”Borde diskutera straffskalan”
Olli Rauste riktar en gliring mot Norge och dopningsfällda Therese Johaug.
Therese Johaug blev avständ i arton månader. Nu vill det norska skidförbundets advokat Anne-Lise H Rolland ha en diskussion om det är för stränga straff för oavsiktlig dopning.
Cas-juristen Olli Rauste undrar över att hon blivit behandlad annorlunda än tidigare fall.
Cas-juristen Olli Rauste är fortfarande förvånad över hur väl skidstjärnan Therese Johaug har behandlats i Norge. Inte bara har Skidförbundet betalat hennes avsevärda rättegångskostnader – hennes sponsorer har försäkrat att deras samarbete fortsätter.
– I andra länder bryter sponsorerna samarbetet direkt om en idrottsutövare åker fast för dopning. Men vi har kunnat läsa i tidningarna att Therese Johaug till och med fått nya sponsorer, säger Rauste.
– Det är tydligen lite skillnad mellan länderna.
Under 2016 – då hon var avstängd – tjänade Johaug 3,1 miljoner kronor (ca 330 000 euro), skriver Dagbladet. Hennes förmögenhet ökade från 37 miljoner kronor till 48,6 miljoner kronor.
För stränga straff?
Rauste uttalar sig i en paneldiskussuion under det nordiska idrottsrättsliga seminariet i Helsingfors – ett seminarium som blev högaktuellt på grund av de senaste tidernas dopningsfall. Övriga paneldebattörer: Norges skidförbunds advokat Anne-Lise H Rolland, Cas-juristen Markus Manninen som var med om att fälla Therese Johaug samt Wadajuristen Ross Wenzel.
– Jag tycker att vi borde föra en diskussion om straffskalan när det gäller oavsiktlig dopning, i synnerhet då den förbjudna substansen inte medfört någon förhöjd prestationsförmåga, säger Rolland och avser då inte minst Johaugs arton månader långa avstängning.
Oavsiktligt
Idrottens internationella skiljedomstol Cas bestämde att Johaug blir avstängd i arton månader efter att ha testat positivt för en anabol steroid, fast man ansåg att hon inte dopat sig med avsikt. Man ansåg inte heller att hon nödvändigtvis fått någon prestationshöjande effekt av så små mängder clostebol.
– Enligt Wadas reglemente är ett positivt dopningstest alltid dopning, oavsett om det skett avsiktligt eller oavsiktligt. I folkmun är en dopare en fuskare. Vi borde diskutera om vilka begrepp vi använder i olika fall, säger hon.
– Det är viktigt att avslöja medvetet fusk, men lika viktigt att beskydda idrottsutövare från misstag.
Skidförbundet fortsätter att ekonomiskt stödja Johaug, för hon har inte fällts för avsiktlig dopning. Enligt norska riksidrottsförbundet NIF:s regler är ett dopningsbrott inte en grund att dra in det ekonomiska stödet, ifall idrottsutövarens grad av skuld är obetydlig.
Inte utan skuld
Graden av skuld har en stor betydelse när ett idrottsförbund eller Cas utmäter det slutliga straffet för en dopad idrottsutövare. I fallet Johaug ansåg Cas att hon inte gjort sig skyldig till ett betydande fel eller försummelse, men ändå var hon inte utan skuld. Då är straffskalan enligt Wadas regler 12–24 månader.
– I fallet Cilic listade Cas fem punkter som är idrottsutövaren plikt: att läsa läkemedlets förpackningssedel, checka innehållet med Wadas lista, kolla upp läkemedlet på internet, försäkra sig om läkemedlets ursprung och rådfråga och övervaka en expert, säger Rauste.
Han hänvisar till tennisspelaren Marin Cilic, som bad sin mor att köpa glukostabletter som visade sig innehålla en förbjuden ingrediens. Fallet från 2013 går inte att jämföra direkt, för det var frågan om nikethimadin, en så kallad specificerad substans, och Wadas straffskala skärptes 2015.
– I Johaugs fall kom man fram till att idrottsutövaren inte måste följa alla steg. Hon följde bara ett och ett halvt steg, då hon kollade med landslagsläkaren. Kommer samma kravnivå att gälla andra idrottsutövare? Situationen har blivit komplicerad efter Johaugfallet.
Mer transparens
Nu vill ni förstås veta vad Markus Manninen har att säga om Johaugs fall. Men av förståeliga skäl uttalar han sig inte, då han var en av de tre skiljedomarna involverade.
– Det är svårt att kvantifiera vad en idrottsutövare måste göra. Det är alltid svårt att utmäta rätt straff, säger han allmänt.
Både Martin Johnsrud Sundby och Therese Johaug behandlades bakom slutna dörrar hos Cas i Lausanne. Rolland skulle vilja att behandlingen är mer transparent. Johaug fälldes genom ett majoritetsbeslut, men vi får aldrig veta vem av skiljedomarna var av annan åsikt och hur han resonerade.
– Det är inte bra, åtminstone inte i den kultur jag kommer ifrån, säger Rolland.
– Den avvikande åsikten skulle kunna markera om Johaug var ett gränsfall och skulle kunna ha konsekvenser för framtida fall.
I Johaugs fall kom man fram till att idrottsutövaren inte måste följa alla steg. Hon följde bara ett och ett halvt steg, då hon kollade med landslagsläkaren. Kommer samma kravnivå att gälla andra idrottsutövare? Situationen har blivit komplicerad efter Johaugfallet. Olli Rauste Cas-jurist
Omskrivet avtal
I det nya avtalet mellan norska skidförbundet och landslagsåkarna betonar man deras egna ansvar i dopningsfrågor. Det står uttryckligen att de inte enbart kan förlita sig på vad läkaren säger. Enligt Wada-reglerna är det alltid idrottsutövarens ansvar att se till att den inte får i sig en förbjuden substans.
– Vi måste ge idrottsutövarna upplysning, så de som verkligen inte vill fuska för att förbättra sin prestationsförmåga inte heller åker fast i misstag för dopning, säger Rolland.