Varning för risker efter asylbeslut
”Asylpolitiken skadar individer och är en säkerhetsrisk för samhället”
De papperslösa blir allt fler i Finland. De har fått negativt asylbesked samtidigt som de inte alltid har möjlighet att åka hem.
– Då måste det finnas någonstans för dem att ta vägen, och det vore jätteviktigt att man nu inser det här på alla håll i landet, säger Marja Pentikäinen, sektordirektör för internationellt skydd och integrationsfrågor vid Helsingfors Diakonissanstalt.
Hon tror att Finland i slutändan kommer att bli tvunget att bevilja uppehållstillstånd till dem som inte kan åka hem.
Då antalet papperslösa ökar växer också risken för människohandel, svart arbete, kriminalitet och radikalisering. Vid Helsingfors Diakonissanstalt ser man redan svaga signaler. – Vi gör det hundraåriga Finland en farlig björntjänst, som både skadar individer och är en säkerhetsrisk för samhället i stort. Den här situationen borde ha lösts för länge sedan, säger sektordirektör Marja Pentikäinen.
Antalet personer som ställs på bar backe ökar nu snabbt. För tillfället finns över 14 000 personer vid flyktingförläggningarna och förvaltningsdomstolarna spottar ur sig mellan 500 och 800 beslut på asylbesvär per månad. I trettio dagar får de asyl- sökande stanna kvar i förläggningen efter ett avslag från förvaltningsdomstolen, sedan ska de ut.
– Då måste det finnas någonstans för dem att ta vägen, och det vore jätteviktigt att man nu inser det här på alla håll i landet, säger Marja Pentikäinen, sektordirektör för internationellt skydd och integrationsfrågor vid Helsingfors Diakonissanstalt.
Då Diakonissanstalten inledde sitt arbete för 150 år sedan var det svält, farsoter och hemlöshet som skapade utsatthet. Nu är det andra grupper som behöver hjälp, men utsattheten har inte försvunnit någonstans – flyktingar, bostadslösa, missbrukare, ensamma äldre och utsiktslösa unga är några av de grupper som på olika sätt får stöd av Diakonissanstaltens verksamhet. Men Pentikäinen har svårt att smälta att man nu med vett och vilje skapar en ny grupp av utsatta, de papperslösa – ett slags ny underklass som saknar alla rättigheter utom de mest grundläggande.
– De som inte kan återvända till sitt hemland kommer ändå att stanna. Ska vi tillåta den här situationen att eskalera, att vi har en grupp människor som inte hör någonstans och som tas om hand av tredje sektorn? Det skulle behövas politiskt ledarskap, men nu skyfflar man över allt ansvar på tredje sektorn, säger Pentikäinen.
Historien upprepar sig
I vissa avseenden har vi inte lärt oss någonting av tidigare misstag, anser Pentikäinen. Hon har jobbat med flyktingfrågor och integration sedan 1980-talet, som bland annat forskare, tjänsteman och i flyktingläger.
– Då somalierna kom i början på 1990-talet var upprördheten stor. Det sades att de inte kan stanna, att deras familjer inte får komma hit och att de som eventuellt stannade hur som helst skulle åka tillbaka snart. Nu känns det som om historien upprepar sig. Jag tror att Finland ännu kommer att bli tvunget att bevilja uppehållstillstånd till dem som inte kan åka hem. Vi borde ta skeden i vacker hand.
Somalierna som kom i början på 1990-talet fick stanna trots det svala mottagandet, men det borgade inte för en lyckad integrering, konstaterar Pentikäinen. Då grundtanken är att de som kommer ändå ska åka tillbaka misslyckas integrationen.
Följderna av att allt fler nu blir papperslösa kan bli allvarliga, varnar Pentikäinen, både för de enskildas liv och för hela samhället. Vid Diakonissanstalten har man hört om fall som tyder på en växande svart arbetsmarknad, där både ockerliknande arbetsförhållanden och annat utnyttjande förekommer. Boendet är en minst lika stor utmaning – många papperslösa tränger ihop sig hos mer lyckligt lottade landsmän som fått uppehållstillstånd.
– Vi har sett att det kan bo 7–8 an- dra hos den som fått uppehållstillstånd, men det är ju ingen hållbar situation.
Också papperslösa barnfamiljer och välintegrerade 18-åringar som inte längre får förlängt uppehållstillstånd söker nu hjälp hos Diakonissanstalten.
– De är verkligen många nu. De står utanför nästan alla tjänster och behöver tjäna sitt uppehälle på något sätt.
Limbo
Nycklarna för att lösa situationen ligger hos de politiska beslutsfattarna, säger Pentikäinen, och efterlyser en rad lagändringar. Till exempel borde tillfälliga uppehållstillstånd återinföras och behovsprövningen för arbetskraft slopas, anser hon, men är inte särskilt hoppfull just nu.
– Jag upplever att den högsta politiska ledningen tidigare ändå positionerat sig mot hatprat, men inte nu längre. I samband med att budgetförslaget presenterades i höstas var tongångarna kring förvaringscenter och kriminalisering av hjälpande ganska så hätska då man lyssnade på Blå riksdagsgruppens ministrar. Attityderna kommer från politikerna.
I begynnelsen av flyktinghösten 2015 lät det ännu annorlunda. Det var mycket tal om integration, arbete och språkundervisning, och statsministern erbjöd rent av sitt hus för inkvartering av asylsökande. Men nu upprepar beslutsfattarna i ett evigt cirkelresonemang mantrat om att vi måste lita på myndigheter och rättsväsende, trots att det enligt Pentikäinen
Att avvisa folk till ett land i krig kan inte vara ett alternativ i ett land som vårt. Jag tror att senare generationer kommer att döma oss för detta.
är uppenbart att också misstag begåtts.
– Nu behandlas de som fått avslag som värdelösa, ett pack som ska ut. Och de i sin tur börjar uppleva det finländska samhället som opålitligt, orättvist och falskt. De är helt i limbo, och det är en mycket farlig situation.
Pentikäinen är kritisk också till hur de asylsökandes ursprungsländer bedöms. Vid Diakonissanstalten hör man om personer som blivit avvisade, och som nu har svårt att klara sig.
– Att avvisa folk till ett land i krig kan inte vara ett alternativ i ett land som vårt. Jag tror att senare generationer kommer att döma oss för detta.