Hangöskandalen tog ny vändning

I torsdags hävdade Hangö stad att allt gått rätt till i vården av den 92-åriga kvinnan som de anhöriga anser att har vanvårdats. Nu får HBL ta del av ohyggliga bilder från kvinnans bostad.

Bilderna avslöjar en säng som sölats ner med urin och avföring, som kvinnan uppenbarligen fått leva i.

– Det är förskräckligt. Någonting måste ha gått riktigt fel, säger erfarna närvårdaren Margita Björklöf när hon ser bilderna.

– Det är tydligt och klart att kvinnan inte har fått den vård hon borde ha fått, säger geriatrikern och psykologen Gustaf Molander.

HBL väljer att inte publicera bilderna med hänsyn till kvinnan och hennes anhöriga.

I Hangö stads interna utredning heter det att vårdkedjan följts och att klienten fått den vård man överenskommit om.

Grundtrygghetsdirektör Elisabeth Kajander har anklagat HBL och andra medier för att ”frossa” i fallet och presentera enbart ”spekulationer och lösryckta sanningar”.

– Det här är alldeles förskräckligt att lämna en åldring i urin och avföring, säger närvårdare Margita Björklöf när hon får se samma bilder som HBL fått tag på.

Björklöf har själv över trettio års erfarenhet av att sköta gamla både inom hemvård och äldreboende i Västnyland.

På torsdagen försäkrade grundtrygghetsdirektör Elisabeth Kajander i Hangö att allt har gått rätt till i vårdnaden av 92-åringen. Den interna utredningen som socialmyndigheterna i Hangö gjort hävdar att det inte har brustit i vårdkedjan.

Kajander försäkrade på torsdagen att hemvårdarna har hennes fulla stöd.

– Jag försvarade hemvården i Hangö i början av den här affären, men med allt som nu kommer fram är det tydligt att det är någonting som inte stämmer, säger Björklöf.

– Det är skrämmande om det går tre veckor att en människa inte äter och ingen reagerar.

Bilderna som HBL fått tag på avslöjar nerkissade och -bajsade lakan och täcken i kvinnans säng. Det är tydligt att exkrementerna har torkat in i sängkläderna.

– Så här ser det inte ut om man bytt sängkläderna i normal ordning, försäkrar Björklöf.

Ur vårdhäftet, i vilket hemvårdarna rapporterade om sina besök hos kvinnan, framgår det att hon vägrade låta vårdarna byta sängkläder eller tvätta henne. Ur rapporterna fick de anhöriga – och även HBL, som fått tillgång till dem – intrycket att hemvårdarna lät sig nöja med den dementa kvinnans ord.

Möttes av urinstank

– Vi möttes av en fruktansvärd urinstank när vi besökte henne, säger Maarit Junnola, som hälsade på sin svärmor tillsammans med sönerna.

Svärmodern hade varit både hungrig och törstig, uppger Junnola.

Dagen efter kontaktade hon krisjouren och fyra dagar senare fick hon veta att svärmodern avlidit på sjukhuset i Ekenäs. Enligt de närstående hade vårdpersonalen uppgett att hon dog av undernäring och uttorkning. Den officiella dödsorsaken är ännu inte fastslagen.

– Hon sade säkert nej när hemvårdarna ville byta på henne, men om klienten riskerar infektioner och liggsår frågar man inte, man handlar. Jag har råkat ut för samma sak otaliga gånger, man måste bara byta snabbt och raskt eller åtminstone lägga ett torrt lakan på det nedsmutsade, säger Margita Björklöf.

– Jag skulle själv aldrig ha gått ut ur hemmet utan att ha bytt på henne. Det är självklart att man borde ha kontaktat den vårdande läkaren.

Enligt den interna utredning som Hangö stad gjort kan vårddagboken inte betraktas som ett juridiskt dokument. Vårdrapportens detaljer uppges finnas i klientdatasystemet, som vare sig medierna eller de anhöriga har någon insyn i.

Varför inte medge?

– Det är inte säkert att vården är bättre och mer detaljerat rapporterad i klientdatasystemet än det som finns i vårdhäftet. Men det vore intressant att se vad det står i systemet, säger geriatrikern och psykologen Gustaf Molander med lång erfarenhet av äldrevård.

Han anser att hemvårdarnas rapportering i dagboken är klart bristfällig och enligt den fick kvinnan inte den vård hon hade rätt att få i livets sista skede.

– Jag förstår inte varför de (socialmyndigheterna i Hangö) inte vill medge detta och ta lärdom av händelsen. Hon har inte tagit sina mediciner och det är oklart om detta rapporterades till den vårdande läkaren. Man vet inte om hon har ont och får smärtmediciner och varför hon inte vill stiga upp. Men det står klart och tydligt att hon vägrade låta dem sköta om henne och det finns inga anteckningar om vad man gjorde åt saken och om man försökt lirka med henne. Det står inte heller om man försökt kontakta sonen för att förhandla om situationen med honom.

– På bilderna ser sängen och sängkläderna smutsiga ut. Det är svårt att veta hur många dagar hon legat i samma snuskiga sängkläder.

Molander anser det troligt att kvinnan lidit av alzheimer i sjukdomens sista skede och antagligen varit mycket tärd och mager. På basis av beskrivningarna om lukten i lägenheten led hon kanske av en urinvägsinfektion som eventuellt nått upp till njurarna.

Molander vill inte pricka de enskilda hemvårdarna. Han anser att det är ledningen som bär ansvaret om man inte har kunnat ge vårdarna klara direktiv och skapat möjligheter för dem att kunna göra sitt jobb så bra de kan. Har man etiska forum där man tillsammans behandlar etiska dilemman och etiskt beslutsfattande, undrar han.