HON SKREV TILL MöR­DA­REN SOM SKöT HEN­NES BROR

Fil­ma­ren Ma­nal Mas­ri brev­väx­la­de med livs­tids­döm­de Pe­ter Mangs som träf­fa­de hen­nes bror med fem skott. Re­sul­ta­tet blev upp­märk­sam­ma­de ”Brev till en se­ri­e­mör­da­re” om la­ser­man­nen i Mal­mö.

Hufvudstadsbladet - - Helg - TEXT OSSIAN GRAHN FO­TO JOI GRINDE

Ka­mal var 16 år gam­mal och yngst i fa­mil­jen Mas­ri. Det sista hans pap­pa sa­de den där ef­ter­mid­da­gen i no­vem­ber 2006, då li­vet snart skul­le för­änd­ras för så många, var någ­ra ord om att Ka­mal bor­de cyk­la för­sik­tigt till fot­bolls­trä­ning­en. Se­na­re har Ka­mal be­rät­tat att han möt­te en per­son som såg obe­hag­lig ut, att han hann ana en pi­stol. Där­ef­ter kän­de han vad han trod­de var ett slag i nac­ken, i själ­va ver­ket ett skott. Skyt­ten åter­vän­de och av­los­sa­de sam­man­lagt fem skott som träf­fa­de, varav ett i pan­nan. Vitt­nen fann den dö­en­de Ka­mal Mas­ri i en pöl av blod. Men han över­lev­de mot al­la odds tack va­re snabb hjälp från någ­ra av lan­dets bäs­ta lä­ka­re på neu­ro­ki­rur­gen i Lund.

– Ka­mal kom­mer att få le­va med det som hänt un­der res­ten av sitt liv, men han mår hyf­sat i dag. Fa­mil­jen har ge­men­samt be­stämt att vi in­te be­rät­tar så myc­ket om ho­nom på grund av sä­ker­hets­skäl, sä­ger Ka­mals sys­ter Ma­nal Mas­ri, 37.

Okänt liv bakom mu­rar­na

Det har hun­nit bli 2017, se­ri­e­skyt­ten och mör­da­ren Pe­ter Mangs, med röt­ter i Syd­ös­ter­bot­ten, av­tjä­nar sitt livs­tids­straff. Han är en del av det kol­lek­ti­va Mal­mö­med­ve­tan­det, men de­tal­jer­na om hans liv bakom mu­rar­na är i stort okän­da för all­män­he­ten. Me­di­er­na skri­ver i stäl­let om al­la de nya skott­loss­ning­ar­na och mor­den i Sve­ri­ges tred­je stad, mi­nist­rar har va­rit på be­sök, åt­gärds­pla­ner ta­gits fram och po­li­sen för­stärkts.

Men Ma­nal Mas­ri an­ser att var­ken man­nen som för­sök­te dö­da hen­nes bror el­ler hans of­fer har fått den upp­märk­sam­het som då­den mo­ti­ve­rar. Hon åter­kom­mer fle­ra gång­er till att det i hen­nes ögon rör sig om en ter­ro­rist som med ra­sis­tis­ka mo­tiv som driv­kraft gick på jakt ef­ter män­ni­skor som ver­ka­de ha en ut­ländsk bak­grund.

– Få ut­ta­la­de sig, få har kom­men­te­rat. En min­nes­dag för off­ren vo­re på sin plats men det är som om det som sker i Mal­mö in­te rik­tigt räk­nas. Hon tilläg­ger: – I min film vill jag vi­sa vad som hän­de och jag vill att fil­men ska le­va länge. Jag tän­ker all­tid in­ter­na­tio­nellt och fram­åt i ti­den. Mi­na fil­mer ska fin­nas i de­cen­ni­er, kans­ke för all­tid.

Ma­nal har just vi­sat oss in i Sve­ri­ges Ra­di­os cen­tra­la lo­ka­ler i Mal­mö. En av hen­nes pro­fes­sio­nel­la mil­jö­er – hon har fle­ra. För­u­tom att va­ra do­ku­men­tär­fil­ma­re och äga­re till ett pro­duk­tions­bo­lag är hon pro­du­cent och star­ta­de

en gång i ti­den Mal­mö­ba­se­ra­de Te­a­ter Fo­ratt. Med ett le­en­de sä­ger hon: – Det är pri­vat­li­vet, det prak­tis­ka du vet, som jag in­te fix­ar. Med det kan jag slar­va, ald­rig med ar­be­tet.

Åt­ta år långt pro­jekt

Hon be­rät­tar om sin förs­ta vi­de­o­ka­me­ra som hon fick som ti­o­å­ring, i sam­band med att hen­nes bror Ka­mal föd­des. Gran­nar­na fick ta del av hen­nes ska­pan­de.

– Ut­an att ve­ta om det gjor­de jag valet att be­rät­ta re­dan då, se­dan har jag ba­ra fort­satt.

Föräldrarna är små­fö­re­ta­ga­re, un­der sin upp­växt ana­de in­te Ma­nal att de de­la­de hen­nes konst­när­li­ga in­tres­sen. Men bi­tar­na föll på plats – bå­de ent­re­pre­nör­ska­pet och vil­jan att ut­tryc­ka sig fanns i släk­ten.

– Se­na­re fick jag ve­ta att de som unga i Beirut var djupt kul­tur­in­tres­se­ra­de och ak­ti­va, det kom som en to­tal över­rask­ning.

Det tog hen­ne åt­ta år att fär­dig­stäl­la ”Brev till en se­ri­e­mör­da­re”, år av tå­la­mods­prö­van­de ba­lans­gång. Slut­re­sul­ta­tet blev en film om brott, of­fer och en fa­milj som le­ver un­der ex­tremt tryck och till slut splitt­ras. He­la fa­mil­jen ha­de ve­to­rätt, vil­le nå­gon att hon skul­le av­bry­ta pro­jek­tet gjor­de hon det och lät det va­ra till dess fa­mil­je­med­lem­mar­na ge­men­samt tyck­te att hon kun­de fort­sät­ta.

– Nå­gon måd­de all­tid då­ligt och sa­de stopp. Då fick jag lå­ta pro­jek­tet vi­la. Män­ni­skor be­hö­ver ju oli­ka lång tid för att be­ar­be­ta det som är hemskt.

Ef­ter skot­ten spreds upp­gif­ter i me­di­er­na om att den ska­da­de unge man­nen i själ­va ver­ket in­te var så oskyl­dig som han ver­ka­de, att han ha­de kri­mi­nel­la kopp­ling­ar och då­det var en upp­gö­rel­se. Sam­hälls­fö­re­trä­da­re, inom sko­la och so­ci­al­tjänst, och vän­ner tog av­stånd från fa­mil­jen. Ock­så sys­ko­nen ställ­de om och om igen frå­gor­na: Ha­de han verk­li­gen ing­en aning om var­för han sköts? Viss­te han in­te vem som var ute ef­ter ho­nom? Höll han på med brott?

Sam­ti­digt lev­de Ka­mal med en stän­digt ma­lan­de räds­la över att den okän­da gär­nings­man­nen skul­le kom­ma till­ba­ka och gö­ra ett nytt för­sök.

– Det slu­ta­de med att Ka­mal flyt­ta­de med mam­ma till Li­ba­non för att und­kom­ma ho­tet, mi­na för­äld­rar skil­de sig.

”In­te ba­ra en gal­ning”

Det skul­le gå fy­ra år in­nan Pe­ter Mangs spå­ra­des upp, men han åta­la­des ald­rig för skot­ten mot Ka­mal. Ma­nal Mas­ri in­såg att det ba­ra fanns ett sätt att få re­da på vad som verk­li­gen hänt. Hon mås­te kon­tak­ta man­nen som hon trod­de, och tror, var nä­ra att be­rö­va hen­nes bror li­vet. Må­let var ett mö­te an­sik­te mot an­sik­te.

Ef­ter någ­ra för­sök fick hon svar och en märk­lig brev­väx­ling, som skul­le va­ra i två år och in­be­gri­pa ett 20­tal brev, tog vid. De bå­da träf­fa­des dock ald­rig, kri­mi­nal­vår­den sa nej trots att Mangs var po­si­tivt in­ställd och jour­na­lis­ter och fors­ka­re fått lov att be­sö­ka ho­nom.

Men Ma­nal Mas­ri kän­ner än­då att hon fick en god upp­fatt­ning om per­so­nen Mangs.

– Han är kom­plex, han har många oli­ka si­dor och är in­te ba­ra en gal­ning, sä­ger hon och fort­sät­ter:

– Först såg jag ho­nom ba­ra som ond, men så en­kelt är det in­te. Bå­de me­di­er och rätts­vä­sen­de har en ten­dens att för­enk­la ho­nom och det han gjor­de.

En av de förs­ta in­sik­ter­na som drab­ba­de Ma­nal Mas­ri i sam­band med brev­skri­van­det var att hen­nes och Mangs spår kor­sa­des ti­digt i li­vet. De väx­te upp på en ga­tas av­stånd från varand­ra och de gick i sam­ma sko­la – det skil­jer tio år i ål­der men det är in­te omöj­ligt att de träf­fats nå­gon gång.

– För mig är det ett kvit­to på att vi mås­te fånga upp ter­ro­ris­ter ti­digt. Gär­nings­män­nen kan ver­ka van­li­ga och smäl­ta in i en nor­mal mil­jö.

Har be­rät­tat de­tal­je­rat om skot­ten

Hon be­skri­ver sitt för­hål­lan­de till se­ri­e­mör­da­ren som mång­fa­cet­te­rat. Hans hand­ling­ar, och del­vis man­nen själv, kän­ner hon av­sky in­för. Sam­ti­digt näm­ner hon fle­ra gång­er att hon är tack­sam för att Mangs med­ver­ka­de. Men hen­nes svar på frå­gan om hon tyc­ker att det är rim­ligt att han nå­gon gång släpps är rakt och en­kelt: Nej, bå­de för sin egen och om­giv­ning­ens skull bör Mangs stan­na där han är. Hon tilläg­ger att han för öv­rigt be­rät­tat i brev att han har det bätt­re än nå­gon­sin för­ut i sitt liv. Den om­vitt­nat väl­be­gå­va­de mör­da­ren kan äg­na sig åt si­na två sto­ra in­tres­sen – mu­sik och läs­ning – ut­an att be­hö­va fun­de­ra på tri­vi­a­li­te­ter som räk­ning­ar och so­ci­a­la kon­tak­ter.

Frå­gan som plå­gat Ma­nal Mas­ri så länge lö­per som en röd tråd ge­nom brev­väx­ling­en: Var det Mangs som sköt hen­nes bror?

– Han er­kän­de på sitt sätt ut­an att ge någ­ra de­tal­jer, han vill in­te gå in i en ny rätts­pro­cess.

Men en­ligt den väl­kän­de fors­ka­ren Mat­ti­as Gar­dell, som skri­vit en bok om då­den, har Mangs vid se­na­re till­fäl­len be­rät­tat de­tal­je­rat om skot­ten mot Ka­mal Mas­ri.

Och för Ma­nal Mas­ri är den sam­man­lag­da in­for­ma­tio­nen till­räck­lig för att ge hen­ne re­la­tiv ro.

– Pe­ter Mangs vil­le fort­sät­ta att ha kon­takt men det är in­te ak­tu­ellt. För mig in­ne­bär fil­men att jag på nå­got sätt kan sät­ta punkt. Min för­hopp­ning är att and­ra of­fer och an­hö­ri­ga ock­så får möj­lig­het att gå vi­da­re, sä­ger hon.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.