Jonna Sundberg tar över där Iwe slutar
Generationsväxlingen har skett. Jonna Sundberg har tagit över som kulturproducent efter Iwe Ekström i Esbo. Nästa sommars teaterpjäs är redan vald, nu planerar Sundberg nya projekt – som integrerande pepparkaksbak.
Ingegärd Ekström, eller Iwe som hon kallas i nästan alla sammanhang, har i 25 års tid arbetat som verksamhetsledare vid Esbobygdens ungdomsförbund EBUF. Hon har blivit ett känt ansikte för alla som får besök av Esbos lucia och för dem som medverkat i sommarteatern som visas i juni varje år. Den sista oktober går hon i pension och inleder ett nytt kapitel i sitt liv – nu kanske hon äntligen helhjärtat ska hinna delta i kursen i dekorationsmålning, som hittills ofta kolliderat med diverse jobbrelaterade möten.
– Det har varit mer än ett heltidsjobb, speciellt inför jul då vi har turnerat med Esbo lucia och under försommaren då vår spelperiod på sommarteatern infaller. Jobbet har både gett mig gråa hår och tårar av glädje, säger Iwe Ekström.
Hon har redan städat skrivbordet på EBUF:s kansli i Karamalmen i Esbo och lämnat över stafettpinnen till efterträdaren Jonna Sundberg. Fast egentligen krävs det två personer för att ersätta Iwe – nyutnämnda verksamhetsledaren Martina Gardberg, som jobbat i huset i två år, har tagit över de administrativa uppgifterna och ansvaret för såväl sommarläger som dramaklubbar.
– För att skapa en stabil bas av barn och ungdomar som vill satsa på drama och jobba med teater i framtiden har vi igen startat teaterklubbar på olika håll i Esbo, säger Ekström.
– Nu har vi fyra klubbar som verkar i Kungsgårdsskolan och i Bemböle skola och de har sammanlagt cirka 35 deltagare, säger Martina Gardberg.
Många höjdpunkter
Amatörteater med barnskådisar har varit ett av Iwes skötebarn under ett kvarts sekel. Så länge har hon varit spindeln i nätet som sett till att Finns sommarteater (tidigare Glims sommarteater) kunnat erbjuda de svenska barnfamiljerna i Esbo teaterupplevelser på hemmaplan. Det har varit många turer i den långdansen, då teatern tidvis hotat stå utan spelplats och många av de unga skådespelarna helt saknat teatererfarenhet i början av varje spelsäsong.
– Varje teaterpremiär har varit en höjdpunkt under min karriär! Det har alltid varit lika spännande att se hur den aktuella pjäsen lyckas när det väl gäller och hur publiken tar emot den. Men visst var det en speciell känsla när vi spelade Lasse-Maja-pjäsen 2015 och flera gånger fick sätta upp Slutsåld-skylten ute vid vägen. Det var en pjäs som låg rätt i tiden, det var barnen som ville se den och drog med sig sina föräldrar till sommarteatern. Det var inte ens en varm försommar, folk kom i sina stoppade jackor!
Iwe minns med värme många tidigare teateruppsättningar, som de ständigt lika populära pjäserna baserade på Astrid Lindgrens böcker. Men alltid har det inte varit lätt, som när teatern måste flytta bort från Glims gårdsmuseum för att teaterpubliken slet sönder gräsmattorna och teaterfolket inte fick bygga några fasta konstruktioner på området. Flytten till Finns folkhögskola misslyckades också på grund av att grannarna besvärade sig mot planen. Nu har Finns sommarteater verkat på Esbogårds marker i över tio år och hoppas få stanna där i fortsättningen också.
– Det tar alltid tid att etablera sig på en ny adress, innan publiken hittar till rätt ställe. Vi byggde en ny scen inför den här sommaren, en scen som vi vet att håller i många år, och dessutom skaffade vi två nya baracker för skådespelarnas behov. Följande steg är att bygga en fast läktare, för det kostar alldeles för mycket att hyra en läktare för fem veckor varje år, säger Iwe och överlämnar en sommarteater som nu står på en bra grund till sin efterträdare.
Spelat amatörteater
Jonna Sundberg har under en dryg månads tid både hunnit välja nästa sommars teaterpjäs och regissören som ska få ta sig an uppdraget, samt bekantat sig med det nya arbetsfältet Esbo.
– Jag har själv jobbat med amatörteater i flera år, både på Postbacken och vid Lurens, så jag känner det fältet. I Esbo är jag ganska vilsen ännu, men jag ska med Martina besöka alla de nio lokala ungdomsföreningarna i staden och höra vad de vill ha hjälp med, säger Sundberg.
Om den valda pjäsen vill hon dock inte avslöja annat än att hon skrattade högt när hon läste igenom manuset – och det är ett gott tecken.
Sundberg bor på Brändö i Helsingfors och har tidigare jobbat vid Teaterhögskolan, senast som planerare av internationella ärenden.
Visst var det en speciell känsla när vi spelade LasseMaja-pjäsen 2015 och flera gånger fick sätta upp Slutsåld-skylten ute vid vägen. Det var en pjäs som låg rätt i tiden, det var barnen som ville se den. Iwe Ekström
Att skifta om till kulturproducent i Esbo är något som hon ser fram emot.
– I det här fallet litar jag på min intuition, jag har lyssnat på mitt hjärta och det här är vad jag vill jobba med. Jag älskar amatörteater! Jag har också en del idéer för hur vi i framtiden ska lyfta fram svenska veckan för alla. Men först ska vi börja med något enkelt och roligt, som integrerande pepparkaksbak. Alla kan baka pepparkakor, det är gränsöverskridande på ett naturligt sätt, både över generationsklyftor och språkmurar!
Scenkläder och eget museum
Julsäsongen kommer annars också att vara en intensiv tid för den nya kulturproducenten, som ska lotsa Esbos lucia mellan ett trettiotal hembesök och konsertuppträdanden. Luciauppdraget föregås inte av någon omröstning, utan hon väljs ut bland eleverna vid Musikinstitutet Kungsvägen, liksom tärnorna.
– Jag hoppas att luciaföljet i år skulle utökas med några stjärngossar också, säger Sundberg som redan har hört sig för bland unga, sångkunniga killar i staden.
Iwe Ekström ser fram emot aktiva pensionärsdagar som hon kommer att fylla med såväl körsång som lite bakning, matlagning och mera umgänge med vänner.
– Det är inte helt enkelt att gå i pension, jag har levt med det här jobbet så intensivt i 25 år. Men jag har en uppgift kvar som jag försöker genomföra och det är att inventera alla scenkläder från tidigare teateruppsättningar. De upptar nu en skolsal i nedlagda Träskby skola. Tanken är att exempelvis skolor skulle kunna hyra teaterdräkter därifrån.
Framför allt ser Iwe fram emot att kunna tillbringa längre perioder på landet i Ekenäs, där hon tillsammans med sin bror förfogar över barndomshemmet på Gullö.
– Jag hoppas kunna göra om gården till ett litet hembygdsmuseum. Min mamma Gärda Westerlund var bygdemålsberättare och hon har sett till att gamla verktyg och redskap som användes på torpet har bevarats. Via dem får man en bra bild av hur livet levdes på ett enkelt småbruk.
På EBUF:s kansli tänker Ekström inte hänga framöver.
– Jag har under åren lärt mig att det inte passar sig att ramla in när som helst på sin gamla arbetsplats. Jag kommer att sakna människorna, både gemenskapen med luciaflickorna och ungdomarna från sommarteatern. De har varit som mina barn, jag har fått en ny kull varje år. Men jag finns till hands om förbundet behöver min hjälp med något, säger Iwe Ekström.