Avhopp leder till regeringsoro

Så kom det – det första avhoppet från Blå framtid sedan gruppen bildades efter Sannfinländarnas splittring i somras.

Det är ingen överraskning att en riksdagsledamot från Blå framtid byter parti, snarare är det mer överraskande att det inte har skett tidigare.

Det är ett år till riksdagsvalet och Blå framtid har inte lyckats höja sitt stöd från de 1,5 procent som mätningarna har gett dem. Det tvingar riksdagsledamöter som gärna vill fortsätta sitt värv att fundera på olika möjligheter.

Kaj Turunen från Nyslott sätter nu ett slags personligt rekord i riksdagen. På ett knappt år är det här det tredje partiet och gruppen han är medlem av. Turunen uppger att Samlingspartiets värderingar särskilt när det gäller företagsamhet och arbetsmarknadsfrågor motsvarar hans. Men han ville inte motivera sig närmare, till exempel genom att berätta vilka ståndpunkter i Blå framtid som han inte har omfattat.

För Blå framtid är det ett stort bakslag att en riksdagsledamot lämnar partiet. Kaj Turunen har varit partiets ekonomiska expert. Genast då avhoppet blev känt ansåg några blå politiker att avhoppet skakar regeringen och kan leda till en regeringskris.

Men eftersom tisdagens avhopp sker från ett regeringsparti till ett annat borde det inte vara särskilt dramatiskt ur regeringens synvinkel.

Blå framtids ordförande, kulturminister Sampo Terho, ser i enlighet med sin roll annorlunda på det hela. Terho har förstås all orsak att oroa sig för att det här bara är det första avhoppet, och att det rentav kan fungera som inspiration för andra som har gått i samma tankar som Turunen.

Men Terho för också fram en lite invecklad konspirationsteori. Den går ut på att Samlingspartiet egentligen vill fälla vård och landskapsreformerna, men att man gör det genom att försöka skuffa över ansvaret och skulden på Blå framtid. Terho påpekar att reformerna tampas med både tidtabells och innehållsproblem.

Åtminstone visar Terhos uttalande vilken känslig fråga reformernas vara eller inte vara är för alla regeringspartier. Utåt visar särskilt statsminister Juha Sipilä (C) och finansminister Petteri Orpo (Saml) upp lugna ansikten när de får frågor om reformernas möjligheter att godkännas i riks dagen. Men alla är mycket medvetna om att regeringen har en ytterst knapp majoritet bakom sig. Om ytterligare några riksdagsledamöter från regeringspartierna går emot reformerna kommer de inte att godkännas. Då kan Centern vinka adjö till en landskapsreform i den här tappningen och Samlingspartiet går miste om valfrihet i vården i den form den nu skissats upp. Då är regeringens saga också all, om man får tro Juha Sipilä.

Samlingspartiets ordförande Petteri Orpo förnekade givetvis Terhos konspirationsteori. Både Orpo och Kalle Jokinen, som leder Samlingspartiets riksdagsgrupp, förnekar också att de skulle ha lockat Kaj Turunen till partiet. Initiativet togs av Turunen själv, och han måste även intyga att han delar Samlingspartiets värderingar.

Blå framtid kräver att trion – regeringspartiernas ordförande – möts så snabbt som möjligt. Trion talar säkert genom situationen. Det är svårt att tro att det blir en regeringskris av det hela för när allt kommer omkring ligger det knappast heller i Blå framtids intresse.

Turunens avhopp har diskuterats mellan honom och Samlingspartiet sedan februari, och det blev klart för några veckor sedan. Om avhoppet hade skett före förhandlingarna om budgetramarna kunde Blå framtid kanske genom att hota lämna regeringen ha pressat fram ett för dem viktigt beslut som en slags kompensation. De försöker säkert göra det nu i alla fall, och lyckas kanske. Men Blå framtid gagnas inte av att regeringen skulle falla och det eventuellt skulle bli nyval.