Tät och smal med bastanta kvistar – så ser önskegranen ut
Skogsgranen är en populär julgranssort även om efterfrågan på de mer exotiska gransorterna har ökat med åren.
Julgransodlingen i skärgårdsbyn Vålax i Borgå smälter in i naturen och märks knappt på avstånd. Odlingen ägs av Michael ”Micke” Godtfredsen som startade en julgransodling i liten skala redan på 1980-talet.
– Jag odlade granar i kruka på min balkong innan jag köpte åkern 1994. 2003 planterade jag mina första granar på åkern, säger Godtfredsen som till vardags är chefredaktör för tidningen Landsbygdens folk.
Gnistan att pröva på att odla julgranar föddes under hans uppväxt i Danmark. Där har julgransodlingen långa traditioner.
Svartgranar och skogsgranar
På odlingen finns granar av olika slag.
– År 2010 planterade jag svartgranar som växer naturligt i Nordamerika. De är inte så frostkänsliga och passar därför bra hos oss, säger han.
Det är inte ovanligt med nattfrost på försommaren efter att granarna har börjat skjuta nya skott. Om årets skott fryser leder det till att skotten blir bruna och fula.
De flesta av granarna på odlingen är vanliga skogsgranar.
– Vanliga skogsgranar växer betydligt snabbare än främmande sorter. På den tid man driver upp en exotisk gran hinner man odla två eller tre skogsgranar.
Granarna gödslas och klipps
Granarna på julgransodlingen kräver en hel del omsorg. Om våren gödslar Godtfredsen dem med kväve, fosfor och med hönsgödsel.
Sedan måste granarna klippas för att få en regelbunden och vacker form. Särskilt topparna kräver omsorg för att granarna skall fylla de krav som julgransköparna har.
– Jag försöker korta av granarna genom att klippa av toppen och binda upp en ny topp av ett sidoskott.
Köparna vill ha täta granar med stadiga kvistar.
– Granarna skall också vara ganska smala. Det är något som skiljer sig från granarna som säljs nere i Mellaneuropa. Där är de betydligt bredare.
Skogsgranen håller sin position som den populäraste julgranssorten även om efterfrågan på de mer exotiska sorterna ökar.
Kommersiell julgransodling är än så längre rätt ovanlig på våra breddgrader. En av orsakerna är att finländarna använde grantoppar som julgranar ända fram till 90-talet. Det fanns mycket av dem och därför inget behov av odlade granar.
För Micke Godtfredsen utgör julgransodlingen en välkommen motvikt till det hektiska arbetet på redaktionen. Och visst kan man förstå att stillheten ute bland granarna lockar. Det enda ljud som hörs är ljudet från en jordbruksmaskin långt borta medan granarna långsamt växer till sig för att i sinom tid pryda ett hem inför jul.