är eftertraktade naturtillgångar som Marocko tjänar pengar på, på den västsahariska befolkningens bekostnad.
Wärtsilä uppger att man under årens lopp alltid konsulterat myndigheter och experter på internationell rätt i samband med kraftverksleveranserna till Västsahara.
– Den samlade synen har varit att det vi gör där är projekt som jämlikt gynnar områdets alla invånare. Kraftverken bidrar till områdets basinfrastruktur och skapar på så sätt förutsättningar för näringslivsverksamhet. Affären sysselsätter lokalbefolkningen både under byggskedet och efteråt, genom att energitillgången främjar samhällsutvecklingen, säger kommunikationsdirektör Atte Palomäki.
Han påpekar att situationen i Västsahara varit låst i årtionden och att läget är allt annat än svartvitt.
– Konflikten kring Västsahara förs även som ett propagandakrig och där blir företagen lätt spelbrickor.
Palomäki ser inte heller någon konflikt mellan Västsahara-affärerna och att bolaget har undertecknat FN:s Global Compact Initiative, genom vilket man förbinder sig att tilllämpa en hållbar affärspraxis som inbegriper mänskliga rättigheter, arbetskraft, miljö och antikorruption.
Wärtsilä stöder sig bland annat på finska Utrikesministeriets rekommendationer, som inte helt avråder finländska företag från investeringar i Västsahara. Men UM förutsätter att investeringarna ska vara till nytta för invånarnas ekonomi och sysselsättning, eller göras i
Den samlade synen har varit att det vi gör där är projekt som jämlikt gynnar områdets alla invånare. Kraftverken bidrar till områdets basinfrastruktur och skapar på så sätt förutsättningar för näringslivsverksamhet. Affären sysselsätter lokalbefolkningen både under byggskedet och efteråt, genom att energitillgången främjar samhällsutvecklingen. Atte Palomäki Kommunikationsdirektör Wärtsilä
form av infrastruktur som betjänar invånarna.
Ambassadrådet Ann-Christine Krank säger att fallet Västsahara är en problematisk internationellrättslig fråga.
– Det finns inget helt entydigt svar, men när det gäller ekonomisk verksamhet följer vi de definitioner som FN gett, vilket betyder att Västsahara inte har något eget styre, men inte heller är en del av Marocko. Även om Marocko inte har någon officiell ställning i Västsahara, så måste man betrakta det så – de facto, men inte de jure – tills en lösning har hittats.
Arto Valtonen, som i ett par årtionden av eget intresse fördjupat sig i konflikten kring Västsahara, är inte nöjd med Wärtsiläs och Utrikesministeriets tolkning av situationen.
– Polisario (Västsaharas självständighetsrörelse) har flera gånger sagt att det inte är okej att utländska företag etablerar sig, speciellt inte de som är ute efter naturresurser, men inte heller företag som Wärtsilä. Det räcker inte att affärsverksamheten kommer befolkningen tillgodo, som Wärtsilä försöker påpeka. Förhandlingarna borde också föras direkt med Västsahara och inte med marockanska staten.