Grän­sen mel­lan är­lig­het och svek

Sö­ren Bon­de­sons nya ro­man Lögn­en är en an­nan san­ning – hans förs­ta på tio år – hand­lar om svenskt 40-tal med tys­ka mi­li­tär­trans­por­ter rul­lan­de ge­nom lan­det, skum­ma af­färs­trans­ak­tio­ner och det be­läg­ra­de Nor­ge som gran­ne.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - HEN­RIK JANS­SON hen­rik.jans­son@fri­lansk­sf.fi

RO­MAN ●●Sö­ren Bon­de­son Lögn­en är en an­nan san­ning Ord­front 2017

Sö­ren Bon­de­son har en så in­tres­sant bak­grund att jag re­dan av den an­led­ning­en gär­na be­kan­tar mig med hans för­fat­tar­skap, som jag ti­di­ga­re mis­sat. Han var elit­ski­då­ka­re in­nan han läm­na­de spor­ten för lit­te­ra­tu­ren, har di­ver­se­ar­be­tat och ock­så smugg­lat flyk­ting­ar, och så på­står han sig kun­na ta­pet­se­ra ett bad­rum med re­fu­se­rings­brev.

Men han har dess­utom gett ut böc­ker i en rad oli­ka gen­rer – no­vel­ler, ro­ma­ner, dec­ka­re, ly­rik och fack­lit­te­ra­tur – och blev 2011 no­mi­ne­rad för Au­gust­pri­set med sin se­nas­te dikt­sam­ling. I den ak­tu­el­la ro­ma­nen Lögn­en är en an­nan san­ning – hans förs­ta å tio år – tar han av­stamp från svenskt 40-tal med tys­ka mi­li­tär­trans­por­ter rul­lan­de ge­nom lan­det, skum­ma af­färs­trans­ak­tio­ner och det be­läg­ra­de Nor­ge som gran­ne.

Det är myc­ket på gång, med un­der­rät­tel­se­vä­sen och tys­ka med­lö­pa­re i en ring­hör­na och mot­stånds­kvin­nor och -män i den and­ra – och det är of­ta svårt att ve­ta vem som egent­li­gen är vän och vem fi­en­de. Dess­utom be­dri­ver Wal­len­ber­gar­na och En­skil­da ban­ken stor­ska­li­ga bul­van­af­fä­rer för tys­ka va­pen­pro­du­cen­ter, så att mäng­der av järn­malm kan gå via Sve­ri­ge till den tys­ka krigs­in­du­strin.

Bon­de­son har grund­ligt re­se­ar­chat 40-ta­lets po­li­tis­ka kli­mat, och in­klu­de­rat ock­så en del verk­li­ga ge­stal­ter i sin be­rät­tel­se. Det hän­der i ro­ma­ner av det här sla­get lätt att det hi­sto­ris­ka fak­ta­god­set blir en broms­fak­tor, som sna­ra­re tyng­er ner än ger stad­ga, men han har här i det sto­ra he­la lyc­kats ska­pa en fun­ge­ran­de ba­lans. Kans­ke del­vis tack va­re att den hi­sto­ris­ka epok han rör sig inom re­dan är så grund­ligt do­ku­men­te­rad, att han kan räk­na med en hyf­sad för­hands­kun­skap hos lä­sar­na.

Höga in­sat­ser

Be­rät­tel­sens cen­tra­la ge­stal­ter är mång­syss­la­ren Ax­el och hans stän­digt krog­be­sö­kan­de vän­ner, vil­ka samt­li­ga – i det spe­ci­el­la lä­ge som kri­get tving­at fram – med stor fre­ne­si rör sig bå­de inom och ut­an­för la­gens grän­ser. Ef­ter­hand blir si­tu­a­tio­nen den att Ax­el själv ja­gas av bå­de Gesta­po och svens­ka stats­po­li­sen, att hans nors­ka vä­nin­na Astrid är av­rät­tad, och att ock­så en an­nan vän, gal­le­ris­ten Ar­nold med si­na dubb­la lo­ja­li­te­ter, mör­dats.

Al­la tycks ar­be­ta för nå­gon si­da i det på­gåen­de kri­get, en del dess­utom som dub­be­la­gen­ter, så in­sat­ser­na är höga. Men det blir ock­så ibland tid att kopp­la av li­te, spe­la på häs­tar och ta en pils­ner på nå­got av fa­vo­rit­ha­ken. Bil­li­ga­re plat­ser om det bli­vit spel­för­lus­ter, fi­na­re ifall det bli­vit vinst.

När Bon­de­son be­rät­tar blir det myc­ket di­a­log, och jar­gong­en mel­lan po­lar­na är snabbt in­körd och ock­så träff­sä­ker, men den blir ibland onö­digt om­ständ­lig.

Inga enk­la svar

Fast själ­va ram­be­rät­tel­sen med Ax­el på ett men­tal­sjuk­hus på 50-ta­let är i mitt tyc­ke in­te alls nöd­vän­dig; den bry­ter ryt­men, och känns li­te kon­stru­e­rad. För­fat­ta­ren anger i var­je fall i ef­teror­det att han i ett gam­malt hus hit­tat de an­teck­ning­ar den­ne Ax­el gjort på sjuk­hu­set, vil­ket blir ett skäl till att han ve­lat fö­ra in ock­så den di­men­sio­nen i be­rät­tel­sen.

Om det är sant att han gjort nå­got så­dant fynd el­ler om det är ren fik­tion kan man som lä­sa­re för­stås in­te ve­ta.

Men tex­ten har i al­la hän­del­ser till störs­ta de­len ett bra driv, man sugs snabbt in, blir be­kant med per­so­ner­na och lä­ser gär­na vi­da­re. Trots att det här ju in­te är nå­gon lätt­sam underhållning, ut­an en ro­man som med kri­get, de svens­ka bul­van­af­fä­rer­na och be­läg­ring­en av Nor­ge som fond slår fram all­mänex­i­sten­ti­el­la och mo­ra­lis­ka frå­ge­ställ­ning­ar – och någ­ra enk­la svar ex­i­ste­rar in­te.

Ax­el och hans vän­ner tving­as i många lä­gen väl­ja si­da ut­an att ha en aning om vad följ­der­na kom­mer att bli. Hur gör man då? Blir den per­son­li­ga livs­lögn­en ett sätt att kla­ra av den stör­re sam­hälls­lögn­en? Och var går sist och slut­li­gen grän­sen mel­lan lögn och san­ning, mel­lan är­lig­het och svek?

Bon­de­sons sö­ker den mänsk­li­ga kär­nan i en omänsk­lig tid. Han bå­de be­kräf­tar och ifrå­ga­sät­ter, ut­an stor­sti­la­de de­kla­ra­tio­ner.

Tex­ten har i al­la hän­del­ser till störs­ta de­len ett bra driv, man sugs snabbt in, blir be­kant med per­so­ner­na och lä­ser gär­na vi­da­re.

FO­TO: JAN-ÅKE ERIKS­SON

Sö­REN BON­DE­SON. För­fat­ta­re med böc­ker i många gen­rer, fö­re det­ta elit­ski­då­ka­re di­ver­se­ar­be­ta­re, och så på­står han sig kun­na ta­pet­se­ra ett bad­rum med re­fu­se­rings­brev.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.