EUROVISIONSFINAL.
I kvällens Eurovisionsfinal är Cyperns riviga Eleni Foureira favorit enligt vadslagningsbyråerna. Israels Netta Barzilai, med hönskackel och vinkande katter, utmanar. Med bland de 26 finalisterna finns också Saara Aalto som med sitt säkra framträdande hål
1. Ukraina: Mélovin – Under the Ladder
Dracula i synthpopversion, åttiotalsvibbar med nerv. Framfört på så grovt bruten engelska att det ibland låter som franska. Möjligen mest för finsmakarna. Placering: sämre halvan.
2. Spanien: Amaia & Alfred – Tu canción
Släpigt mjäkig och okarismatisk Disneyballad. De kunde åtminstone bjuda på en kyss på slutet. Sämre halvan.
3. Slovenien: Lea Sirk – Hvala, ne!
En trevlig överraskning var att denna kala stålkonstruktion till låt tog sig till final. Den är nämligen lite intressant på sitt monotona, omelodiska vis. Numret har energi, och överrumplar med förvirrat teknikstrul. Sämre halvan.
4. Litauen: Ieva Zasimauskaitė – When We’re Old
En lågmäld ballad som växer live tack vare ett bedårande scenframträdande. Ieva är intagande och har total närvaro när hon sittande viskar fram sin kärleksförklaring. Toppplacering.
5. Österrike: Cesár Sampson – Nobody but You
Gospel som är smakfull, stabil, kompetent … ja, ni hör själva. Sämre halvan.
6. Estland: Elina Nechayeva – La forza
Drömsk operapop i långsamt tempo som förmår spräcka glas. Kjolen står för showen. Nästan för perfekt, men det kommer att gå bra.
7. Norge: Alexander Rybak – That’s How You Write a Song
Ett bidrag som delar tyckarna; medan en del ropar ”tönt” blir vi andra på gott humör och har svårt att sitta still. Han är för kontroversiell för att göra en Johnny Logan och upprepa segern från 2009 men det blir ingen dålig placering för denna svängiga och lekfulla lektion i låtskrivandets konst.
8. Portugal: Cláudia Pascoal – O jardim
Värdlandet fortsätter smeka fram tonerna i samma lågmälda stil som i sin fjolårsvinnare. Det är vackert, även om det saknas något ytterligare element som skulle rädda detta från monotoni. Sämre halvan, troligtvis.
9. Storbritannien: SuRie – Storm
Lågoddsare för sistaplatsen. Typisk brittisk Eurovisionssmörja. Hopplöst ointressant låt, som en stackars artist som förtjänat bättre tvingas framföra.
10. Serbien: Sanja Ilić & Balkanika – Nova deca
Serbien tog sig otippat till final med ett bidrag som kunde tas för en parodi på ett Balkanpopbidrag – klagosång, trumdunkande, farbror med flöjt. Men någon har tyckt att detta är piggt. Jumboaspirant.
11. Tyskland: Michael Schulte – You Let Me Walk Alone
Eftersom Tyskland inte behöver gå via semifinalerna är risken att den här lågmälda hyllningen till en död far inte får den tid den behöver för att i lyssnarens öron utvecklas från trist ballad till den innerliga lilla pärla den är. Förtjänar en bra placering.
12. Albanien: Eugent Bushpepa – Mall
En till otippad finalist är denna anonyma folkrock på albanska. Tacka den trovärdiga rockfalsetten för det. Bland de sista.
13. Frankrike: Madame Monsieur – Mercy
Paris 2019 är inte otänkbart: en vacker, medryckande midtempolåt som uppmärksammar flyktingkrisen. Franskt chic i svarta kläder och röda accenter. En duo som står vänd mot varandra – han som stum sidekick på gitarr – har vi sett förr i Eurovisionen (Nederländerna 2014, Estland 2015 …).
14. Tjeckien: Mikolas Josef – Lie to Me
Visst är han duktig, den dansante gossen med sina hängslen och sin ryggsäck. Och visst sticker låten ut med sin rytmiskhet och käcka trumpet. Men klassens primus blir han inte här, i stället får han nöja sig med en medelplacering.
15. Danmark: Rasmussen – Higher Ground
Den är rätt fånig, danskarnas vikingahymn, men gör ändå visst intryck. Det är effektfullt när fem långhåriga, skäggiga karlar sjunger i brusande stämmor till taktfast rytm. Nordisk vikingamystik kan mycket väl räcka till en hygglig mittenplacering.
16. Australien: Jessica Mauboy – We Got Love
Okomplicerad, medryckande, euforisk pop som knappast är årets modernaste och hippaste, men tillräckligt bra för att hamna i den bättre halvan.
17. Finland: Saara Aalto – Monsters
Det har verkligen skett en förbättring av scenshowen sedan UMK – den påminner om koreografin i Madonnas Blond Ambitiontour på nittiotalet. Saara Aaltos framträdande präglas av lugn och säkerhet och hon gör verkligen det bästa av en låt som är som något ur Melodifestivalens Andra chansen. En mittenplacering kan vi vara nöjda över.
18. Bulgarien: Equinox – Bones
Det är något anonymt och undflyende med detta bidrag. Det är jämntjockt och hypnotiskt, snyggt och mystiskt. Det blir en mittenplacering för denna stylade, svartklädda kvintett.
19. Moldavien: DoReDos – My Lucky Day
Kvällens mest underhållande nummer – en dörrspringarfars där dubbelgångare spökar i kulisserna. Svängigt som katten. Mittenplacering.
20. Sverige: Benjamin Ingrosso – Dance You Off
Förförisk hångelpop snyggt och mörkt paketerad med lysrörseffekter. Modernt med referenser till hela raden av manliga popstorheter. För avancerat och introvert för seger, men en topplacering är realistiskt.
21. Ungern: AWS – Viszlát nyár
Det brukar sällan sluta lyckligt när man kommer dragande med de tyngre rockgenrerna till den här tävlingen. Men denna ursinniga avgrundsvrålsrock på ungerska övertygar, och är dessutom en riktigt bra låt. Mittenplacering, minst.
22. Israel: Netta Barzilai – Toy
Länge såg det ut som om Israel skulle ta en promenadseger i år. Nu ser det inte alls ut att bli en lika förutsägbar kväll, men detta härligt galna och färgstarka Japaninfluerade nummer med hönskackel och vinkande katter är fortfarande en het vinnarkandidat. Go Netta!
23. Nederländerna: Waylon – Outlaw in ’Em
Urslö countryrock som säkert skulle trivas bättre på en klubb i Nashville. Bottenplacering.
24. Irland: Ryan O’Shaughnessy – Together
En av de glada överraskningarna i den första semifinalen var att denna lågmält vackra singer/songwriterballad gick vidare. Sitt strå till stacken drar den samkönade kärleksdansen som av jublet att döma älskas av publiken. Topp tio inom räckhåll.
25. Cypern: Eleni Foureira – Fuego
Ingen talade om Cypern innan de började repetera på scen. Då stod det klart att vi hade att göra med ett riktigt rivigt nummer i paritet med popdivor som Beyoncé och Shakira. Musikaliskt är det Eurovisionsetnopop av ett slag som vi hört förr. En trolig men inte så spännande vinnare.
26. Italien: Ermal Meta & Fabrizio Moro – Non mi avete fatto niente
Italopop med ett antikrigsbudskap – de rabblande verserna och refrängen som sjunger ut påminner om sjuttiotalets politiska kampsånger. Manlig duett där skönlockig smörsång kontrasteras mot hes bredbenthet. Topp tio.