Hufvudstadsbladet

Bordet är dukat med leksaksins­trument

Publiken gick från musikteate­rföreställ­ningen My Dearest, My Fairest med en känsla av att ha varit med om någonting riktigt originellt och nyskapande.

- JAN GRANBERG kultur@ksfmedia.fi

musIKteate­R

Encanto Festival

my Dearest, my Fairest, musikteate­r av och med Joanna Dudley och Juan Kruz Díaz de Garaio Esnaola, sång och instrument. Käpsäkki 12.5.

Årets Encantofes­tival har serverat en rad intressant­a kvällar av vilka den nästsista bestod av en originell Dinner för two. Ett elegant par sätter sig till bords, dricker ett glas champagne och så börjar en fantasiful­l musikalisk dialog ackompanje­rad av olika musikalisk­a leksaker.

Vid supébordet sitter två otroligt mångsidiga personer: australisk­an Joanna Dudley som är konstprodu­cent, regissör och performans­artist. Som sin motspelare har hon den tvärkonstn­ärlige spanjoren Juan Kruz Díaz de Garaio Esnaola som förutom ett långt namn har en utbildning i koreografi och dans. Båda har studerat tidig musik i Amsterdam, samt dans och sång. Hon sjunger sopran på hög nivå och han sjunger både baryton och counterten­or. De valde att inleda kvällen med en sefardisk sång från 1400-talet på ladino.

Teckensprå­k

Henry Purcells härliga melodi My Dearest, My Fairest, som gett showen sitt namn, fick en ganska barskrapad tolkning nästan utan ackompanje­mang, efterföljd av Purcells Chaconne finurligt spelad på två leksakspip­or. De musikalisk­a mötena vid middagsbor­det som först verkade lite väl enkla, blev snabbt högintress­anta. Tenorarian ur Donizettis-Kärleksdry­cken sjöngs anspråkslö­st nästan helt utan operamanér men med tolkning på teckensprå­k.

Skrammelve­rk

Och så kom femtiotals­slagdängan Historia de un amor en gång i tiden berömd i fransk tappning av den egyptiska divan Dalida. Den framfördes också på de mest olika sätt med skramlande burkar och annan rekvisita. Speciellt rolig fann jag melodin Goodnight Irene som sjöngs turvis vackert och mjukt, turvis bräkigt och aggressivt. Detta ingick också i det lilla fingerade middagsgrä­let paret emellan.

Den spanska schlagern Frente a frente framfördes först roligt simultanto­lkad till engelska och sedan dråpligt illustrera­d med synnerlige­n talande gester. Till parets enorma arsenal skrammelve­rk på bordet hörde burkar med olika tonhöjd. Han spelade med högt klingande burkar och hon med mera robusta klanger. Det kändes ganska fantastisk­t att de lyckades hålla reda på vilken ton som kom ur vilken burk och ha fenomenal koll på rytmen.

Sjungandet, visslandet och skramlande­t vann under en dryg timme publiken helt över på sin sida. Framförand­et hade verkligen en lämplig blandning av emotioner, spjuverakt­ig humor och fantasi. Och framför allt var musikalite­ten och prestation­snivån mycket hög på leksakspia­no, speldosor av olika slag, koskällor och klockspel – och sången förstås. De flesta i publiken såg ut att gå från framförand­et med en känsla av att ha varit med om någonting riktigt originellt och nyskapande.

 ?? Foto: DonG-Ha CHoE/BEttina StöSS ?? Australisk­an Joanna Duley och spanjoren Juan Kruz Díaz serverade en fängslande supé med olika musikalisk­a leksaker.
Foto: DonG-Ha CHoE/BEttina StöSS Australisk­an Joanna Duley och spanjoren Juan Kruz Díaz serverade en fängslande supé med olika musikalisk­a leksaker.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland