David mot Goljat
– Vietnamkriget var en viktig del av sextiotalet. Det var stora elaka USA mot lilla Vietnam. Det var David mot Goljat. Vi unga gick ut och protesterade och sade att det som hände var fel. Det berättar Viveca Hedengren om åren då Vietnamrörelsen landsteg o
Det var en mycket annorlunda första maj då vi firade segern. Det var den övriga världens triumf över USA
Samtidigt som Finland minns att hundra år gått sedan inbördeskriget firar den övriga världen att 50 år gått sedan ungdomsrevolten som kulminerade 1968. Det var året då man byggde barrikader i Paris och tvingade president Charles de Gaulle att avgå. Det var 1968 som USA:s storstäder kokade efter morden på först Martin Luther King och sedan Bobby Kennedy.
Det var i augusti samma år som Warszawapaktens pansarvagnar rullade in i Prag och krossade drömmen om ”socialism med mänskligt ansikte”. Och det var 1968 som Finlands radikala studenter ockuperade Gamla studenthuset och utropade ”Revolutionen på universitetet har börjat”.
Det som förenade proteströrelsen i Europa och USA var motståndet mot Vietnamkriget. USA:s massiva bombningar av Nordvietnam och den sydvietnamesiska FNL-gerillans byar väckte ungdomen. FNL-föreningar grundades i hela Västeuropa.
Peter Lodenius var hösten 1968 med om att grunda solidaritetsföreningen Tricont vars syfte var att sprida information om hela den tredje världen.
– Vietnamkriget var till en början mycket viktigt för oss, betydelsen minskade när vi gick in i 1970-talet. Att Vietnam fick en så stor symbolisk betydelse berodde på att kriget blev så konkret. Bilden på den sydvietnamesiska polischefen som skjuter en misstänkt FNL-man på öppen gata spreds över hela världen. Folk reagerade på brutaliteten. För att inte tala om bilden på den flyende nakna flickan vars hud bränns av napalm. Man talade om det första tv-kriget för bilderna från Vietnam kom varje kväll hem till tv-tittarnas vardagsrum? – Det var säkert så, men jag kan inte uttala mig om det för det har aldrig funnits en tv i mitt hem.
Också för skådespelaren och kulturarbetaren Viveca Hedengren var Triconts verksamhet det viktiga, aktionerna mot Vietnamkriget kom i andra hand.
– Men sakerna hörde förstås ihop. Om man engagerade sig för de fattiga länderna var det självklart att rika länder inte fick uppföra sig som USA gjorde i Vietnam. Men min egen radikalisering började tidigare, redan 1966 med Lappooperan där jag medverkade. Medvetenheten om att det som skedde i Vietnam var helt fel fick jag ganska tidigt, av en amerikansk pojkvän.
FNL-kommittén stoppad
Aktionerna och demonstrationerna mot Vietnamkriget i Finland organiserades av FNL-kommittén som grundades enligt svensk modell. Peter Lodenius minns att det inte var alldeles enkelt att få myndigheterna att godkänna namnet FNL-kommittén.
– Om jag inte minns fel gick det faktiskt så illa att vi aldrig fick registrera föreningen. Enligt myndigheterna kunde en finländsk förening inte ha namn efter en utländsk organisation. Så de vägrade registrera FNL-kommittén.
Kampen om makten i Vietnamrörelsen gick het i slutet av 1960-talet. Maoisterna, de som sympatiserade med Kina, dominerade till en början. Men när den extremkommunistiska taistoitrörelsen började växa i början på sjuttiotalet gick luften ur Vietnamföreningen. Peter Lodenius säger att taistoiterna inte riktigt visste hur de skulle förhålla sig till kriget.
– Taistoiternas problem var att de var Sovjettrogna. Demonstrationerna mot Vietnamkriget var, enligt dem, på sätt och vis en bra sak för protesterna riktade sig mot USA som var Sovjets fiende. Men den andra sidan av saken var att Vietnam fick mycket stöd av Kina och hade nära förbindelser dit och Kina var i högsta grad Sovjets fiende. Därför försvann Vietnam lite i periferin i takt med att taistoiterna växte.
I många andra länder urartade marscherna mot kriget i våld mellan polis och demonstranter. I Finland gick allting lugnt till.
– Vi var aldrig ute efter konfrontation utan följde polisens direktiv. Jag har inget minne av att det någonsin skulle ha blivit sammanstötningar i Finland, säger Peter Lodenius.
Trots USA:s massiva krigföring lyckades man inte besegra fienden. I takt med att krigströtta amerikanska soldater kallades hem på 1970-talet ryckte Nordvietnam och FNL söderut. Den 30 april 1975 var kriget över då Sydvietnams huvudstad Saigon föll.
– Jag minns den dagen mycket väl. Det var en mycket annorlunda första maj då vi firade segern. Det var den övriga världens triumf över USA, berättar Peter Lodenius som skulle utföra sitt livsverk på vänstertidningen Ny Tid.