Mumin talar kinesiska på Svenska Teatern
Svenska Teatern gästas den här veckan av den nationella barnteatern i Kina. De uppträder med Kungen i Mumindalen, en udda och lite bortglömd muminberättelse.
Kungen i Mumindalen uppfördes på Svenska Teatern år 2008, men blev ingen succé. Det hindrade inte den ansedda barnteatern i Peking från att vilja sätta upp pjäsen i Kina. Skådespelaren och regissören Marcus Groth fick uppdraget och åkte till Kina. Föreställningarna har pågått redan i ett par år i Peking med stor framgång, men kommer nu för första gången till Finland.
Kungen i Mumindalen är varken en renodlad barnpjäs eller ett satiriskt vuxendrama. Föreställningen passar därför både vuxna och barn som har fyllt tre.
En anarkistisk oas i ett jätteimperium
Kungen i Mumindalen skiljer sig mycket från de andra muminberättelserna. Mumindalen är densamma, men den är bara en del av ett stort imperium.
– Muminfigurerna har inte mycket kontakt med någon annan och lever sitt anarkistiska liv. De ser kungen och hans elaka vesir genom sin kikare, säger Groth.
Kungen, och i synnerhet hans rådgivare, vill få ordning på Mumindalen och ser bland annat figurernas utseende som ett problem.
– Man kan inte gå omkring med sådana där jättenäsor.
För att få slut på anarkismen bjuder kungen in muminfigurerna till sitt slott. Kungen börjar så småningom tycka om Mumindalen och deras sätt att leva, till vesirens förtret.
Ursprungligen tv-serie
Tove Jansson var god vän både med Vivica Bandler och Birgitta Ulfsson. Deras vänskap resulterade år 1949 i pjäsen Mumintrollet och kometen på Svenska Teatern, och nio år senare i föreställningen Troll i kulisserna på Lilla Teatern. Pjäsen exporterades till Sverige och gav inspiration till en tv-serie, som aldrig blev av. Efter ett gediget grävarbete lyckades Svenska Teatern hitta tv-manuset som hade varit försvunnet i 40 år. Det resulterade i föreställningen Kungen i Mumindalen.
– Den var många timmar lång och ganska tråkig. Inget vidare, anser Groth om Svenska Teaterns uppsättning.
– Av någon outgrundlig anledning ville den nationella barnteatern i Peking göra något med Mumin och det blev Kungen i Mumindalen. Jag blev tillfrågad om jag ville regissera den, säger Groth.
Trots att han visste att den hade ett dåligt rykte och att den ansågs vara en omöjlig pjäs, antog han uppdraget.
– Jag skrev om den och strök hälften. Den är en musikalisk kavalkad, en ganska kompakt liten historia med fina sånger. Jag är nöjd med den, säger Groth.
Svenskfinland möter Kina
Trots att det kinesiska samhället skiljer sig drastiskt från det finländska menar Groth ändå att teaterns grundläggande element är universella.
– Inom teatervärlden är vi samma familj, det känns bekant.
En aspekt som vållade lite problem för Groth var den starka hierarkin.
– Skådespelarnas förhållande till mig var väldigt respektfullt, som om jag skulle vara förnämare. Det hade jag svårt med.
Groths arbete övervakades ständigt av en politruk, som såg till att allt var i enlighet med den rådande politiska makten, men han fick ändå mestadels arbeta i fred.
Kungen i Mumindalen visas bara tre gånger: på torsdag, fredag och lördag denna vecka. Föreställningen är på kinesiska, men textas till svenska och finska via en mobilapplikation.
SPT/JENNY BLOMQVIST