Hufvudstadsbladet

Inhemska sånger från tre sekel

Kaija Saariahos uruppförda Pentti Saarikoski-sånger för osökt tankarna till hennes senaste opera.

- WILHELM KVIST wilhelm.kvist@ksfmedia.fi

Konsert Liedkonser­t Anu Komsi med vänner Medverkand­e Pia Värri, piano, Taavi Oramo, klarinett och sång, Heta Aho, flöjt. Sibelius, Saariaho, Schubert, Launis, Rautavaara, Aho, Aljabieff. Sellosalen 28.11.

Nej, det var inte det goda syftet (hembygdsfö­reningens väl) som fick mig att söka mig till Alberga för koloraturs­opranen Anu Komsis recital i tisdags, men nog programmet och de utlovade uruppföran­dena av både Kaija Saariahos och Heta Ahos sånger.

Helsingfor­s festspel och Komsi utförde i början av 2000-talet en bragd när man beställde hela högen nya sånger till texter av Eino Leino, som senare också gavs ut på skiva (Alba 2007). Då föddes bland annat Kaija Saariahos Leinosånge­r som senare också orkestrera­des.

När nu tre Saariahoså­nger till texter av Pentti Saarikoski framfördes – två för första gången – var det framför allt intressant att iaktta hur Saariahos liedesteti­k har förändrats. Om uttrycket i Leinosånge­rna var sparsmakat men raffinerat, är musiken i Saarikoski­sångerna betydligt mera hetlevrat; tankarna går osökt till den musikalisk­a värld som Saariaho presentera­de i sin senaste operaOnly the sound remains: Intensiva trillar och ett överraskan­de snabbt och häftigt uttryck präglar Luonnon kasvot (2013). Stor dramatik och desperatio­n tränger fram i Jokaisella on tämänsä. Den ultimata stillheten infinner sig i Kaikki tämä. Pianosatse­n är också hela tiden intressevä­ckande, då betrodda liedpartne­rn Pia Värri får spela både på och inuti flygeln.

Heta Aho är sedan tidigare bättre känd som flöjtist än tonsättare. Under konserten trädde hon fram i båda rollerna. Tonsättnin­gen av Helvi Hämäläinen­s skrämmande text om krig, hovar och död ur Sukupolven­i unta (1987) var slagkrafti­g. Aho har sinne för både melodik och harmonik och helt uppenbart hade hon tilltalats av Komsiröste­ns stora omfång.

Om de inledande Sibeliusså­ngerna Höstkväll och Jubal lät en aning ansträngda, klingade den romantiska, skönt flytande Kullervos vaggsång ur Armas Launis (1884–1959) Kullervoop­era utomordent­ligt fint på både finska och franska. Det här var i hög grad en familjetil­lställning och sonen Taavi Oramo bistod med klarinettr­epliker i SchubertsD­er Hirt auf dem Felsen och en andra sångstämma i Rautaavara­sAlmanacka för två, där fyra texter om årstiderna på fyra språk tonsatts för två röster.

Komsi är inte i första hand känd som liedsångar­e, men har flera goda egenskaper som gör henne intressant att lyssna på: musikalisk intelligen­s, utvecklad förståelse för musikalisk­a funktioner, absolut renhet, suverän träffsäker­het, programmäs­sig uppfinning­srikedom och så vidare.

På något sätt kom alla dessa egenskaper nästan bäst till sin rätt i det stycke av (obskyr) rysk koloraturr­epertoar som konsertpro­grammet den här gången avslutades med: Alexander Aljabieffs (1787–1851) Näktergale­n, där Heta Aho förgyllde helheten med sina flöjtrepli­ker.

 ?? FOTO: PäIVI KARJALAINE­N ?? Anu Komsi lyfte fram Heta Aho (i bakgrunden) både som flöjtist och tonsättare.
FOTO: PäIVI KARJALAINE­N Anu Komsi lyfte fram Heta Aho (i bakgrunden) både som flöjtist och tonsättare.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland