● Henrik Gestrin

Född 26.9.1923 Död 3.11.2017

Efter ett långt, lyckligt och framgångsrikt liv avled min far Henrik Gestrin i en ålder av 94 år. Ännu dagen innan kunde jag tillsammans med min mor hålla hans vid det laget tämligen magra händer.

Henrik föddes i en god borgerlig Helsingforsfamilj, gick i skola och tog studentexamen från Norsen. Så var det dags: När fortsättningskriget bröt ut gick Henrik i den mogna åldern av 17 år som frivillig in i det militära, kustartilleriet, och deltog i batteriets framryckning genom Fjärrkarelen med Onegasjön som slutdestination.

Henrik hörde till dem som gick igenom kriget utan större skador, varken till kropp eller själ. Hans överordnade noterade vilka resurser det fanns i den unga artilleristen och tog väl hand om honom. Han snabbutbildades till fänrik och eldledare.

I början av 1944 skickades kustartilleriet till Karelska näset. Henriks batteri deltog i de avgörande striderna vid Tali-Ihantala, varefter batteriet beordrades till Viborgska viken. Här kulminerade Henriks krigstida karriär genom att han fick ett självständigt befäl över ett halvbatteri. Han underställdes den tyska Greiffdivisionen på vikens västra strand och där besköt batteriet allt som rörde sig på sjön och på andra sidan Viborgska viken.

Enligt Henrik sänkte man en rysk kanonbåt men på grund av tät morgondimma fick man inte sänkningen bekräftad vilket var en besvikelse. En bekräftad sänkning hade lett till belöning för hela kanonbesättningen. Han var då 20 år.

Efter kriget följde juridikstudier och 1950 blev han vice häradshövding. Sedan följde en raketkarriär inom Stockmann som slutade med att han fungerade som koncernens vd och högsta chef från 1971 till sin pensionering 1988. Under tiden på Stockmann introducerade Henrik bland annat stamkundskortet, De galna dagarna och bolagets första kvinnliga styrelsemedlem. Likaså införde han du-reformen bland hela personalen. Så länge Henrik verkade inom bolaget gick Stockmann från den ena framgången till den andra, senare har mindre framgångsrika skeppare styrt skutan. Parallellt med karriären vid varuhusbolaget hade han åtskilliga förtroendeuppdrag i olika ekonomiska och kulturella organisationer.

Ungdomssomrarna tillbringade han i den östnyländska skärgården med segling, paddling och friidrott som viktig sysselsättning. Det var också här som han efter kriget träffade sin blivande fru, Lisa Wahlroos. Det lyckliga äktenskapet inleddes sommaren 1949 och upphörde 68 år senare genom Henriks död.

En älskad hustru, familj, släkt och goda vänner gav livet utanför karriären innehåll och mening; litteratur, segling och sommarvistelse i skärgården likaså. Till livets glädjeämnen hörde barn och barnbarn, senare också ett halvdussin barnbarnsbarn. Henrik hann glädjas åt informationen att ett sjunde barnbarnsbarn är på väg.

En fullständigt sann, hederlig och plikttrogen människa har gått bort. Jag kommer väl ihåg hur han nattetid hemma hos oss på Drumsö på sextiotalet gick fram och tillbaka i vardagsrummet, på den tiden rökande sin pipa, medan han planerade verksamheten så att permitteringar kunde undvikas. Att hålla personalen med jobb och undvika uppsägningar var viktigt för honom. När dåliga tider senare tvingade fram förkortad arbetsvecka och därmed minskad lön för personalen, gällde lönesänknigarna också direktörerna, däremot drabbades de inte av den förkortade arbetstiden, snarast tvärtom.

Med stor saknad och beundran.