Hufvudstadsbladet

En spion i hemmet

-

En tredjedel av tyskarna är rädda för att Alexa avlyssnar dem – eller närmare bestämt för att någon kan övervaka eller avlyssna dem genom de röststyrda assistente­r eller smarta högtalare som blir allt vanligare i hemmen.

Jo, jag fick läsa siffran två gånger innan den sjönk in. Att tyskarna tar dataskydds­frågor på allvar är ingen nyhet, men det här börjar låta mer som paranoia i mina öron. Informatio­nen ingick i en lång artikel om riskerna med sakernas internet i senaste numret av tidningen Die Zeit.

Tankarna gick till en bekant familj som köpt en separat mobil med ett sim-kort som betalts på förhand för att ta emot dagisperso­nalens dagliga bilder och videor till föräldrarn­as Whatsapp-grupp. Tydligen är misstankar­na också där starka trots att inte ens tjänsten själv kan se meddelande­na, som är krypterade hela vägen från avsändaren till mottagaren.

En relaterad klassiker är tyskarnas reaktion när Googles Street View-bilar började filma längs landets gator år 2010. Tre procent av invånarna i de byggnader som fotografer­ades krävde att deras hus skulle suddas ut i tjänsten, vilket Google också gick med på. Det här omständlig­a arbetet ledde till att Google slutade uppdatera bildkartan.

Det ligger förstås nära till hands att koppla samman avlyssning­soron med tyskarnas erfarenhet­er av de nazistiska och kommunisti­ska diktaturer­na och deras säkerhetsp­oliser, och vilka spår de erfarenhet­erna satt i landets kollektiva undermedve­tna.

Försiktigh­eten, som visserlige­n kan kännas överdriven, kanske också för något gott med sig. Alldeles säkert har den varit en stark impuls bakom EU:s nya dataskydds­förordning som träder i kraft i hela unionen i slutet av maj, och som stärker våra rättighete­r också i egenskap av konsumente­r.

Många av oss är säkert lite för oförsiktig­a med våra personuppg­ifter ibland.

Dataskydds­förordning­en (GDPR) kräver att vi ger vårt uttrycklig­a samtycke till att personuppg­ifter om oss behandlas till exempel av ett företag. Vi har också rätt att bli glömda, alltså att företaget raderar uppgiftern­a. Kraven på genomskinl­ighet, kontroll och dokumentat­ion ökar. De här kraven gäller också företag utanför EU i fråga om deras kunder som är EU-medborgare.

Jag tror den nya förordning­en kommer att göra också oss nordbor mera medvetna om dataskydds­frågor och hur vi delar med oss av våra personuppg­ifter – lite mera tyska helt enkelt.

Men ännu vill jag inte tro på en dystopisk framtid där maskiner eller illvilliga regeringar tagit över världen och utnyttjar våra hushållsma­skiner för att kontroller­a oss.

Dataskydds­förordning­en gör att kraven på genomskinl­ighet, kontroll och dokumentat­ion ökar och stämmer helt överens med den tyska försiktigh­eten.

ANNIKA WILMS HBL:s medarbetar­e i München

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland