Förståelse bär längre än vapenskrammel
SÄKERHET Jag hade förmånen att få följa med Folk och försvar-seminariet på Hanaholmen den 24 oktober. Våra försvarsministrar Peter Hultqvist och Jussi Niinistö har i mångt och mycket funnit varandra, vilket är bra. De två försvarsministrarna var mycket nöjda med den gemensamma krigsövningen Aurora 17 på Gotland med 21 500 soldater nu på hösten där Finland deltog med land-, sjö- och flygstyrkor. Båda ministrarna ser gärna att krigsövningarna återupptas senare på finskt territorium.
HBL hade förtjänstfullt intervjuat SDP:s ordförande Antti Rinne i samband med seminariet. ”Antti Rinne vill inte ha någon multinationell militärövning på finskt territorium. Vi har redan årligen tiotals övningar som gäller krishantering
och Finlands partnerskap för fred (med Nato). Det räcker för stunden. Övningar av det här slaget kan sända signaler till olika delar av världen och därför behövs det politiska beslut om saken, säger Antti Rinne som gör tummen ner åt Jussi Niinistös planer”. Jag håller med Rinne.
Våra försvarsministrar i Sverige och Finland ”försöker lösa de frågor mellan Sverige och Finland i slutändan, där man inte är överens. Annars är det ingen idé, säger Sveriges försvarsminister Peter Hultqvist” enligt Yrsa Grüne (HBL 27.10) ”Nord Stream 2 och EU:s gemensamma försvar står högt uppe på den listan”.
Som gammal Lovisabo har jag fått följa med hur, under den kyligaste tiden under kalla kriget, den finsk-ryska förståelsen för varandra föddes och fördjupades vid byggandet av kärnkraftsenheterna Lovisa I och II. Samarbetet, som föddes i Lovisa, har senare gynnat Fortum i
Ryssland och i ”tredje land” tillsammans med Ryssland. I den kommande reaktorbyggnaden i Pyhäjoki kommer de erfarenheter man fått tillsammans vid Lovisa I och II omsättas i praktiken. I Sverige är man mera rädd för en ryskbyggd reaktor än i Finland. Rysskräcken ligger djupt i Sverige. En satsning på fördjupat samarbete mellan Sverige och Ryssland kunde minska ångesten.
Blåögd mot Rysslands tilltagande och delvis fientliga aktivitet i Östersjöområdet vill jag inte vara, men har svårt att förstå rysskräcken i Sverige. Nord Stream 2 handlar i Sverige i högsta grad enligt dem om säkerhet och försvar. För Finland som via Lovisa I och II lärt sig förstå ryssarna är gasledningen mellan Ryssland och Tyskland enbart en miljöfråga. EU motsätter sig ett ökat beroende av rysk gas medan Tyskland har varit primus motor för Nord Streamprojektet.
Det finns de i Tyskland som i likhet med Fortum förstår att ”Energieverwendung” inte kommer att lyckas i Tyskland med dess bilindustri utan den fossila energi i form av gas och kol från Ryssland, som troligen i framtiden levereras av det av Fortum inköpta tyska energiföretaget Uniper. Via köpet av Uniper förbinder sig Fortum att till en del finansiera den nya gasledningen mellan Ryssland och Tyskland. Här gnisslar det i det finsk-svenska försvarssamarbetet.
För mig är till exempel Fortums framgång inom energisektorn i gemenskapen med Ryssland ett praktiskt bevis på en ömsesidig förståelse och bär längre än vapenskrammel. Med att utvidga samarbetet inom olika områden fås med stor sannolikhet ett bättre resultat för fred och samförståelse än vad som fås med vapenskrammel.