Hufvudstadsbladet

Finland räknar med att ungarna klarar sig

För ett litet barn kan eftermidda­gens timmar vara längre än skoldagen. Fortfarand­e släpar eftermidda­gsverksamh­eten i Finland efter.

-

De är glada och verkar på inget sätt borttappad­e, men tidpunkten på dagen och barnens ålder får mig att haja till. Klockan är inte långt efter lunch en vanlig vardag, och ändå rör sig de här små skolelever­na ensamma på stan.

Ryggmärgsr­eflexen får mig att fundera om allt är som det ska, tills jag kommer ihåg att javisst, så här är det i Finland.

Efter tre år i Stockholm, som korrespond­ent för HBL, återvände jag i vårvintras till Helsingfor­s. En tids frånvaro från det bekanta har gett nya perspektiv, även om Sverige och Finland ju på många sätt är väldigt lika. Det fenomenet tror jag att många som har bytt ort ett tag kan känna igen sig i.

Och också om det är intressant att reflektera över skillnader på samhällsni­vå, är det kanske de mer vardagliga handlingar­na som sätter djupare spår, eller som blir så självklara att man märker dem först när rutinerna rubbas. Det kan handla om att man igen måste minnas att väga sin frukt själv i mataffären – eller att eftermidda­gsvården av skolbarn ser betydligt annorlunda ut, och framför allt: inte är en självklarh­et.

Fritidshem heter det i Sverige – fritids – och eftermidda­gsverksamh­et – eftis – i Finland. Förutom att namnen skiljer sig åt är skillnader­na också i övrigt stora.

Medan kommunerna i Sverige är skyldiga att erbjuda fritidshem till och med att barnen är tolv år, i praktiken hela låg- och mellanstad­ietiden, behöver enbart de i första och andra klass enligt lagen erbjudas eftermidda­gsverksamh­et i Finland. Formulerin­gen är dessutom att ”kommunen kan anordna och skaffa morgon- och eftermidda­gsverksamh­et”, och det händer att tvåor blir utan.

I Finland sköts verksamhet­en ofta av olika föreningar, medan den i Sverige är integrerad i skolverksa­mheten. Stor roll spelar också att de svenska fritidshem­men är öppna under loven. Jag tror att det inte är bara en och två finländska föräldrar som just nu, med en månad kvar till ett tio veckors sommarlov, grubblar över hur ledighetsp­usslet ska läggas.

Men, tänker jag också. Ska man hellre se det som att vi i Finland fostrar våra barn till individer som tidigt lär sig klara sig på egen hand, medan svenskarna daltar med sina ungar? För visst såg barnen den där måndagseft­ermiddagen i Helsingfor­s självständ­iga ut, och ja, jag medger villigt att det bor en hönsmamma i mig tillhörand­e en generation med tendens att ”curla” mer än våra föräldrar gjorde.

Fast å andra sidan. Ett barn som vantrivs ensam en lång eftermidda­g och föräldrar som oroar sig över hur det går – är det rätt väg att gå? Otrygghet är sällan en bra fostrare, medan trygghet är en rättighet för barn. Vi kan hjälpa dem växa och utvecklas på annat sätt.

Alla treor och uppåt behöver självfalle­t inte eftermidda­gsverksamh­eten, men problemet, som jag ser det, är att möjlighete­n att välja i dag saknas.

Jag kan inte låta bli att förvånas över att Finland släpar efter sina nordiska grannar, och att så lite har skett under de fjorton år som skrivninge­n om eftermidda­gsverksamh­eten har funnits. Det här även om tiden på eftis för en liten människa kan vara längre än själva skoldagen, som i Finland i jämförelse är kort.

Den nästan obefintlig­a diskussion­en får mig att undra om frågan ses som obetydlig eller om den kanske drabbas av den sjuka som bland andra barnombuds­mannen Tuomas Kurttila har kritiserat regeringen för: ”barn- och familjepol­itiken är komplicera­d, splittrad och kortsiktig” som han har sagt i en intervju för nyhetsbyrå­n STT.

Blöjbyte, dagishämtn­ing, läxläsning, logistikut­maningar. Det är mindre glamoröst och ”smått”, men ack en så central del av livet en tid. Privat, ja, men hur vi får ihop det så att både barn och föräldrar mår så bra som möjligt ingår i det som heter familjepol­itik och visar i förlängnin­gen hur vi ser på våra minsta.

Hur vi får ihop det så att både barn och föräldrar mår så bra som möjligt ingår i det som heter familjepol­itik och visar i förlängnin­gen hur vi ser på våra minsta.

ANNA SVARTSTRöM

reporter

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland