Här bidar Skördemannen sin tid.
Det är en av Wäinö Aaltonens ursprungliga gipsskulpturer, som förgyllts och återbördats till den nyrenoverade riksdagens plenisal. Avtäckningen sker nästa vecka då riksdagen åter sammanträder i granitborgen för första gången på drygt två år.
Den riksdag som valdes våren 2015 har hittills suttit i exil i Sibeliusakademin, där mycket av det vanliga varit på undantag, riksdagsgruppernas rum varit utspridda, temporära gångar byggts och väldigt få besökare har rymts på läktaren.
Nu är riksdagen beredd på ett stort intresse för byggnaden.
– Vi har haft ett stort uppdämt behov av att kunna ta emot besökare, och kommer att utöka antalet guidningar i höst. Vi är väldigt glada att vi igen kan ta emot fler besök, säger riksdagens biträdande informationschef Rainer Hindsberg.
Bokningssystemet kommer att öppna nästa vecka, och senare utlovas ett par veckoslut då det är öppet hus.
– Den 5 september hålls plenum i en nyrenoverad plenisal med starkare färger, närmare den ursprungliga visionen av arkitekt J.S. Sirén, säger riksdagens intendent Liisa Lindgren.
– En utmaning var hur vi skulle hitta så många specialiserade hantverkare i ett litet land, men det gjorde vi. Dessutom har unga och studerande hantverkare fått vara med under handledning av de äldre, vilket innebär att vi fått vara med om att ta fram en ny generation av professionella.
Ett av proffsen, Mikael Holma, står inne i plenisalen och lägger sista handen vid ledamöternas jakarandapulpeter. Han har restaurerat dem och över trettio innerdörrar.
– Det syntes spår av normalt slitage, och i något skede har träet slipats tvärs över fibrerna, säger Holma som gjort omkring hundra trälappningar och lagt lager av schellack.
Han klassar också de fynd av tugggummin och annat skräp som ”normalt” men önskar förstås att hans verk nu ska hanteras varsamt.
– Jag hoppas alla beter sig som
vuxna gör, och kommer ihåg att det är gamla möbler. Det är också viktigt att vårda dem årligen, säger Holma.
Mängder av möbler har restaurerats – men i vissa fall har möbler också lämnats i ursprungligt skick, som ett möblemang från 1930-talet med så vackert textilöverdrag att det hade varit en förlust att byta ut det.
Högre säkerhet
Marmortrapporna och stucco lustro-väggarna är rengjorda, och kupoltaket i plenisalen är renoverat med guldbruna sockerrörsskivor i ursprunglig teknik. Än så länge är de fem skulpturerna av Wäinö Aaltonen – Röjaren, Framtiden, Intellektuellt arbete, Tron och Skördemannen – övertäckta där de står i sina nischer.
De nyförgyllda gipsskulpturerna ska avtäckas nästa vecka, när riksdagen återupptar arbetet. Det är fråga om originalskulpturerna som gjordes i gips i brist på pengar – de senare bronsavgjutningarna som stått i plenisalen sedan 1969 kommer att placeras på andra ställen i huset.
I plenisalen är väggtextilen nu en djupare blågrön, den ikoniska omröstningstavlan med röda och gröna lampor är digitaliserad och den brunspräckliga mattan är beställd enligt ursprunglig stil. Det är tredje gången heltäckningsmattan byts ut – men i övrigt är det här den mest grundliga renovering som gjorts sedan byggnaden stod klar 1931. Teknik och värme är moderniserat, och husets varulogistik är planerad om med utgångspunkt i en ny logistikcentral.
Säkerhetsarrangemangen är också uppdaterade. Enligt förvaltningsdirektör Pertti Rauhio är det ändå inte de senaste händelserna och terrordåden som varit avgörande, utan uppgraderingen av säkerheten planerades redan efter terrordåden vid regeringsbyggnaderna i Oslo och på Utøya i Norge 2011.
Utanför Riksdagshuset rullas nya gräsmattor ut. Också granittrappan har fått ett ansiktslyft, stenarna är uträtade, det finns värmeslingor och fler ledstänger.
Den väg vid trappan som tidigare fungerat som genomfart är inte längre vikt för fordon eller parkering, utan bilar måste stanna och vända vid sidorna av byggnaden, och det kommer att finnas hinder utplacerade.
Kostnaderna för själva granitborgen beräknades bli 125 miljoner, och den kostnaden har hållit. Men jämfört med planerna för tio år sedan, då processen började, har renoveringen blivit betydligt mer omfattande, eftersom det även ingår andra byggnader, underjordiska utrymmen, ny teknik, verksamheten i Sibeliusakademin under två års tid och flyttprocesserna. Med allt inräknat uppgår prislappen till över 270 miljoner.