Föräldraskap är mera än griniga barn i kassakön

Det föds allt färre barn i Finland. Den här trenden har hållit i sig i sju år. Det finns en del klichéer kring vardagen med små barn.

IBefolkningsförbundets färska familjebarometer kommer unga vuxna till tals om sin livssituation och sin inställning till att bilda familj och skaffa barn. Jämsides med att nativiteten sjunker blir förstföderskorna allt äldre. Förstföderskornas ålder har stigit från 23 år för femtio år sedan till 29 år i dag. En genomgående orsak är att man väntar tills familjens livssituation är så stabil som möjligt. Studierna ska vara avklarade, man ska ha bostad och jobb som ger en tryggad utkomst. Parrelationen ska också stå på fast grund.

Det är en förståndig och ansvarsfull inställning, man vill ge barnet en trygg uppväxt.

Men när är man där? Det är svårt att ställa upp ett schema där man prickar av en punkt i taget för att slutligen nå den punkt där alla förutsättningar för att skaffa barn är uppfyllda.

Livet är inte statiskt och lineärt, förutsättningarna förändras på vägen mot det optimala ögonblicket.

Befolkningsförbundets direktör Anna Rotkirch som har varit med och gjort barometern noterar att tanken att erbjuda barnet ett så färdigt liv som möjligt lätt kan resultera i en stressig tillvaro där småbarnsvård kombineras med högt ställda yrkeskrav.

Stressen minskar inte av att många tycker att det inte ska vara så lång tid mellan det första och det andra barnet. Då kanske man inte tänker på att det är stor skillnad mellan att ha ett storasyskon som är två år och ett som är fyra tillsammans med en baby.

Barometern noterar också att man kanske väntar för länge, allmänt taget försämras kvinnornas fertilitet redan från 25 års ålder, och när man väl tycker att det är dags för barn kanske det inte längre är så enkelt. Här finns förstås stora individuella variationer.

De yttre omständigheterna kring unga familjers vardag går att påverka genom politiska och arbetsmarknadspolitiska beslut, till exempel om fördelningen av föräldraledigheten.

Familjebarometern visar också att mammorna löper en klar risk att halka efter i sin inkomstutveckling och sin karriär. Det kan också vara en orsak till att man skjuter på föräldraskapet, kvinnornas inkomster förbättras ju längre de väntar med att bli mamma.

Det är förstås ett högst personligt val att skaffa barn eller inte. Sociala och ekonomiska faktorer kan vägas in i bedömningen, men i sista hand gäller det om man vill eller inte vill ta steget in i föräldraskapet.

Här avslöjar familjebarometern att många unga har ganska stereotypa uppfattningar om barnfamiljer och deras vardag. Den svenska klichén om villa, Volvo och vovve gör sig gällande också hos oss.

Barnfamiljernas vardag uppfattas som enahanda, ett jagande efter stormarknadernas specialerbjudanden som omväxlas med att skjutsa barnen till olika hobbyverksamheter. Barnen tar helt över de vuxnas liv, det är slut med att resa och njuta av tillvaron.

Det är verkligen ingen skyldighet att skaffa barn, varje människa och varje par väljer naturligtvis själv vad man prioriterar i sitt liv.

Men varifrån kommer den här negativa bilden av barnfamiljers tillvaro? Anna Rotkirch är antagligen på rätt spår när hon tror att allt färre unga vuxna kommer i kontakt med barnfamiljer.

Om man bara ser vissa situationer, som stormarknadernas kassaköer där knappast någon barnfamilj kan visa upp sina bästa sidor, blir bilden lika skev som de pastellfärgade gulligheterna i reklam riktad till småbarnsföräldrar.

Verkligheten omfattar många nyanser mellan de här ytterligheterna. Det skulle gälla att få unga människor att inse att föräldraskapet också innehåller stora belöningar som man inte märker om man bara ser trötta föräldrar som jagar billig köttfärs i sällskap med lika trötta och griniga barn.