Forskare: Sovjetunionen noterade tidigt Koivisto
Uppfattningen att Mauno Koivisto fortfarande under presidentvalskampanjen 1981 var ett okänt kort i Sovjetunionen är falsk.
Det konstaterar politices magister Juho Ovaska i den nyutgivna boken Mauno Koiviston idänkortti. Sotamiehestä presidentiksi (Mauno Koivistos östkort. Från soldat till president).
–Koivisto hade redan under 1960-talet som finansminister och statsminister träffat Sovjetledare som president Nikolaj Podgornyj och Aleksej Kosygin. Med andra ord kände man säkert till honom i Sovjetunionen sedan 1960-talet, säger han.
Under 1970-talet var Koivisto borta från dagspolitiken i flera år men han glömdes inte bort i grannlandet. Koivisto, som då var generaldirektör för Finlands Bank, gjorde tjänsteresor till Sovjetunionen. De här resorna är fortfarande något av ett mysterium, uppger Ovaska.
– Vi känner inte till om han under resorna träffade andra än kolleger.
Paavo Lipponen uppger i sina memoarer att han 1968 sade till sin KGB-kontakt att Koivisto är Finlands nästa president bara vänstern klarar av att samarbeta.
– Om Sovjetunionen konstant fått den här sortens budskap redan under 1960-talet och början av 1970-talet, då det var oklart om Kekkonen fortsätter, så fanns nog Koivisto högt uppe i spekulationerna, säger Ovaska.
Ville inte ha Karjalainen
Ovaska avvisar tanken att Sovjetunionen skulle ha velat att Ahti Karjalainen blir Finlands president efter Kekkonen.
– De tankegångarna härstammar framför allt från finländska aktörer. Inget tyder på att Sovjetunionen verkligen ville se Karjalainen som Finlands president, eller att man ens sett honom som ett speciellt realistiskt alternativ.
Det framgår enligt Ovaska av Kekkonens dagboksanteckningar våren 1979 då Karjalainen åkte fast för rattfylleri. Efter det ska KGB-officeraren och ministerrådet Viktor Vladimirov ha konstaterat att Karjalainen nu är ett förlorat fall.
Sommaren 1981 beklagade kommunistpartiets generalsekreterare och Sovjetunionens president Leonid Brezjnev Karjalainens benägenhet att hamna i skandaler.
– Det här är tecken på att man i Moskva insåg att Karjalainens tåg hade gått.
Koivisto agerade i kulisserna
President Mauno Koivistos utrikespolitiska tänkande kretsade enligt Ovaska kring stormakterna. Det var stormakterna som hade råd att besluta vilken sorts utrikespolitik de driver medan mindre länder, som Finland, tvingas anpassa sin verksamhet till omgivningen.
Koivistos utrikespolitiska utgångspunkt hade mycket gemensamt med Kekkonens, men metoderna var annorlunda. Kekkonen handlade ofta spektakulärt medan Koivisto i huvudsak föredrog att agera i kulisserna.
Koivisto förmedlade till exempel budskap mellan stormakterna, speciellt mellan USA och Sovjetunionen.
– Sovjetunionens ledare bad honom även förmedla budskap till Storbritannien. Där och i USA var man även intresserade av vad Koivisto visste om Sovjetunionen och dess ledare, säger Ovaska.