Dags för gillet att gilla läget
Herrklubbar har en stämpel av tradition, nostalgi, och konservatism över sig. Men Handelsgillet i Helsingfors måste leva mer i nuet.
Vi ser framför oss propert klädda herremän i gamla pösiga lädermöblemang inpyrda i cigarrök och med whiskyångor hängande i luften i panelklädda rum med jakttroféer på väggen. Herrklubbarna härstammar från en tid då umgänget över könsgränserna inte var lika naturligt och lätt som nu. Många av dem uppstod under en tid då också yrkeskårerna var starkt könssegregerade.
Handelsgillet i Helsingfors är en förening som i praktiken har varit en herrklubb under hela sin 160åriga existens. Sex kvinnor finns i gamla medlemsregister, de flesta strax efter sekelskiftet vid 1900talets början.
I teorin fanns tidigare inga hinder för kvinnor att bli medlem, men i praktiken har ingen kvinna antagits på 75 år. Trots detta måste gillet av någon konstig anledning år 2003 också de facto skriva in i sina stadgar att kvinnor inte kan vara medlemmar.
Efter att ha varit en förening för svensktalande personer blev den då en förening för svensktalande män.
Vid det laget hade jämställdheten i samhället blivit viktig och kvinnor hade redan för länge sedan på bred front kommit in i och tagit plats i näringslivet i vårt land och givetvis också i Helsingfors.
Handelsgillets ordförande Johan Hjelt var inne på rätt spår då han i höstas vid föreningens 160årsfest frågade om den könsbegränsning som infördes år 2003 hindrar gillet från att maximera och fullfölja sitt ändamål att främja det inhemska näringslivets intressen. Det är givet att om alla kvinnor utesluts så försvåras föreningens möjligheter att nå sina mål avsevärt. Genom att visa hälften av potentiella medlemmar kalla handen kan det också bli svårt med den för föreningens fortbestånd så viktiga nyrekryteringen.
En förening som är stängd för kvinnor ger också signaler till omvärlden som inte nödvändigtvis gynnar föreningen själv, vilket Hjelt också ger exempel på i artikeln i HBL 29.4.
Föreningsfriheten är omfattande i Finland. Föreningar får grundas och drivas för ideella syften så länge de inte strider mot lag eller god sed. Handelsgillet och dess stadgar ligger utan vidare inom lagens grän ser. Men då man tittar närmare på föreningens målsättningar inställer sig omedelbart frågan varför kvinnor inte får vara med.
På samma sätt som tiden har passerat Handelsgillets stadgar har också Börsklubben i Helsingfors all orsak att vakna upp.
Då Gillet på måndag ordnar en diskussion om herrklubbars vara eller icke vara blir det förhoppningsvis en bra och bred diskussion. Den efterföljande provomröstningen ger genast en vink om hur bröderna i gillet ser på eventuella kommande systrar.
Det är dags för Handelsgillet att rätta till misstaget från 15 år tillbaka. Acceptera situationen och se omvärlden som den i dag är.
Reglerna säger att beslutet om att öppna Handelsgillet också för kvinnor måste vara enhälligt. I teorin kan alltså en enda medlem stå i vägen för kvinnliga medlemmar. Det kan i så fall vara enklare att ändra stadgarna på den här punkten.
Det är ju inte ovanligt, åtminstone i äldre föreningar, att det finns olika sektioner och bland dem också en damsektion. Det kunde ju vara en lösning för de herrar i Handelsgillet som vill sitta på möten utan damer – att grunda en herrsektion i gillet. Där kan de ”tala fritt” och låta en viss jargong vara gällande, ifall den av någon anledning inte lämpar sig i sällskap där det också finns kvinnor närvarande. Men att det behovet skulle vara så stort att kvinnor inte över huvud taget ska släppas in i föreningen förefaller besynnerligt och inte något som hör hemma i denna tid.
Det finns ju också andra föreningar som är öppna endast för herrar och där det inte rimmar lika illa med föreningens stadgar, som i Handelsgillets fall. Det finns alltså alternativ för dem där själva umgänget herrar emellan eller manlig inbördes beundran väger tyngst.