Po­pu­lis­ter­nas bo­a­orm

Hufvudstadsbladet - - Runt Hörnet -

En van­lig föreställning är att re­ge­rings­an­svar kon­su­me­rar po­pu­lis­tis­ka par­ti­er som bo­a­or­men kra­mar ihjäl sitt byte. Po­pu­lis­tis­ka par­ti­er, an­tar man, har en svag re­ge­ring­s­tå­lig­het då de in­går sam­ar­be­ten med det po­li­tis­ka eta­blis­se­mang man ti­di­ga­re kri­ti­se­rat.

Upp­fatt­ning­en om att po­pu­lis­tis­ka par­ti­er för­lo­rar sin själ i re­ge­ring­en vi­lar på an­ta­gan­det om att de först och främst är miss­nö­je­spar­ti­er. Att rös­ta på ett po­pu­lis­tiskt par­ti är mer en pro­test mot de öv­ri­ga par­ti­er­na än en sak­po­li­tiskt mo­ti­ve­rad hand­ling.

Den seg­li­va­de fö­re­ställ­ning­en om po­pu­lis­mens ofören­lig­het med re­ge­rings­an­svar har kom­mit att ifrå­ga­sät­tas då allt fler eu­ro­pe­is­ka hö­ger­po­pu­lis­tis­ka par­ti­er har re­ge­rings­er­fa­ren­het.

Bil­den som fram­to­nar är mer kom­plex. Kost­na­der­na av re­ge­rings­del­ta­gan­de är re­la­te­ra­de till det in­fly­tan­de par­ti­et har över re­ge­ring­ens po­li­tik och den po­li­tis­ka dag­ord­ning­en. Även par­ti­or­ga­ni­sa­tio­nen är av be­ty­del­se för hur par­ti­et kan han­te­ra de par­ti­in­ter­na slit­ning­ar som upp­står då par­ti­et tving­as ta tuf­fa be­slut och kom­pro­mis­sa i sin po­li­tik. Po­pu­lis­tis­ka par­ti­er skil­jer sig in­te från and­ra po­li­tis­ka par­ti­er i det­ta hän­se­en­de.

Frem­skrittspar­ti­et och Sann­fin­län­dar­na är il­lust­ra­ti­va ex­em­pel. Sann­fin­län­dar­nas grad­vis svik­tan­de opi­ni­ons­stöd och slut­li­ga par­ti­splitt­ring be­kräf­tar upp­fatt­ning­en att an­ti­e­ta­blis­se­mangs­par­ti­er straf­fas i re­ge­rings­ställ­ning. Där­e­mot ut­ma­nar Frem­skrittspar­ti­ets över­ras­kan­de go­da val­re­sul­tat i det nors­ka stor­tings­va­let fö­re­ställ­ning­en om po­pu­lis­mens re­ge­rings­o­dug­lig­het.

Frem­skrittspar­ti­ets väl­jar­stöd krymp­te i jäm­fö­rel­se med valet 2013 med knappt en pro­cen­ten­het till 15,3 pro­cent i mån­da­gens stor­tings­val, vil­ket får an­ses som en fram­gång. Par­ti­ets hi­sto­ris­ka förs­ta re­ge­rings­pe­ri­od krön­tes för­u­tom av ett sta­bilt val­re­sul­tat av en par­ti­or­ga­ni­sa­tion som slu­tit le­den bakom sin par­ti­le­da­re un­der en tuff re­ge­rings­pe­ri­od. Siv Jen­sen har va­rit fi­nans­mi­nis­ter un­der fy­ra år som kan­tats av sjun­kan­de ol­je­pri­ser, mins­ka­de stats­in­täk­ter och en för nors­ka för­hål­lan­den hög ar­bets­lös­het.

Frem­skrittspar­ti­ets er­fa­ren­he­ter står i skarp kon­trast till Sann­fin­län­dar­nas, vars opi­ni­ons­stöd snabbt hal­ve­ra­des i jäm­fö­rel­se med de 17 pro­cent par­ti­et fick i riks­dags­va­let 2015. Re­ge­rings­frå­gan var en vik­tig an­led­ning till par­ti­splitt­ring­en, som följ­de ef­ter att Jus­si Hal­la-aho val­des till par­ti­le­da­re. Des­sa di­ver­ge­ran­de er­fa­ren­he­ter har i högs­ta grad med ide­o­lo­gi, in­fly­tan­de och par­ti­or­ga­ni­sa­tion att gö­ra.

Bå­de Frem­skrittspar­ti­et och Sann­fin­län­dar­na har med­ver­kat i cen­ter-hö­ger­re­ge­ring­ar. Det eko­no­miskt li­be­ra­la Frem­skrittspar­ti­et, be­fin­ner sig längst till hö­ger på den so­cio­e­ko­no­mis­ka väns­ter-hö­ger­di­men­sio­nen i det nors­ka par­ti­sy­ste­met. Där­för är Höy­re den giv­na sam­ar­bets­part­nern för att ge­nom­fö­ra skat­te­lätt­na­der och pri­va­ti­se­ring­ar. Frp stöt­te där­e­mot in­led­nings­vis på mot­stånd för si­na krav på att väl­färds­sats­ning­ar del­vis skul­le fi­nan­sie­ras från den nors­ka ol­je­fon­den, men då ol­je­pri­ser­na föll 2014 tving­a­des re­ge­ring­en nag­ga på ol­je­peng­ar­na. Med ol­je­fon­den i ryg­gen har Frem­skrittspar­ti­et sam­ti­digt kun­nat ut­lo­va läg­re skat­ter och stör­re sats­ning­ar på väl­färd, vil­ket vo­re en omöj­lig­het i de fles­ta and­ra län­der.

Sann­fin­län­dar­na pla­ce­rar sig i mit­ten på den so­cio­e­ko­no­mis­ka väns­ter-hö­gerska­lan.

Pri­set för att in­gå i en cen­ter-hö­ger­re­ge­ring som pri­va­ti­se­rar och skär ner i väl­fär­den har kostat på. Un­der val­kam­pan­jen 2015 de­kla­re­ra­de Ti­mo So­i­ni att ett re­ge­rings­sam­ar­be­te med So­ci­al­de­mo­kra­ter­na och Cen­tern var att fö­re­dra ef­tersom en så­dan sam­man­sätt­ning skul­le ha in­ne­bu­rit mind­re kom­pro­mis­ser. Sann­fin­län­dar­na fick som re­ge­rings­par­ti snabbt ge vi­ka på si­na tre vik­ti­gas­te vallöf­ten: Inga eko­no­mis­ka stöd­pa­ket till Gre­kland, inga ned­skär­ning­ar i väl­fär­den och mins­kad in­vand­ring. Ett av de förs­ta re­ge­rings­be­slu­ten var att bi­fal­la EU-be­slut om för­ny­at stöd till Gre­kland. Re­ge­ring­en gjor­de även ned­skär­ning­ar i väl­fär­den och i sam­band med flyk­ting­kri­sen tog Fin­land emot fler flyk­ting­ar än nå­gon­sin ti­di­ga­re.

Sann­fin­län­dar­na för­måd­de i mot­sats till Frp in­te hel­ler ka­pi­ta­li­se­ra på flyk­ting­ström­mar­na. Frp:s opi­ni­ons­stöd sjönk un­der de två förs­ta re­ge­rings­å­ren, men un­der hös­ten 2015 åter­häm­ta­des suc­ces­sivt en del av det svik­tan­de opi­ni­ons­stö­det. Ett skäl var att den färg­star­ke Syl­vi List­haug in­tog pos­ten som in­vand­rings- och in­teg­ra­tions­mi­nis­ter och med kon­tro­ver­si­el­la ut­spel lyf­te hon in­teg­ra­tions­frå­gor­na högt på den po­li­tis­ka dag­ord­ning­en. Frp har in­te tve­kat att pe­ka på re­sul­tat då Nor­ge har ta­git emot fär­re asyl­sö­kan­de, frå­gan om mins­kat eko­no­miskt stöd till flyk­ting­ar­na har väckts, samt krav på in­teg­ra­tion och an­pass­ning till nors­ka vär­de­ring­ar – de­mo­kra­ti, fri­het och jäm­ställd­het – har va­rit cen­tra­la i bå­de Frp:s och Höy­res re­to­rik.

Dess­utom har Frp:s par­la­men­ta­ris­ka stor­tings­grupp i vis­sa in­vand­rings­po­li­tis­ka be­slut tillå­tits rös­ta emot re­ge­ring­ens för­slag då re­ge­ring­en med op­po­si­tio­nens stöd, läs Ar­bei­der­par­ti­et, fått en ma­jo­ri­tet. Den­na för den nors­ka par­la­men­ta­ris­men sä­reg­na möj­lig­het för ett re­ge­rings­par­ti att sym­bo­liskt mar­ke­ra oe­nig­het mot re­ge­ring­en har bi­dra­git till att upp­rätt­hål­la ske­net av att Frp in­te kom­pro­mis­sar i för par­ti­ets väl­ja­re vik­ti­ga frå­gor.

Sist, men in­te minst: Frem­skrittspar­ti­ets par­ti­or­ga­ni­sa­tion är mer sam­man­hål­len och bätt­re in­sti­tu­tio­na­li­se­rad än Sann­fin­län­dar­nas. Frp har un­der sin drygt 40-åri­ga histo­ria byggt upp en ef­fek­tiv par­ti­or­ga­ni­sa­tion, och par­ti­led­ning­en har hål­lit rent hus med ex­tre­ma ytt­ring­ar bå­de i för­hål­lan­de till eko­no­mis­ka li­ber­ta­ri­a­ner som hö­gerex­tre­ma. Re­ge­rings­del­ta­gan­det för­dju­pa­de de sann­fin­länds­ka par­ti­in­ter­na kon­flik­ter­na mel­lan de mer prag­ma­tiskt ori­en­te­ra­de och de mer ide­o­lo­giskt hö­gerex­tre­ma sann­fin­länds­ka fa­lang­er­na, vil­ket kul­mi­ne­ra­de i par­ti­splitt­ring.

De två nor­dis­ka fal­len pe­kar på att re­ge­rings­an­sva­rets kon­se­kven­ser in­te är an­norlun­da för po­pu­lis­tis­ka par­ti­er än för and­ra po­li­tis­ka par­ti­er. En ef­fek­tiv och sam­man­hål­len par­ti­or­ga­ni­sa­tion som kan han­te­ra in­ter­na kon­flik­ter är en för­ut­sätt­ning för ett fram­gångs­rikt re­ge­rings­par­ti. Att svi­ka vik­ti­ga vallöf­ten står sig dyrt. Att få upp si­na po­li­tis­ka hjär­te­frå­gor på den po­li­tis­ka dag­ord­ning­en är till för­del. Sär­skilt vik­tigt kan det va­ra att ha ”en fot in­ne och en fot ute” och få av­vi­ka från re­ge­ring­ens po­li­tik i en för par­ti­ets väl­ja­re vik­tig frå­ga. Så lu­rar man bo­a­or­men.

”De två nor­dis­ka fal­len pe­kar på att re­ge­rings­an­sva­rets

kon­se­kven­ser in­te är an­norlun­da för po­pu­lis­tis­ka par­ti­er än för and­ra po­li­tis­ka par­ti­er. En ef­fek­tiv och sam­man­hål­len par­ti­or­ga­ni­sa­tion som kan han­te­ra

in­ter­na kon­flik­ter är en för­ut­sätt­ning för ett fram­gångs­rikt re­ge­rings­par­ti.”

ANN-CATHRINE JUNGAR Ann-Cathrine Jungar är ja­kob­stads­bör­dig fors­ka­re i hö­ger­po­pu­lism vid Sö­der­törns hög­sko­la i Stock­holm.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.