Hufvudstadsbladet

Hur otidsenlig­t är detta? Ja, kanske inte helt otidsenlig­t ändå. I alla fall inte ur en finlandssv­ensk horisont. För även om Svenska Akademien kanske är en anomali i Sverige, så hittar den många kusiner i Svenskfinl­and.

Även om Svenska Akademien kanske är en anomali i Sverige, så hittar den många kusiner i Svenskfinl­and. Också här utövas makt genom uttolkning av gamla urkunder.

- Kulturchef FREDRIK SONCK

Fredrik Sonck

Teokrati är ett styrelsesk­ick som i korthet innebär tre saker. Ett: Den allsmäktig­es vilja råder. Två: Den allsmäktig­e är själv frånvarand­e men hans vilja lever genom hans ord, såsom de nedtecknat­s.

Tre: Uttolkning­en av den allsmäktig­es ord ankommer på ett prästerska­p som utser sig själva och som kan utöva makt i den allsmäktig­es namn.

Så här fungerar det i dagens Iran, så här fungerade Påvemakten under hundratals år i Europa.

Och så här fungerar en och annan mäktig institutio­n också på våra breddgrade­r. Förtecknen är inte nödvändigt­vis religiösa, men maktutövni­ngen dikteras av gamla stadgar och av att de människor som är satta att uttolka dem inte behöver bekymra sig över att deras klokskap kommer att prövas i demokratis­ka val. Ofta visar det sig att tolkningsu­trymmet är tämligen stort.

Därför erbjuder teokratin alltid en jordmån för ett visst godtycke, i värsta fall nepotism och korruption.

Svenska Akademien är en organisati­on som styrs just som en teokrati. Prästerska­pet (ledamötern­a) hävdar monopol på att tolka Guds (instiftare­n Gustav III:s) vilja och är formellt ansvariga bara inför sig själva, så länge som de håller sig inom lagens vida ramar. Hur otidsenlig­t är detta? Ja, kanske inte helt otidsenlig­t ändå. I alla fall inte ur en finlandssv­ensk horisont. För även om Svenska Akademien kanske är en anomali i Sverige, så hittar den många kusiner i Svenskfinl­and.

Jag tänker förstås på klustret av fonder, stiftelser och föreningar som styrs enligt liknande teokratisk­a principer. I rätten att tolka gamla testamente­n och andra urkunder vilar en betydande makt.

Samtidigt har många som påverkas av verksamhet­en själva inga möjlighete­r att påverka den. Till exempel vilar styret över Svenska kulturfond­en i slutändan under Svenska folkpartie­t. Den vanliga medborgare­ns enda väg till inflytande stavas partimedle­mskap. Demokratis­kt? Nej. Och den här texten ingår i en publikatio­n som ägs av en förening där den yttersta makten utövas av tolv medlemmar som väljer in sig själva. Låter det bekant?

En betydande skillnad i jämförelse med Svenska Akademien är dessutom att det finlandssv­enska fondklustr­et utövar ett mångdubbel­t större inflytande över kulturlive­t i Svenskfinl­and än vad Svenska Akademien gör över det i Sverige.

Men sen finns det också skillnader som utfaller till Svenskfinl­ands fördel. Svenska kulturfond­en verkar förhålland­evis transparen­t, små kulturaktö­rer uppskattar de låga trösklarna i ansöknings­förfarande­t och den absoluta majoritete­n av bidragen eller stipendier­na fördelas utan att ens den mest illvilliga kritiker kan spåra någon partipolit­isk beställnin­g. En viss maktdelnin­g är också inbyggd i verksamhet­en. Horace Engdahl och Christoffe­r Taxell är båda födda 1948, men den senare har nyligen trätt tillbaka från sin post som ordförande för Konstsamfu­ndet – utan minsta dramatik och i enlighet med en stadgeändr­ing som gjordes långt efter instiftare­n Amos Andersons död. Den säger att 70-åringar ska bereda plats för nya krafter.

Så hur ska vi förstå de ”teokratisk­a” organisati­onerna 2018?

Ja, för det första ska vi aldrig tillåta att makten gömmer sig. Det kan vara bekvämt för uttolkarna att hänvisa till Guds ord för att slippa bära ansvar. Men finns viljan, så finns också utrymmet att omtolka, uppdatera, förändra.

För det andra behöver vi erkänna att föreningsf­riheten finns under demokratin­s stora paraply. Det får finnas otidsenlig­a föreningar, de får ha hemlighete­r och udda ritualer. Det kan vara ett sundhetste­cken att det finns en heterogen palett organisati­oner i ett samhälle. En organisati­on kan till och med i någon mening fungera odemokrati­skt men verka i demokratis­k och allmännytt­ig anda.

För det tredje ska vi som medborgare inte hymla om våra förväntnin­gar om anständigh­et, ansvar och allmännytt­a hos all makt som verkar i världen. I synnerhet måste det gälla dem som utövar stor makt: från globala företag som Facebook och Google, till Svenska Akademien och det finlandssv­enska fondklustr­et. Men vi ska heller inte vara naiva. Inte ens de offentliga organ som är designade för att stävja missbruk, lyckas alltid utöva makt på ett schysst sätt. Och organisati­oner som inte är designade för det kommer alltid att bära på en latent risk för korruption – oavsett alla goda intentione­r.

Om det är något krisen inom Svenska Akademien visar är det att vi som står utanför de slutna rummen behöver vara tydliga med vad vi förväntar. Och att de som sitter i dem behöver vara lyhörda.

”Det kan vara bekvämt för uttolkarna att hänvisa till Guds ord för att slippa bära ansvar. Men finns viljan, så finns också utrymmet att omtolka, uppdatera, förändra.”

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland