Färgsprakande cirkusspel med fantastisk ljudvärld
Dansteatern Hurjaruuths årliga Vintercirkus är en älskad tradition bland barnfamiljer, och även vuxna njuter av de fantasifulla showerna som kombinerar cirkuskonst, lite dans, mycket musik och i år även videokonst.
Originalidé och regi: Davide Giovanzana. Musik: Teho Majamäki. Planering av karaktärer och dräkter: Riitta Röpelinen. Scenografi: Aino Koski. Video: Joona Pettersson. Ljus: Antti Helminen. Ljud och mixning: Antti Nykyri. Regiassistent: Raúl Vargas. På scenen: Inga Björn, Onna Degerman, Florian Grobéty, Simeoni Juoperi, Toivo Kautto, Elina Raasakka, Simon James Reynolds, Thomas Rose, Rosa Tyyskä, Jordan Webb. Förhandsföreställning 8.11 på Kabelfabriken.
Årets show, regisserad av Davide Giovanzana, heter Play och temat är alltså spel och lek. Ramberättelsen handlar om två flickor, Hertta (Inga Björn) och Tähti (Onna Degerman) som hamnar in i ett videospel. För att komma ut ur spelet måste deras lag – pingvinerna och grisarna – samla hundra poäng. Poäng får de så klart av cirkuskonsterna.
Temat är finurligt och passar både den unga publiken som växer upp med smarttelefonen i handen och de vuxna som nostalgiskt kan minnas 80- och 90-talens Gameboys och Tetris och Super Mario. Visuellt är det neonfärger och 80-talsestetik för hela slanten – spelen vi ser i videoprojektionerna liknar verkligen inte dagens grafiska realistiska superspel, utan är fyrkantiga och pixliga.
Upptakten är rätt lång innan man kommer till själva cirkusen, som ju ändå är det vi främst kommit för att se. Också mellannumren är genomgående lite onödigt långa. Men när de skickliga akrobaterna väl får visa vad de kan, bjuder de på en övertygande show. Luftakrobatik med rep och ring är alltid lika hisnande och flera gånger får man hålla andan när artisterna gör våghalsiga trick högt ovanför marken.
Fantastisk musik
De bulliga och söta pingvinerna och grisarna med stora ögon uppskattas säkert av barnen, medan de vuxna kan njuta av den fantastiska musiken av mångbegåvningen Teho Majamäki som spelar ett otal instrument live på scenen och även skapar elektroniska ljudlandskap. Han trollar fram det perfekta soundtracket till spelet och det är som en hel innovativ konsert man får ta del av under kvällen.
Hurjaruuth har överlag under åren satsat på musiken, vilket de ska ha ett stort plus för. I Play hör vi också några roliga raplåtar, vilket passar bra i helheten.
Efter den första akten är jag trots allt ändå lite betänksam: föreställningen går emellanåt på tomgång då det är för långt mellan själva cirkusnumren. Den andra akten bjuder däremot på några höjdpunkter, varav det avslutande långa trampolinnumret är det som stannar främst i minnet.
Jag tar del av förhandsföreställningen, och därmed är det okej med några missar. Artisterna hinner säkert bli ännu mer säkra efter ett par föreställningar. Det svåra tricket att gå på uppställda flaskor förlorar lite i effekt av att artisten flera gånger tappar balansen och fäller flaskorna, och några gånger tappar jonglörerna sina käglor. Detta påminner ändå bara om att artisterna inte är några virtuella figurer i ett spel, utan verkliga människor som gör ett tufft jobb.
Ett par gånger involveras publiken, vilket är roligt och spännande för barnen som får vara med. Som helhet är Play en underhållande och fantasifull show, men den här gången ändå ingen riktigt spektakulär upplevelse.