NEKROLOG

Hufvudstadsbladet - - I Dag - MARIANNE FALCK

Sjuk­vårds­lä­ra­re, häl­so­sys­ter och verk­sam­hets­le­da­re är ba­ra någ­ra av de tit­lar som Val­borg Lou­histo hann ha un­der sitt långa liv. Där­till var hon all­tid be­redd att ta emot oli­ka för­tro­en­de­upp­drag. Många är de or­ga­ni­sa­tio­ner och för­e­ning­ar som haft gläd­je och nyt­ta av hen­ne. Själv be­skrev hon sig som en ty­pisk för­e­nings­män­ni­ska och sek­re­te­ra­re av föd­sel och ohej­dad va­na. I hen­ne har vi nu för­lo­rat en verk­lig ar­bets­my­ra.

Val­borg Wes­terlund väx­te upp i Virk­by och tog stu­den­ten vid Ka­ris-Bill­näs sam­sko­la. Un­der kri­get på­bör­ja­de hon sin sjuk­skö­ters­ke­ut­bild­ning men var se­dan i drygt tre år på lot­ta­kom­men­de­ring i bå­de kans­li- och sjuk­vårds­upp­gif­ter vid Han­göfron­ten.

Val­borg gif­te sig Lou­histo, hem­or­ten blev Helsing­fors med en pa­ren­tes på åt­ta år i Tam­mer­fors. Hon fick tre barn som ti­digt fick lä­ra sig att de har en ak­tiv och en­ga­ge­rad mor. Yr­kes­kar­riä­ren bör­ja­de som en av de förs­ta skolskö­ters­kor­na, ti­den som sjuk­vårds­lä­ra­re gil­la­de hon myc­ket. Vård­ut­bild­ning­en och -ut­veck­ling­en en­ga­ge­ra­de hon sig se­dan i un­der he­la yr­kes­kar­riä­ren. I bör­jan på 60-ta­let blev hon verk­sam­hets­le­da­re för Sjuk­skö­ters­ke­för­e­ning­en i Fin­land, som blev hen­nes skö­te­barn än­da till 1980-ta­let då Te­hy grun­da­des och hon blev om­buds­man för den svens­ka verk­sam­he­ten. Ett år var hon ock­så ord­fö­ran­de för sjuk­skö­ters­ke­för­e­ning­en. År 1998 fick hon mot­ta Sop­hie Man­ner­heim-me­dal­jen i brons och när för­e­ning­en fyll­de 110 år in­stif­ta­des Val­borg Lou­histo-pri­set. Pri­set till­de­las per­son som gjort nå­got in­no­va­tivt el­ler spe­ci­ellt vär­de­fullt för för­e­ning­en el­ler vår­den.

Ef­ter den förs­ta vårds­trej­ken 1968 ef­fek­ti­ve­ra­des den fack­li­ga verk­sam­he­ten bland sjuk­skö­ters­kor­na och i den var Val­borg Lou­histo ab­so­lut en av de bä­ran­de kraf­ter­na. Många är vi som ha­de gläd­jen och nyt­tan av hen­nes kur­ser i in­tres­se­be­vak­ning. Hen­nes mot­to var, att gör vi in­te det nu själ­va så blir det ogjort. Det gäll­de allt an­nat hon en­ga­ge­ra­de sig i.

Val­borg Lou­histo ha­de en fly­tan­de pen­na som hon of­ta fat­ta­de. Oänd­ligt många är de do­ku­ment hon för­fat­tat, hon skrev histo­ri­ker och var stän­digt sys­sel­satt med över­sätt­ning­ar. Det svens­ka språ­ket var vik­tigt för hen­ne. År 2001 fick hon mot­ta Folk­tings­me­dal­jen i brons. Vid pen­sio­ne­ring­en grun­da­de hon en över­sätt­nings­fir­ma som hon la­de ner ef­ter att ha fyllt 90 år.

Val­borg Lou­histo var po­li­tiskt ak­tiv. Hon var med­lem i Häl­so­vårds­nämn­den i Helsing­fors och länge ord­fö­ran­de för Sfp i Tölö. Ef­ter pen­sio­ne­ring­en del­tog hon på många sätt i pen­sio­nä­rer­nas in­tres­se­be­vak­ning. Hon satt i Svens­ka pen­sio­närs­för­bun­dets sty­rel­se, hon var lång­va­rig sek­re­te­ra­re för Sams och en dri­van­de kraft i Äldre­rå­det i Helsing­fors. När hon fyll­de 90 år fick hon mot­ta pen­sio­närs­för­bun­dets för­tjänst­tec­ken i guld.

När Folk­häl­sans se­ni­or­hus öpp­na­de för över tju­go år se­dan flyt­ta­de Val­borg dit. Hon triv­des som fis­ken i vatt­net och var en stor re­surs när det gäll­de att byg­ga upp verk­sam­he­ten, ord­na oli­ka ak­ti­vi­te­ter och skö­ta in­for­ma­tio­nen. Där fick hon stan­na än­da till slu­tet.

Val­borgs liv var in­te ba­ra en dans på ro­sor, men hen­nes po­si­ti­va livs­syn, tron på män­ni­skan och hu­morn hjälp­te hen­ne över svå­ra tider. Hon sak­nas när­mast av dot­tern Ca­ri­ta och so­nen Pent­ti och Mo­na med barn och barn­barn, samt många vän­ner.

Val­borg Lou­histo Född: 20.6.1922 Död: 28.8.2017

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.