Brister och tillkortakommanden
● ”Hade medlemmarna där plikt att avgå vid 70 år, så att gubbarna komme bort och alla vore arbetsdugliga, skulle den kunna göra mycket gagn. Nu är ju nära hälften arbetsodugliga”, konstaterade Selma Lagerlöf i ett brev till en väninna 1916, det vill säga två år efter att hon hade valts in i Svenska Akademien som den första kvinnliga ledamoten någonsin.
Hennes beskrivning är hisnande aktuell, också om åldersgränsen i sig inte skulle lösa problemen med arrogans, maktmissbruk och allmänt svineri.
● Mycket har sagts under de senaste veckorna och mången med mig har väl följt turerna kring Svenska Akademien med förvåning, förfäran och inledningsvis en gnutta förtjusning – så där upprymd som man blir då något högst oväntat händer och kejsaren visar sig vara sprittsprångande naken. Sedan kom de personliga påhoppen.
Och sedan finns det akademiledamöter som Lotta Lotass, innehavare av stol nummer ett. Hon lämnade arbetet inom Svenska Akademien långt före den nuvarande skandalen bröt ut och som svar på frågan om huruvida hon kan tänka sig att återvända sade hon följande: ”tyvärr har jag personliga brister och tillkortakommanden som omöjliggör mig som akademiledamot”.
Utan att ha någon som helst insyn i vilka dessa brister och tillkortakommanden är, blir kontrasten mellan denna inför ämbetet extremt ödmjuka attityd å ena sidan och de i offentligheten självgoda och fingerpekande rösterna å andra sidan alldeles grotesk. I andra sammanhang har Lotass talat om sin blygsel som ett hinder i arbetet, men aldrig har väl blygsel förhindrat vare sig smak eller snille. Det har däremot arrogans, maktfullkomlighet och chauvinism. Mycket kunde också sägas om en kvinnlig tendens att lokalisera problemet i sig själv visavi en manlig tendens att finna felen endast hos de andra (könet).
Hemlighetsmakeri föder fuffens och slutna nätverk uppmuntrar jäv. Och ett livslångt erkännande för smak och snille göder arrogans. Men om man tänker sig den offentliga debatten som en hörnsten i upprätthållandet av någon form av anständighet och samhällelig moralisk kompass så blir det hela etter värre. Det låter präktigt så det förslår, men jag tänker mig att den är en arena där principer prövas och där det borde föregås med exempel. Och då blir inte bara beteenden utan framför allt just reaktioner och respons på osakliga beteenden viktiga för det är så gränser dras och barn snappar upp vad som är önskvärt och acceptabelt.
● Det är inte någon konst att leva efter sina principer då allt går enligt planerna. Svårt blir det först sedan när principerna kräver uppoffringar, eller står i konflikt med egna eller kompisars intressen. Utifrån sett framstår det som så extremt ironiskt att det är Lotta Lotass som avgår med hänvisning till egna brister och tillkortakommanden, medan de ledamöter som borde rannsaka och dra slutsatserna av sitt eget beteende är oförmögna att göra det.
Hemlighetsmakeri föder fuffens och slutna nätverk uppmuntrar jäv. Och ett livslångt erkännande för smak och snille göder arrogans.
ANTONIA WULFF arbetar med internationell utbildningspolitik i Bryssel.