Världen, Bolton och jag
När Donald Trump utnämnde John Bolton till sin säkerhetspolitiska rådgivare, fick han äntligen en person som passar hans smak, temperament och åsikter. Det påstås att det enda som hindrade en tidigare utnämning var Trumps avsmak för Boltons valrossmustasch, men det kan vara påhittat.
De som minns Bolton från hans tidigare klavertramp i diplomatins värld hade inbillat sig att faran var över. Men nu haglar citaten från Boltons gamla arsenal. Det sägs att det inte finns något fredligt, men ännu olöst problemkomplex som inte, enligt Bolton, kunde lösas med hjälp av lite artillerield ...
Redan i maj får vi insikt om styrkan i Boltons inflytande på Trump och det gäller om Trump då håller fast vid kärnavtalet med Iran. Boltons åsikt är välkänd: Bryt avtalet och eventuellt uppmana Israel att bomba Irans anläggningar. Komplikationerna kan bli många, inte minst för att EU vill hålla fast vid avtalet. Saudiarabien skulle jubla medan Iran skulle anse sig ha fria händer att öka sin beredskap för att skaffa sig kärnvapen.
Nästa kris är också lätt att åstadkomma: Nordkorea. Att toppmötet mellan Trump och ”den lilla raketmannen” skulle bli en framgång (om det faktiskt blir av) när Bolton bereder Trumps krav i förhandlingarna, är svårt att tro. Boltons linje har länge varit att bomba först och sedan se hur Kina reagerar.
Några observatörer söker tröst i det som skiljer Trump och Bolton. Boltons syn på Ryssland är hökens medan Trump fortfarande tycks hysa förståelse för Vladimir Putins maktutövning. Andra röster har uppmanat omvärlden att vänta; Bolton måste nu visa återhållsamhet och anpassa sig till Trumps fluktuerande improvisationer.
Men kan ränderna faktiskt gå ur? Jag kallades av Bolton till USA:s Genève-beskickning efter Iraks invasion av Kuwait. Han krävde i skarpa ordalag att Internationella Röda Korset omedelbart borde upphöra att sända mediciner till barnsjukhus i Irak. Försändelserna gör att Irak i stället kan köpa vapen när man inte behöver köpa medicin, ansåg han. Jag invände att Irak knappast prioriterar barnsjukhusen och att FN:s sanktionskommitté har godkänt försändelserna. Vi höll fast vid Röda Korsets humanitära mandat trots hans hotelser om konsekvenser.
Men lite senare, 1991, drog Bolton ändå det längre strået. Då gällde det Röda Korsets stora internationella konferens med världens regeringar. Den skulle hållas i Budapest och arabstaterna krävde att PLO/Palestina skulle inbjudas. Jag träffade Bolton i Washington och Genève där han meddelade att USA inte deltar om så sker. För att undvika en stark polarisering kring frågan ansåg sig Röda Kors-rörelsen tvungen att inhibera hela konferensen. Den kunde sedan hållas när Bolton inte längre bestämde USA:s linje.
Nu ser det ut som om han igen kan påverka USA:s linje, denna gång under en president som delar många av hans extrema åsikter. Det kan betyda mycket i valet mellan krig och fred.