Det kallas utveckling

●●Det är sällan jag går in. Kön av besökare ringlar sig lång och nu talas det om att införa biljettentré. Det firas ändå bara en enda mässsa här under hela veckan. Jag går till baren De Rienzi för en snabb espresso vid disken, fortfarande för en euro.

Det räcker med att kasta en enda blick på templet för att förstå dess unicitet. Det påbörjades av fältherren Marcus Agrippa, som var gift med kejsar Augustus dotter Julia, år 27 f.Kr. Alla de 16 granitkolonnerna 1,5 meter tjocka är huggna i ett stycke. Var och en väger 60 ton! De kommer antingen från Capo Testa på Sardinien eller från Egypten. De historiska uppgifterna går isär. Hur har de forslats hit? Svaret är enkelt: med tusentals och åter tusentals slavar blir det mesta möjligt. Men ändå. Kunde antikens båtar klara en kompakt last med en vikt på 60 ton?

En inte mindre bedrift är den lågt välvda kupolen. Dubbelskalig precis som Filippo Brunelleschis i Florens uppförd 1 500 år senare. Den antike byggherren vars namn inte har nått vår tid skapade en fyllning, ett slags cement för sin kupol. Ju högre den välver sig desto lättare blir fyllningen. Denna antika kupol har ju en arkitektonisk komplikation. Den har ett nio meter brett håll i mitten, för att de troende skulle ha en direkt kontakt med gudomen.

Pantheon fortsätter att välva sin moderna profil mot en brinnande romersk solnedgång. Modern därför att på håll liknar kupolen ett ufo eller flygande tefat. Jag tror inte att vi skulle kunna bygga något liknande i dag. Det kallas utveckling.

Är det sant att vi lever i ett skymningslandskap, i den yttersta tiden; klimatförändringarnas epok, där inte ens orkanerna längre håller sig till den snitslade meteorologiska bowlingbanan utan rullar fram och fäller allt som ligger i deras normala väg. Nej, nu byter de kurs och siktar även på Europa.

I somras var jag tillbaka på min älskade semesterö Stromboli utanför Sicilien. Det är världens mest aktiva vulkan. Du kan gå upp till toppen på 900 meter. Du kan titta ner på den flytande magman som var 7-8:e minut sprutar 150 meter höga eldkaskader. Plötsligt slås jag av sanningen. Något som vi alltid vetat men fullständigt glömt bort. Vi lever inte alls i den yttersta tiden! Jorden är en ung planet som fortfarande håller på att formas.