Filmdespoten har blivit gammalmodig
Tiden arbetar för kvinnorna säger filmstiftelsens vd Lasse Saarinen på tal om vinterns avslöjanden om filmbranschen. Och professor Henrika Franck påpekar att det finska ledarskapet på senare år har förbättrats men att kultursektorn släpar efter. Den har v
Om den legendariska filmregissören Åke Lindman finns många historier. En av dem handlar om hur generad Lindman var när han under inspelningen av tv-serien Din vredes dag skulle regissera en våldtäktsscen. ”Du gör vad du ska göra”, upprepade Lindman när skådespelaren undrade hur brutalt våldtäkten skulle genomföras.
Saara Saarela, professor i filmregi vid Aalto-universitetet, ler inkännande när hon hör anekdoten.
– Skådespelarens värsta öde under en inspelning är att överges av sin regissör och inte få någon regi alls, säger Saarela.
– När det handlar om en scen med stora känslor och omvälvande handlingar ska regissören gå igenom den med sitt team. En skådespelare kan behöva detaljerad vägledning, en annan klarar sig med mindre.
Själv har Saarela aldrig regisserat en våldtäktsscen och tror inte att det blir aktuellt för henne. Men hon påpekar att det går att förbereda sig inför en fysiskt tung scen.
– Ifall scenen är brutal måste skådespelaren förstå varför hen ska vara våldsam. Då blir scenen lättare att genomföra.
– Kärleksscener är ofta noggrant koreograferade och repeterade. I de flesta fall pratar regissören och skådespelaren noga igenom scenen och den stämning den ska genomsyras av.
Hälften kvinnor
Saara Saarela efterträdde den omdebatterade Davis Simanis som professor i filmregi och tillträdde för några månader sedan. Linjen för filmregi har i dag tjugo studerande. Grundutbildningen, som leder till en kandidatexamen, varar i tre år och därefter söker studenterna till magisterprogrammet som varar i två år.
En tredjedel av dem som söker till linjen för filmregi är kvinnor, ungefär hälften av dem som antas är kvinnor.
Namnen på årets två antagna till magisterutbildningen avslöjades för några dagar sedan och i samband med det publicerades också beskrivningar på de obligatoriska kurserna för studerande i filmregi.
Arbetarskydd och arbetarskyddslagen är temat för en av de fyra obligatoriska kurserna i magisterprogrammet. Institutionen för filmkonst och scenografi kommer att satsa mer på undervisningen i arbetarskydd och arbetsledning än tidigare. På gång är en förnyelse av undervisningen som innebär att kurserna i ledarskap och gruppdynamik ska ingå i grundutbildningen.
Under en inspelning är regissören den obestridliga chefen. Det är hen som bär ansvaret för den konstnärliga helheten. Men i utbildningen strävar man efter att lära regieleverna vikten av grupparbete och växelverkan. Förstår regieleverna att de bär ansvaret när de kommer ut i det riktiga livet? – Jag tycker att frågan om regissö- rens makt och ansvar har ventilerats för lite. Regissörerna tänker inte alltid på hur stort ansvar de har vad gäller arbetarskydd och atmosfären på arbetsplatsen när en produktion har kommit i gång.
Saara Saarela har tjugo års erfarenhet av branschen och fick redan som ung, innan hon fyllt 30, förtroendet att regissera en timslång film och en tv-serie. Hon vill inte förringa vinterns avslöjanden om maktmissbruk och övergrepp men säger att de skyldiga är få.
– Själv har jag aldrig utsatts för övergrepp eller diskriminering men fått mycket uppmuntran. Men klart är att #metoo, vinterns avslöjanden och den diskussion som förts har gagnat kvinnorna i branschen.
– Jussigalan visade hur många begåvningar det finns i finsk film. Vilket är finsk films största problem i dag? – Jag skulle säga att det smala ämnesutbudet är filmbranschens dilemma.
Adjö till management by perkele
”#Metoo har inte gått för långt utan måste gå ännu längre”, skrev professor Henrika Franck i en insändare i HBL på långfredagen.
Orsaken till att #metoo måste fortsätta är enligt Franck att rörelsen visat sin styrka då det gäller att bryta mönstret av skadliga maktstrukturer.
Henrika Franck är professor of practice vid Aalto-universitetet och undervisar i bland annat strategiskt ledarskap samt etik och moral i ledarskap.
Enligt henne har det finländska ledarskapet förändrats i grunden under senare år.
– Despotiskt ledarskap och management by perkele anses inte längre vara idealet. I Finland finns fantastiska exempel på företag som fungerar utmärkt utan hierarkiska strukturer. Undantaget är kulturvärlden. – Myten om den allsmäktiga le-
daren kvarstår tyvärr på många håll i kulturvärlden, bland annat i filmindustrin. Man utgår från att målen får helga medlen vilket är en orsak till att folk har fått bete sig hur som helst och att den enskilda individens välbefinnande har offrats.
En väg mot ett bättre ledarskap är att inse vad etik och moral är, påpekar Franck och säger att det är här vikten av ett fortsatt #metoo kommer in.
– Tystnaden sprängdes och vi fick ord tack vare #metoo. Också de som inte hade drabbats av övergrepp och trakasserier insåg att de hade varit tysta och vänt ryggen till i stället för att agera.
– #Metoo öppnade våra ögon för etiska konflikter och poängen är att ingen kommer undan.
Vad gäller regissören Aku Louhimies och hans metoder säger Henrika Franck och att det nu är dags att gå vidare i stället för att grubbla på sanktioner.
– Vi står och stampar om vi börjar porta enskilda människor. Alla har både något gott och något elakt i sig. Hur skulle du beskriva ett gott ledarskap? – En bra ledare är en som beaktar sina kolleger och som inte är ute efter att visa sin makt. Alla känner igen en god ledare men man kan förstås bli imponerad av en karismatisk ledare.
– Moderna ledare blir bättre och bättre. De lär sig coacha och diskutera i stället för att befalla.
24 miljoner i stöd
Krig, elände och finska män är något karikerat teman våra filmmakare omhuldar. Men om Lasse Saarinen, vd för Finlands filmstiftelse, fritt får välja en genre han gärna skulle se mera av blir det högklassiga komedier av brittiskt slag.
– Britterna, och i någon mån även svenskarna, behärskar konsten att göra komedier som tar upp svåra frågor men som ändå är gjorda med lätt hand, som Fyra bröllop och en begravning, säger Saarinen.
Finlands filmstiftelse delar årli- gen ut 24 miljoner euro av vilka 18,5 miljoner euro ges som utvecklingsstöd, manusstöd och produktionsstöd åt finsk film. Resten av pengarna ges som bland annat marknadsföringsstöd, distributionsstöd och biografstöd. Stöden motsvarar i genomsnitt fyrtio procent av filmbudgeten, resten måste produktionsbolagen skrapa ihop på andra håll.
Lasse Saarinen är en av Finlands mest erfarna producenter. Innan han tillträdde vid Filmstiftelsen hann han producera drygt 80 filmer och han känner alla i den finska filmbranschen.
Ändå kom vinterns avslöjanden om trakasserier och övergrepp som en chock också för honom.
– Aku Louhimies är känd för att vara omutlig och krävande och för att driva sina team hårt och suga musten ur dem. Men jag hade ingen aning om de metoder han använt gentemot skådespelarna, säger Saarinen.
Rykten om listor med ytterligare namn har cirkulerat redan länge men Lasse Saarinen vet inte vilka aktörer i branschen det i så fall gäller.
– Klart jag gärna skulle vilja veta det. Men inte är det till mig man ringer i första hand.
Fördelen med vinterns avslöjanden är, säger Saarinen, att det är nästan omöjligt att föreställa sig att motsvarande beteenden kan fortsätta. Däremot är den länge aviserade nya filmlagen nu aktuell och i den ingår förbättringar vad gäller avtal om produktionsstöd och de krav producenter och regissörer åläggs.
– Vikten av att produktionsbolagen följer arbetarskyddslagen lyfts fram tydligare än förut. Bolagen kan inte längre säga att de inte förstått att lagen är viktig, säger Saarinen och hotar med påföljd om bolagen struntar i lagen.
– Då kan vi avbryta utbetalningen av pengarna. Våra stöd ges i fem delbetalningar.
Kvotering och kvinnofilmer
Kvinnokvoter är en eldfängd fråga och Lasse Saarinen hör, precis som sin föregångare Irina Krohn, till dem som motsätter sig kvotering.
– Finland är ett litet land och jag tror att kvotering oundvikligen leder till att vissa filmer i så fall stämplas som kvinnofilmer.
I stället för kvoter litar Saarinen på att tiden arbetar för kvinnorna i Film-Finland.
– I dag domineras branschen av män som utbildades på 1970-, 80och 90-talen alltså under en tid när nästan enbart män togs in till linjen för filmregi.
– Men nu är de här på väg mot pensionering samtidigt som antalet kvinnor som utbildas till filmregissörer ökar. Åtminstone hälften av dem som studerar filmregi är kvinnor vilket innebär att branschen kommer att förändras.
Lasse Saarinen håller med Saara Saarela om att trakasserier och övergrepp inte är filmvärldens allvarligaste missförhållanden.
– Det blir tjatigt att alltid tala om pengar men tyvärr är bristen på finanser ett jättestort problem. Att regissera film är något man lär sig bäst genom att ständigt göra nya filmer men det är inte möjligt i dag.
Man utgår från att målen får helga medlen vilket är en orsak till att folk har fått bete sig hur som helst och att den enskilda individens välbefinnande har offrats.
Henrika Franck