Joanna Nylund har skrivit en bok om sisu för engelskspråkiga. – Britterna har en viss förkärlek för Norden. Sisu är någonting för gruppen, inte bara individen, det såg man tydligt under kriget.
Glöm hygge, är du redo för den senaste nordiska trenden? Så presenterade nyligen en brittisk dagstidning den finska sisun, en livsstil värd att apa efter.
– Det är lite galet just nu, säger författaren Joanna Nylund.
Med galet syftar hon på det stora intresset för hennes nya engelskspråkiga bok om den finska sisun. Det har gått exakt en vecka sedan boken kom ut och den har landat hos nästan alla stora bokhandlar i Storbritannien och på Irland och hos den brittiska versionen av näthandelsjätten Amazon.
Det tycks vara så att den anglosaxiska världen inte kan läsa sig mätta på böcker om nordiska fenomen. De första böckerna om danskarnas hygge, alltså konsten att ha det mysigt, kom ut 2016. Samma år kvalade ordet hygge in på den engelska ordboken Collins lista över årets nyord. Brexit blev etta, hygge tvåa.
Nylunds förlag Octopus gav i fjol våras ut en bok om svenskarnas lagom, som blev en bästsäljare på brittiska Amazon. Många andra förlag gav också ut lagom-böcker i rask publiceringstakt. För de förlag som vill rida på engelspråkigas intresse för de nordiska länderna gäller det att vara snabb, verkar det som. Såvitt Joanna Nylund känner till är hon först ut med sin bok om sisu i år. Ytterligare två ska komma ut, bägge skrivna av den finska frilansjournalisten Katja Pantzar.
– Och fler lär komma ut. Jag tror att folk vill veta mer om Finland och sisu är en naturlig inkörsport. Förhoppningsvis vet man mer om oss efter det, säger Joanna Nylund.
Snabba ryck
Joanna Nylund hade två månader på sig att skriva boken. Hon vände sig främst till den brittiska publiken eftersom hon själv känner samhället där väl genom sina studier i engelsk filologi och från tiden då hon var bosatt i Skottland. Egentligen utgör hela världen en potentiell publik då boken kommer ut i alla länder i det brittiska samväldet – däribland Kanada, Australien och Nya Zeeland. I höst kommer boken, som är Joanna Nylunds första, ut i USA. Inom kort släpps också den finska versionen.
– Det känns lite överväldigande och jag vet inte vad jag ska förvänta mig. Om man skriver på svenska eller finska finns det en spärr för att få boken översatt till engelska. Nu var det här givet från början, säger Joanna Nylund.
Sisu – The Finnish Art of Courage ska översättas till elva språk, bland annat ryska, franska, holländska, koreanska och vietnamesiska.
– Indirekt blev det en bok om Finland, om hurdana vi är och hur vi lever. Jag utgick från det brittiska perspektivet om vad som är intressant, lustigt och annorlunda.
Nylund vill inte att boken bara är en odyssé genom finsk sisuhistoria utan ger också läsarna konkreta tips på hur de tillämpar sisu.
– Tanken var att det skulle vara så konkret som möjligt. Flummigt kan någon tycka att det är i alla fall, säger hon med ett skratt.
Att välja bort bekvämligheter
Sisu är bland annat tystnaden, tendensen att inte skryta och vurmen för ett enkelt liv på sommarstugan i joggingbyxor. Britterna har svårt att förstå finländarnas och nordbornas uppskattning för det obekväma.
– Den ultimata upplevelsen är en stuga utan bekvämligheter på en ö dit du transporterar dricksvattnet i båten. Och det ska vara så obekvämt som möjligt att ta sig dit. Så här tänker man inte i andra länder.
Författaren har lagt märke till att britterna blivit främmande för vardagsmotion och friluftsliv.
– Jag vet att folk känner sig fångade i sin urbana miljö, i synnerhet gör man det i England som är så tätt befolkat. Deras natur är manikyrerad medan vi kan gå ut i vår skog och veta att den är orörd.
Joanna Nylund har valt att ta upp ämnen som hon tycker format det finska samhället, som jämställdheten, hur vi behandlar våra barn och kravet på att alla lärare ska ha en magistersexamen i bagaget. Hon har i synnerhet haft de brittiska läsarna i åtanke när hon lyfter fram att barnaga är helt förbjudet i Finland. Storbritannien förbjuder det i princip, men det finns en klausul om att det är tillåtet att ”smälla till” sitt barn om det behövs.
– Det är helt huvudlöst. Jag har själv sett föräldrar som öppet slår till sina barn på gatan i London.
”Det kan också bli för tyst”
En finländare behöver inte tala jämt och låter oftast motparten tala till slut. Så är det inte i anglosaxisk kultur. En britt blir stressad av tystnad och skyndar sig att fylla den.
– Jag tycker att tystnaden kan vara fruktbar. Det föds saker i tystnaden som uppstår.
Om det blir tyst runt kaffebordet på jobbet kan det vara för att man tänker noga på vad en person sagt. Joanna Nylund har också upplevt gånger då det varit knäpptyst under hela kaffepausen.
– Det kan också bli för tyst ibland. Vi är kanske inte så bra på small talk, men det vi säger har lite mera mening och innebörd.
Även om finländare inte behöver spotta ur sig ett ”Lovely to see
you” och ”Thank you so very much” i tid och otid tycker Nylund att vi också kunde lära oss av Storbritannien. Som att lite oftare säga ursäkta i stället för ”åhå” när man stöter ihop med någon.
Sisu mer än Paavo och kriget
Länge sågs sisun som ett negativt personlighetsdrag. I en artikel i Hufvudstadsbladet 1926 beskriver en professor Grotenfelt den så här: ”Det hör till sisu att vara häftig och våldsam till sinnelaget och åtskilliga slagsmål med ty åtföljande dråp ske väl i sisus tecken.”
– Sisu var att trilskas, att vara halsstarrig och jobbig att ha att göra med. Så länge vi tillhörde Sverige var sisu något man använde nedlåtande om finsktalande, säger Nylund.
Efter Paavo Nurmis olympiska bragder och Finlands kamp mot ryskt överläge i vinterkriget spreds ordet i positiv bemärkelse. Joanna Nylund konstaterar att det är mycket länge sedan det skrivits böcker på både akademiskt och populärvetenskapligt håll om sisu. Den senaste hon hittade var från 1960-talet.
Det här håller på att ändras. I boken har hon bland annat intervjuat psykologen och doktoranden Emilia Lahti, troligtvis världens enda expert på sisu.
– Tidigare har man inte tyckt att sisu är viktigt att studera. Men nu är det hett stoff och folk är intresserade.
Ingen människa är en ö
Får Joanna Nylund definiera sisu handlar det om att ha ett sunt självförtroende samtidigt som man innebos av en glad beslutsamhet. En annan person kanske hade skrivit en annorlunda sisubok.
– För mig är det viktigt att den är glad. Sisu handlar inte om att vara stark ensam. Jag ville krossa myten om ensamvargen.
Sisuboken är rikt illustrerad med figurer som ska föreställa finländare i olika hudfärger. Samtliga personer på bokens fotografier är dock uteslutande vita.
– Det var inte meningen att det skulle vara så vitt. Men när vi jobbade med illustrationerna sade jag att vi är ett multikulturellt samhälle och det ska synas.
Indirekt blev det en bok om Finland, om hurdana vi är och hur vi lever. Jag utgick från det brittiska perspektivet om vad som är intressant, lustigt och annorlunda.