I brännpunkten mellan åkern, kyrkan och staden
Månskensbondens jag-berättare navigerar i brännpunkterna mellan det religiösa och sekulariserade, mellan byn och staden. Åtminstone för den som själv har en del rötter i den österbottniska rotmyllan är det ofta väldigt gripande.
■ Den nya österbottniska popvågen växer sig i nuläget allt starkare. Det som kom till allmän kännedom via Vasas flora och fauna och vann ytterligare synlighet via Iiris Viljanen förs nu också i albumform – Vårat ödeland – vidare av Månskensbonden. Som egentligen heter Markus Bergfors, och är född i Kvevlax men numera Vasabo.
De här artistnamnen förenas av att sången till stora delar går på det österbottniska grundspråket, av fingertoppskänslan för snygg popmusik, och av texternas fokusering på exakt inprickade miljöer – med en underliggande emotionell laddning.
När jag nyligen hörde Månskensbonden live hade ljudbilden mer tyngd än på skivan, men också den mjukare framtoning debutalbumet erbjuder klär honom utmärkt. Singlarna han under de senaste åren gett ut får här sällskap av ett knippe nya sånger, med det avslutande titeleposet som topp.
”Guds fingrar skaka, medan ja klättra / För varje tag känd jag stammin försvinn / Ti slut så ja ut över faffas ägorna / Bortglömda hektar av vårat ödeland”.
Frikyrkan och mopeden
Det finns gott om åkrar, religiösa (frikyrkliga) anspelningar och trimmade eller skamligt otrimmade mopeder i Bergfors samtidigt poetiska och berättande
Resultatet är, åtminstone för den som själv har en del rötter i den österbottniska rotmyllan, ofta väldigt gripande.
texter, vilka bärs upp av en melodisk indiepop.
Och någonstans i brännpunkterna mellan det religiösa och sekulariserade, mellan byn och staden navigerar texternas jag-berättare efter bästa förmåga. Resultatet är, åtminstone för den som själv har en del rötter i den österbottniska rotmyllan, ofta väldigt gripande.
Radiohitten Döpt i Kyro älv, om allt som kan inträffa vid stranden till Österbottens Mississippiflod håller – inte minst tack vare den effektiva refrängen – fortfarande lika bra som någonsin. ”He va då ja blev döpt i Kyro älv / Rostigt vatten rena mig / Då jag blev döpt i Kyro älv / Strömmin to min själ å jag sku aldrig få si an igen”.
Skivan är en personlig, vemodig och stark resa genom lantliga uppväxtlandskap mot ett urbant nuläge. Har man en tillräckligt slående textmelodi-kombination med musikaliska novelletter och något karakteristiskt eget i sitt uttryck behöver ingenting göras krångligare än så här.
Månskensbonden uppträder i Pargas 21.4, på After Eight i Jakobstad 25.4, på Doo-bop club i Vasa 26.4 och på Ritz i Vasa 5.5.
HENRIK JANSSON