Brist på alternativ eller starkt stöd?

●●Med tanke på att de norska socialdemokraterna, Arbeiderpartiet, gjorde sitt sämsta val på 90 år från en plats i oppositionen verkar det mest sannolikt att partiledaren Jonas Gahr Støre får lämna sin post. Utifrån betraktat, alltså. Men under en diskussion i tisdags på Nordisk Kulturkontakt, som leddes av Nordenforskaren Johan Strang gavs en annan bild. Støre kan mycket väl sitta kvar, eftersom han valdes till sin post så gott som enhälligt. Detta var också vad Støre själv hänvisade till när han omedelbart efter att valresultatet var klart gav sitt svar till VG: ”Jag är rätt man att leda partiet.”

Visst förefaller det obegripligt. Och finns det inga utmanare? Åtminstone en, Trond Giske, har uttalat sig i ordalag som har tolkats som att han kunde vara redo att ta över. Men å andra sidan har han också utpekats som åtminstone delvis ansvarig för att det gick så illa i valet i måndags.

Inom Arbeiderpartiet kommer man under de närmaste veckorna att försöka analysera vad som gick fel. Var det löftet om höjda skatter – eller snarare otydliga budskap om vad man ville satsa skattemiljonerna på – eller var det turerna kring mångmiljonären Støres privatekonomi som var orsaken till det katastrofala valresultatet?

Enligt en av paneldeltagarna i måndags, professor Jan Sundberg, skiljer sig en norsk valkampanj i gatubilden från den man är van att se i Finland. Inte lika många valaffischer med persongallerier i varje hörn som vi är vana att se. Det är partiledarna som är partiets ansikte utåt, oberoende av om sparsamheten i antalet valaffischer handlar om ordningsregler eller inte.

Väljarna i Norge bestämmer vilket parti – eller snarare vilket block, för valet är ett blockval mellan det röda och det blå – som ska regera. Inte vilka enskilda kandidater de vill ha.

Om partiledaren är galjonsfiguren och det går så illa som det gjorde i måndags för Arbeiderpartiet kan man undra om det starka stöd Støre fick när han valdes till partiledare är nog för att lotsa honom genom stormen?

Jonas Gahr Støre var under en kort period hälso- och omsorgsminister, men sin största insats gjorde han som utrikesminister, en post han satt på från 2005 till 2012.

YRSA GRüNE frilansjournalist med utrikes- och säkerhetspolitik som specialområde

Som utrikesminister var han populär och det talades redan då om att han kommer att efterträda Jens Stoltenberg som ledare för de norska socialdemokraterna.

Men bredvid borgerliga Høyres Erna Solberg, som kommer att fortsätta som statsminister, är det Solberg och inte Støre som ger ett mer folkligt intryck.

Om Jonas Gahr Støre får sitta kvar kan det bero på att det helt enkelt inte finns någon utmanare inom partiet. Det kan bidra till hans tro på sig själv men det är det alltid lite alarmerande om man i en demokrati inte ens kan tänka sig några alternativ.

Det kan förstås också bero på att han faktiskt är rätt person på posten. ”Vi kommer igen”, sade han själv efter att ha medgett valförlusten. De orden sitter bra om man har haft regeringsansvar och förlorar valet. Då kan man alltid skylla på att man tvingats ta ansvar för tunga beslut. Från oppositionens bänk låter det lite ihåligt, i synnerhet som Arbeiderpartiet var det enda av oppositionspartierna som backade.

Att han vill ha revansch är förståeligt.

Orsaker utanför partiet kan stödja en fortsättning för Støre. Solberg sade efter valet att hon tror att regeringspartierna Høyre och Fremskrittspartiet och stödpartierna, liberala Venstre och Kristelig Folkeparti, ska ha ett fortsatt gott samarbete.

Men de båda stödpartierna, som också backade i valet, har understrukit att de vill förtydliga sin profil under den kommande fyraårsperioden. I synnerhet Venstre vill ha distans till Fremskrittspartiet. Och även om det borgerliga blocket med 89 platser i Stortinget mot 80 för oppositionen blev störst, förlorade också de borgerliga partierna en del av sina väljare.

Solbergs regering klarade sig tidigare med stödet från ett av de båda stödpartierna, nu behöver den både Venstres och Kristelig Folkepartis stöd för att driva igenom sina förslag.

Norge är inte medlem i EU och frågan om ett EU-medlemskap har inte haft en framträdande plats i den norska debatten på ett tag. Men inför valet togs frågan om Norge borde omförhandla sitt associeringsavtal med EU upp av två oppositionspartier, Arbeiderpartiet och Senterpartiet.

Enligt uppgift förbereds också ett nytt norskt initiativ till att omförhandla EES-avtalet.

Den intressantaste frågan efter Stortingsvalet i Norge är om Jonas Gahr Støre kan fortsätta leda Arbeiderpartiet. Omöjligt är det inte.