Våldsestetiken försvann.
I början av 2000-talet tröttnade filmregissörerna på excesser. Till och med Quentin Tarantino sökte nya uttrycksformer, säger Pekka Lanerva, konstnärlig chef för filmfestivalen Kärlek & Anarki.
Anekdoterna är färgstarka i den jubileumsbok om Kärlek & Anarki som utkom för ett par veckor sedan (Kalle Kinnunen och Lauri Lehtinen: 30 vuotta rakkautta ja anarkiaa, Like). Nostalgiska minnen av hur en grupp filmentusiaster vågade ta chansen att presentera film som inte visades på den tidens biografer varvas med lustiga historier om gästande divor, bland annat den arrogante, haschrökande Hanif Kureishi.
Initiativet till den första festivalen togs av Kulturföreningen Image och festivalen arrangerades i mars 1988. Evenemanget döptes efter Lina Wertmüllers Film d’amore et d’anarchia. Senare förklarade en av de pådrivande krafterna, Mika Siltala, vad begreppet står för:
”För en del är filmer industri, för andra ett språk men för oss står de för kärlek och anarki” menade Siltala. I en artikel i Image förtydligade han sig med att ”Kärlekens anarki har inget med politiskt korrekta filmer att göra”.
Den första festivalen uppmärksammades bland annat för att ingen av de filmer som visades var regisserad av en heterosexuell man. Senare kom filmer med uttalad våldsestetik att väcka debatt och adjektivet ”skandalös” blev populärt på tal om Kärlek & Anarki.
– Synsättet var smalt och delvis var det vårt eget fel. Vi utnyttjade offentligheten och hade diverse tricks för oss, minns Pekka Lanerva.
Pekka Lanerva kom med inför andra upplagan av Kärlek & Anarki i november 1989. Sedan dess har han ingått i organisationen och är numera chef för Helsinki International Film Festival. Därmed är Lanerva högste ansvarige för två filmfestivaler – Kärlek & Anarki och den något mindre Season Film Fest som arrangeras på våren.
På 1980- och 1990-talen övervakades filmerna av den statliga filmgranskningsbyrån. Kärlek & Anarki blev berömd bland annat för att festivalen introducerade regissörer med filmer som hade en åldersgräns på 18 år, på grund av att de ansågs så våldsamma.
Bland dem fanns flera asiatiska regissörer. Samt Quentin Tarantino som försökte förena blod och våld med höga ambitioner.
Detta chockerade en del, andra var positiva. Detsamma gällde 1990-talets sexfilmer som nästan alla presenterade sex ur ett hbtq-perspektiv. Hur har synen på sex och våld på film förändrats under 2000-talet? – På samma sätt som den trend som filmerna avspeglar. I början av 2000-talet övergav filmmakarna våldsestetiken. Till och med Tarantino tröttnade.
– Filmbranschen kämpar alltid mot tabun. I år var det Oscarsvinnaren Moonlight som lyckades krossa ett hinder.
Inga röda mattor
Hanif Kureishi hade en dålig dag när han gästade Kärlek & Anarki. I boken minns några av de intervjuade Kureishis dåliga humör och irritation över att det var för lite ös i Helsingfors men Pekka Lanerva är inte lika kallsinnig.
– Till slut gjorde Kureishi det vi förväntade oss, säger Lanerva.
Andra av filmens storheter har varit upprymda över mottagandet. En av dem är fransmannen Jacques Audiard som charmade det fullsatta Bio Rex efter att hans film Rust and Bone hade visats.
Numera vågar och vill festivalpubliken ställa frågor men för bara några år sedan hände det att salongen satt moltyst inför en regissör på plats.
– Regissörerna är förtjusta när de får tala om sina filmer och slipper frågor om sitt privatliv, konstaterar Pekka Lanerva.
– Dessutom gillar de den avslappnade stämningen och det faktum att de inte behöver posera i galautstyrsel på röda mattan.
Önskeregissörerna då? De som tackar nej trots stående inbjudan.
– Jag hade gärna sett några lyskraftiga amerikanska regissörer i Helsingfors. – sådana som David Lynch, Richard Linklater eller Gus Van Sant, säger Lanerva.
– Oturligt nog konkurrerar vi om namnkunniga stjärnor med stora filmfestivaler som de i Toronto och Venedig som arrangeras ungefär samtidigt som Kärlek & Anarki.
Årets festival inleds den 14 september. Stolt lyfter Pekka Lanerva fram öppningsfilmen Call me by your name som har finländsk biopremiär först i januari. Avslutningsfilm den 24 september är Ruben Östlunds Cannesvinnare The Square.
Under tio dagar visas 170 långfilmer och 200 kortfilmer. Och bland festivalens internationella gäster finns den danske skådespelaren Pilou Asbaek, känd från tv-serierna Borgen och Game of Thrones. Asbaek belönas med festivalpriset Nordic Flair.
Filmbranschen kämpar alltid mot tabun. I år var det Orcarsvinnaren Moonlight som lyckades krossa ett hinder. Pekka Lanerva konstnärlig chef för festivalen Kärlek & Anarki