Oviljan att värna Bottenviken

MILJÖ Varken svenska regeringar eller ansvariga myndigheter har hittills, trots möjligheter i samråd och remissomgångar, framfört några invändningar mot det nukleära riskprojektet vid Bottenviken. När det gäller att värna vårt närmaste havsområde – Bottenviken – framstår våra svenska regeringar som påfallande passiva. De är närmast ointresserade av det allvarliga som är i görningen vid Österbottens kust. Men än finns dock tid att agera från högre ort.

Från svensk sida finns en uttalad vilja att förbättra Östersjöns vatten och miljö. Vi har satsat på vattenrening både hemma och i andra länder, länder inom innanhavets avrinningsområde.

Till och med Ryssland har fått svenskt bidrag för utbyggnad av avloppsreningsverk för kuststäder som S:t Petersburg och Kaliningrad. Det visar på betydelsen av gemensamt miljöarbete över gränserna för Östersjöns bästa.

När det finsk-ryska bolaget Fennovoima planerar att bygga ett större kärnkraftverk med mellanlager för radioaktivt avfall på Hanhikiviudden, bara 15–20 mil från Norrlandskusten, då saknas den goda viljan att försvara vattnet och livsmiljön.

En allvarlig konsekvens skulle bli de kontinuerliga utsläppen av strålande ämnen radionukleider, som tritium, med kylvattnet ut i Bottenviken. När tritium väl är ute i havet/biosfären så är det inte möjligt att rena.

Långvariga utsläpp av tritium i havet gör att det anrikas i näringskedjorna. Ämnet lagras i till exempel vattenväxter, fisk och slutligen i människan.

Utsläppen från reaktor 1 i Hanhikivi beräknas bli 10–15 gånger större än från de i finska Lovisa 1 och 2 samt Olkiluoto 1 och 2. Hanhikivi 1 planeras bli en tryckvattenreaktor och därmed den smutsigaste i Finland. Den tillkommande miljöbelastningen och exponeringen förvärras av Bottenvikens särskilt låga vattenomsättning.

Effekterna av tritium på människan och miljön är ännu inte helt kända. FN:s expertkommitté på effekter av radioaktiv strålning, UNSCEAR, hävdar att ytterligare kunskap behövs om de biologiska och medicinska effekterna av tritium och dess joniserande strålning.

Försiktighetsprincipen måste därför tillämpas i prövningen av bolagen Rosatoms och Fennovoimas kärnkraftsplaner.

Varken våra regeringar eller ansvariga myndigheter har hittills, trots möjligheter i samråd och remissomgångar, framfört några invändningar mot det nukleära riskprojektet vid Bottenviken. Sveriges miljöminister Karolina Skog (Mp) har i en utfrågning i riksdagen visat på okunnighet om geografin i Österbotten och ett påfallande ointresse för Bottenvikens framtid till skillnad mot övriga havsområden i Östersjön.

Att säga ifrån och som för övriga Östersjön försvara Bottenvikens marina miljö borde vara en självklarhet för de styrande. Stödet för ett kärnkraftsfritt Bottenviken har däremot 17 kommuner i Norrland hittills uttalat förutom den ideella miljörörelsen.

Än finns tid att agera från högre ort. Bygglovet är ännu inte beviljat. Det beräknas nu ske tidigast om två år.