EU måste ha en bättre strategi för Ryssland
●●Presidentvalet i Ryssland i mars 2018 har en given vinnare: Vladimir Putin. Fram till 2024 är det alltså Putins Ryssland – inte Ryssland – som EU ska vara redo att hantera. Ska unionen klara det?
Vygaudas Ušackas lägger fram flera förslag: EU måste få ordning på sitt eget ”hus” – inklusive brexit, migrationen och förtroendet för EU:s institutioner. Men han manar också till vaksamhet.
Ryssland kan använda ekonomiska intressen för att splittra och försvaga EU – ringer det någon klocka här i Finland?
Den avgående EU-ambassadören nämner gasledningen Nord Stream II som ett exempel. ”Nord Stream 2 stämmer inte överens med EU:s mål när det gäller diversifierad energiförsörjning”, konstaterar Ušackas.
Dylika kommentarer från EUhåll har inte påverkat Finland, där regeringen betraktar Nord Stream 2 som en miljöfråga som ingenting har att göra med politik. I motsats till exempelvis Danmark, som förbereder ett lagförslag som ger möjlighet att av utrikesoch säkerhetspolitiska skäl förbjuda till exempel Nord Stream 2 (HBL 12.10) eller Sverige som likaså ser gasledningen som också en säkerhetspolitisk fråga.
Är Ušackas på kollisionskurs med Moskva?
Inte alls. Han ser pragmatiskt på hur EU borde hantera Putins Ryssland. Samarbete ska gälla där det finns gemensamma intressen: Iran och kärnvapenavtalet, Nordkorea och situationen i Syrien och Libyen är de exempel han nämner.
Men det är en annan form av pragmatism än den bilaterala mellan ett EU-land och Ryssland, för Ušackas utgår från ett enigt EU, inte enskilda länder. Integration handlar alltså inte bara om en gemensam marknad och ett gemensamt försvar.
En av dem som tror på en promenadseger för Putin i valet i mars nästa år är Valerij Solovej, professor vid det statliga institutet för Internationella relationer i Moskva. ”I Kreml är man inte särskilt orolig”, sade han i onsdags på ett seminarium i Utrikespolitiska institutet (UPI) i Helsingfors.
Ändå ser både han och andra forskare tecken på förändring i Ryssland – utan att kunna sätta fingret på vad det egentligen handlar om. Heter förändringen Aleksej Navalnyj, oppositionsledaren som har lyckats mobilisera demonstranter inte bara i Moskva och S:t Petersburg utan i sammanlagt 160 städer? Kanske i framtiden, säger Solovej men tillägger ”Han borde vara mer populist”.
Enligt Arkady Moshes, programdirektör vid UPI, vet inte Kreml riktigt hur de ska hantera Navalnyj. Men särskilt oroliga är man inte i Kreml för det heller.
●●Putins utmaningar ligger inte i presidentvalet 2018. En omsorgsfull utarbetad strategi som utövar stark kontroll av medier och en väl utarbetad propagandaapparat kommer att inte bara säkra Putins seger utan också att det sker på ett trovärdigt sätt, för att säkra legitimiteten.
Utmaningarna ligger i framtiden – och inte minst i demografin. Hur kombinera framtidens digitaliserade och öppna värld – som kommer att vara den nya ryska generationens värld – med Putins myndiga framtoning i kommunikation med unga?
Solovej har inget svar på detta.
Intressant är också Solovejs definition av vad Putin fruktar: en konspiration med rötter i väst eller i den inre cirkeln kring Putin själv.
Och varken Solovej eller Ušackas ser någon ljusning när det gäller en förbättring i relationerna till väst inom överskådlig framtid.
Det är en allvarlig situation och ingen bilateral relation ska blunda för det faktum att för att bli tagen på allvar är det bara ett enigt EU som är starkt nog. Bilaterala intressen måste koordineras med EU – annars flyter medlemmar ut i en farlig störtsjö där de inte nödvändigtvis kan kontrollera händelsernas gång.
Ušackas utspel när det gäller EU:s roll i Minsk-processen – att som organisation bli inkluderad i den så kallade Normandiegruppen – Tyskland, Frankrike, Ryssand och Ukraina – är legitim och viktig. För Ukraina, men framför allt för EU och Europas trovärdighet. Att få välja själv är viktigt för länder som Ukraina och Georgien och EU:s agerande för att stödja detta måste ta sig uttryck i konkreta handlingar, inte stanna vid ord.
Detsamma gäller platsen i den västliga gemenskapen. Den är aldrig en självklarhet för ett land med en stormakt som närmaste granne. Rörelseutrymmet måste säkras genom handling.
Det är en allvarlig situation och ingen bilateral relation ska blunda för det faktum att för att bli tagen på allvar är det bara ett enigt EU som är starkt nog.