Bakom Mästaren skymtar Kant
I sin läsning av Michail Bulgakovs Mästaren och Margarita hittar regissören Egill Pálsson spår av filosofen Immanuel Kant. I morgon har hans tolkning premiär på Teater Viirus splitternya scen på Busholmen.
Då Teater Viirus 30-årsjubilerar med en klassikeruppsättning är det inte bara gamla Viirusprofiler som Robert Enckell och Tobias Zilliacus som gör återbesök. Också den isländska regissören Egill Heiðar Anton Pálsson har ett förflutet med teatern – 2006 satte han upp Falk Richters Electronic City.
Den gången hade teatern sitt hem i det gamla vattenreningsverket på Råholmen och sedan dess har Viirus inte bara bytt adress ett par gånger utan också genomfört ett generationsskifte. Trots det talar Pálsson om sin Viirus-comeback som ett kärt återseende.
– Man kan inte stanna där man varit, men jag tycker de har kvar sin anda. Viirus är ett fenomenalt fenomen. Att en grupp kan överleva så länge och få erkännande – och dessutom finansiering för kontinuerligt arbete – är jättebra. Och steget hit till Busholmen och det här fantastiska teaterutrymmet skapar igen ett lyft.
Ja, höstens storsatsning Mästaren och Margarita inviger också teaterns nya hemmascen, en blackbox med väl tilltagen scenbredd. Efter årtionden av lokaler som ursprungligen inte planerats för scenkonst torde Busholmen vara en välkommen omväxling i synnerhet för den tekniska personalen, men säkert också för konstnärer och publik. Själva föreställningen är en burlesk och karnevalistisk historia, som känns ganska typisk för Viirus repertoar.
– Vi försöker hedra bokens struktur. Det är en berättelse med många lager, en slags urban myt, säger Pálsson.
Gott och ont
Michail Bulgakovs förlaga, liksom Viirus föreställning, består av tre historier som korsar och löper in i varandra.
Den första handlar om hur djävulen själv, under namnen herr Woland, dyker upp i Moskva där han utlöser en kedja händelser: dels frestar han sin vana trogen människorna, dels vill han ordna en jubileumsbal för att fira att det lyckades att få Guds son korsfäst.
Den andra historien handlar om hur det inrikespolitiska spelet i Jerusalem för ungefär 2 000 år sedan gör att Jesus från Nasaret – som här saknar alla övernaturliga egenskaper – döms till döden. Pontius Pilatus ställer honom inför ett val: att ljuga och överleva, eller att tala sanning och dö.
Den tredje berättelsen handlar om Mästaren, en författare som publicerat en bok om Pilatus och Jesus, bli-
vit hårt kritiserad och tvångsinlagd på mentalsjukhus. Hans älskarinna Margarita säljer sin själ till djävulen och blir drottning på hans bal, för att få honom tillbaka.
Frågan om det godas och det ondas natur – och inte minst hur de hänger ihop – hör till berättelsens viktigaste teman. Den är också en satir över 1930-talets Sovjet, och även om Stalin själv verkar ha haft ett gott öga till Bulgakov, blev han hårt ansatt av myndigheterna. Romanen publicerades först 1967, 27 år efter författarens död. Boken är skriven i ett formellt ateistiskt samhälle, en kommunistisk diktatur. Nu sätter ni upp den i en sekulär kapitalistisk demokrati med religionsfrihet. Hur fungerar satiren i den nya kontexten? – Den litteratur som skrevs om och mot ett starkt sovjetiskt system börjar få liv igen. Också vi lever i ett system som helt kör över oss och som liknar det sovjetiska i att det är väldigt materialistiskt, svarar Pálsson och tillägger att en kollega till honom nyligen haft stora framgångar på bankkrisens Island med en uppsättning av George Orwells 1984 – även det en bok skriven i opposition till ett auktoritärt system med drag av det sovjetiska.
– Över Busholmen i Helsingfors 2017 lägger vi Moskva som en slöja, för att se om det finns diskrepanser eller glidningar som är intressanta.
Kants treenighet
Att materialismen är en gemensam nämnare för 2010-talet och det sovjetiska 1930-talet, kan också uttryckas som att både vår och Bulgakovs samtid är fjärmade från tillvarons ”andliga dimensioner”.
Av den anledningen vill Pálsson gärna förstå Mästaren och Margarita genom Bulgakovs biografi. Som barn på 1890-talet plågades han av fruktansvärda mardrömmar om Satan och hans far, som var djupt religiös, ville hjälpa honom genom att ingjuta en djup kristen tro i sonen. I 16-årsåldern var den unge Bulgakov en religiös personlighet, med en bana som präst utstakad framför sig. Så dog fadern och Bulgakov vänder religionen ryggen och börjar studera till läkare. Han stod på den röda sidan då det gamla Ryssland gick under, men de formativa barn- och ungdomsåren fick obönhörligt genomslag i hans författarskap.
– Boken är skriven utifrån Immanuel Kants filosofiska tankar om hur vi handlar om vi avskaffat gud, säger Pálsson som i sin analys tar fasta på den ”trekantiga kompass” som Kant ansåg att vi behöver för att kunna orientera oss mot något som är sant och gott i sig själv.
Denna Kantska treenighet utgörs av den fria viljan, kärleken och det kategoriska imperativet (att du alltid ska handla så att principen för ditt handlande kan upphöjas till allmän lag).
– Bulgakov väljer sedan att testa sin samtid, men inte med Jesus, utan med djävulen. Han frestar folk, och den ena efter den andra faller – tills han träffar dem som har den moraliska trekanten i sig. Här finns en väldigt stark berättelse.
Känslan av obehag
Pálsson talar också hur frågor om mod och feghet är intimt förknippade med frågor om gott och ont.
– Man blir lätt väldigt svartsynt när man ser på vår samtid. Vi har en hatkultur, en växande nationalism, en överdriven nyliberalism och sanna nyheter som blandas med falska.
– Då girigheten, hatet och xenofobin är det som styr hur vi ser varandra, så måste vi stå upp och slå tillbaka. Det har alltid gått dåligt då de här elementen tillåtits bli vår inre motor. Är det teaterns uppgift att stå för modet? – Teater kan stå för allt från att tjäna pengar till att vara något så avantgardistiskt att vi inte kan greppa det. Men vi är så historielösa att vi behöver klassikerna för att förstå var vi är just nu, för att orientera oss.
– Jag vill förstå vad det är för känsla av obehag jag vaknar med varje dag – och går till sängs med. Där ligger den där fegheten. Det är som om min triangel, min moraliska kompass, också gått sönder, den har svårt att orientera sig. Vi behöver adressera detta.