Fylligt med djupa rötter

Efter tjugofem år tillsammans är ett livealbum med Micke Björklöf & Blue Strip synnerligen välkommet. Det blir såväl svett och ös som lugnare stunder.

ROCK/BLUES

Micke Björklöf & Blue Strip

Twenty Five Live At Blues Baltica (Hokahey! Records)

Tjugofem år i blues/rockbranschen har trimmat Micke Björklöf & Blue Strip till ett maximalt slagkraftigt band. Fansen har redan länge suktat efter en liveplatta från bandet och belöningen kommer nu med det här bastanta dubbelalbumet innehållande tjugoen låtar bandade under fjolårets Blues Baltica-festivalspelning i Tyskland.

Bandet planerade ursprungligen att ge ut ett album med inspelningar från olika turnéer, men resultatet hade då knappast varit lika kompakt som upptagningen från Blues Baltica.

Albumet är en genomskärning av bandets profil med betoning på låtar från de senaste studioalbumen After The Flood (2013) och Ain’t Bad Yet (2015). Alla låtarna, förutom tre lånenummer, är skrivna av gitarristen Lefty Leppänen och basisten Seppo Nuolikoski.

Gruppen växlar galant från New Orleans-likt (Gumbo Mama) över till Santana-schatterat (After The Flood) och annat med samband till den nordamerikanska rootsmusikens många utgreningar. Det handlar inte bara om tekniskt kunnande, utan lika mycket om den äkta känslan som genomsyrar materialet.

Micke Björklöf (sång, munspel, gitarr) och Lefty Leppänen (gitarr, sång) är de perfekta solisterna för att ge järnet och stundom gräva sig ned i de blåa rötterna. Nuolikoskis och trummisen Teemu Vuorelas samspel är tajt och flexibelt. Timo Roiko-Jokelas snärtiga slagverkeri medför en extra intressant krydda i rytmerna.

Det är rejält med svett och ös i spelandet men också en del lugnare stunder i stil med Red Lightning Mama som Björklöf och Leppänen kör som ett nedvarvat men intensivt sång-munspel-slidegitarrnummer. Dubbelalbumet med sina många läckerbitar mättar garanterat även den mest blues/rockhungrige.