Spännande men oförargligt
■ Ett pizzabud mördas när han levererar en pizza åt den lynniga exfrun till en stressad oppositionspolitiker. En högt uppsatt kvinnlig militär sextrakasseras av en ökänd överordnad. Turkiska gangstrar med kontakter med människosmugglare i Medelhavet sopar igen spåren efter sig genom ett klumpigt och rått kvinnomord. Underrättelsetjänsten MI5 är inblandad och inget är riktigt som det först ser ut att vara.
Det här är BBC:s fyradelade serie Collateral, med manus av David Hare (känd för filmer som The Hours och The Reader), stadigt hantverk men emotionellt bara fläckvis engagerande. Flyktingtematiken är aktuell och angelägen, men eftersom få av personerna är direkt överraskande eller djupa karaktärer blir den tyvärr inte hemskt berörande, bara intrigmässigt intressant med sina internationella kopplingar.
Det som först ser ut som ett simpelt mord skall lösas av kriminalinspektör Kip Glaspie (Carey Mulligan), före detta elitidrottare med disciplinerat intellektuell överklassframtoning men också en psykologisk värme som får vittnen att öppna sig i förhör – hon ter sig som skissen till en långkörarkaraktär, lite bortkastad som påfund för bara en miniserie.
En annan lite intresseväckande person är labourpolitikern David Mars (John Simm), som tröttnar både på att städa upp efter sin jobbiga exfru och på att prata strunt inför tv-kamerorna om flyktingpolitik. Han kallar Storbritannien för ”a nasty little country”, ett otäckt litet land, och bränner därmed sina broar i politiken.
Och så har vi också pastor Jane Oliver (en här ganska bortkastad Nicola Walker) som passerar revy som den lesbiska prästen som måste välja mellan kärlek och kall – men varför känns också det här så schematiskt?
På det hela taget är det nånting pliktskyldigt över hela historien, med ett överflöd av element i en berättelse som aldrig blir så mycket mera än sin intrig. Spännande men oförargligt. Netflix