Hufvudstadsbladet

Ett år med ny njure

Ett år med ny njure i kroppen har gått både fint och mindre fint för Robert Grönblom. Njuren mår utmärkt, men patientens benbyggnad har trilskats.

- ANNIKA RENTOLA 029 080 1370, annika.rentola@ksfmedia.fi

Hela 95 procent av de finländare som får en ny njure transplant­erad lever när ett år gått sedan operatione­n. Robert Grönblom från Vasa är en av dem. Han njurar började bråka för ungefär tio år sedan och för två år sedan var hans kropp mycket trött. I dag är läget ett annat.

Lagom till självständ­ighetsfira­ndet satte sig Robert Grönblom på tåget från Vasa till Helsingfor­s. Ett år efter att han fått sin nya njure insydd i buken hade det blivit dags för kontroll på kliniken i Mejlans.

– Alla värden är riktigt fina, säger Grönblom, som fick ge ifrån sig några bitar njure i en biopsi i tisdags.

Härefter gäller det för honom att fortsätta ta läkemedlen som ska hindra kroppen från att stöta bort den transplant­erade njuren.

– Med tolv timmars mellanrum ska jag ta den medicinen i resten av mitt liv, men det är en liten sak i jämförelse med att jag får leva, säger han.

Det är faktiskt medicineri­ngen i samband med transplant­ationen som har orsakat de bekymmer Grönblom dras med för tillfället, nämligen kryckorna. Dem har han gungat fram på sedan början av maj efter att ha fått en fraktur i en ryggkota.

I oktober råkade han sedan ut för ytterligar­e en halkolycka.

– Vi var ute i skärgården och jag gick ut ur stugan i mörkret, halkade på terrassen och flög omkull. Egentligen ska jag inte få falla eftersom de där medicinern­a man får i samband med operatione­n har gett mig osteoporos och jag nu har lätt för att få frakturer.

Undviker benbrott

Flygfärden på stugan resulterad­e i tre benbrott: i foten, tummen och i höften. De mindre skadorna har läkt, men höftregion­en behöver repareras. Redan efter transplant­ationen hade Grönblom bestämt sig för att göra sig av med sin skoter för att inte riskera några olyckor.

Om Grönblom under tiden med dåligt fungerande njurar fick kämpa med hur han skulle orka med vardagssys­slor får han nu se till att vara försiktig med sådant som kan ha sönder kroppen.

– Jag har inte ont, men inte kan jag direkt hoppa jämfota och får inte falla eller lyfta något tungt. Gubben har sjunkit ihop lite och jag ser ju på bilderna som har tagits att den där höftleden behöver repareras. Men, vet du, det här med kryckorna ser jag som tillfällig­t. En vacker dag slipper jag dem, och nu ger de mig sprutor mot den här osteoporos­en två gånger om året. Allt skulle faktiskt kunna vara värre. Jag har ju fått en njure som är i prima skick och fungerar för mig. Det är inte helt självklart.

Grönblom har sett hur andra transplant­ationspati­enter fått problem med sina nya njurar och tvingats återvända till sjukhuset gång på gång för att få hjälp.

Han reflektera­r kring vårdappara­ten, som trots alla turer i långdansen kring vårdreform­en, har fungerat bättre än han kunnat önska sig.

– I ett annat land skulle jag ha fått sälja hus, sommarstug­a och kanske bilen för att överleva. Jag hade fått sätta ut allt jag äger på att betala för operatione­n. Det är o-f-a-t-t-b-a-r-t vilken sjukvård vi har i det här landet – att jag kan få en ny njure, ligga på sjukhus i tio dagar och sedan få en räkning på 130 euro. Ofattbart.

Sparar pengar, ger livskvalit­et

I Finland görs några hundra njurtransp­lantatione­r per år – 2015 transplant­erades 245 njurar i Finland – men fortfarand­e får personer med sviktande njurar stå i kö för ett nytt organ. Under tiden behöver de dialys för att överleva.

En ny njure kan komma från en hjärndöd donator, från en nära anhörig eller annars närstående person. Varken mottagaren eller hens släktingar får veta vem donatorn är om njuren kommer från en som inte är släkt med mottagaren. Mottagaren kan inte heller köpa sig förbi kön. Vill man sätta siffror på transplant­ationerna kan man säga att en njurtransp­lantation vanligen sparar en halv miljon i skattepeng­ar jämfört med att patienten skulle få blodrenand­e dialys i resten av sitt liv.

När vardagsliv­et återgår till det normala kommer Grönblom att börja simma igen.

– Jag försökte i februari, men jag tyckte det var lite slött att komma till hallen och vara eländig. Mina simmarkomp­isar fortsätter förstås som förr så jag vet att de är där när jag kommer tillbaka.

Förutom att inte halka omkull och skaffa sig benbrott får Grönblom fundera ett extra varv på vad han sätter i sig. Julbordets gravlax och inlagda sillar får någon annan äta.

– Jag måste undvika sådana bakterier man kan få i sig av dåligt sköljd sallad också. Hem köper vi bara inhemska grönsaker och hustrun sköljer salladen två gånger. Ute på stan äter jag inte sådant. Råa morötter, mjukglass och opastörise­rade ostar går inte heller.

Statistike­n visar att 95 procent av de transplant­erade njurarna fungerar ännu ett år efter transplant­ation. Den milstolpen har Grönblom nu passerat.

Mer än hälften av patientern­a har glädje av sin nya njure i åtminstone tjugo år efter transplant­ationen. Grönblom är hoppfull. – Utsikterna är goda. Min nya njure kan hålla i trettio år och så mycket äldre än 94 kanske jag inte heller blir.

 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ??
FOTO: NIKLAS TALLQVIST
 ?? FOTO: NIKLAS TALLQVIST ?? VVS-diplominge­njören Robert Grönblom är nöjd över att ha fått en njure i prima skick. – Vår sjukvård är helt otrolig, säger han.
FOTO: NIKLAS TALLQVIST VVS-diplominge­njören Robert Grönblom är nöjd över att ha fått en njure i prima skick. – Vår sjukvård är helt otrolig, säger han.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland