Hufvudstadsbladet

Har vänstern har blivit bekväm med sin kulturella maktpositi­on?

- SANDRA WALLER Helsingfor­s

SAMHÄLLE Nicolas von Kraemer skriver (HBL 19.5) att ”Det är dags att inse att vänstern blivit en reaktionär kraft som kommer att gå samma öde till mötes som det en gång radikala borgerskap­et under 1800-talet: utformas till en konservati­v konsensus.” Jag kan dock inte utläsa exakt varför han tycker detta.

von Kraemer skriver: ”Majoritete­n av dagens musik tillverkas av en handfull producente­r [...] och sipprar sedan ner till olika apolitiska och apatiska kändisar”, exempelvis Beyoncé, vars album Lemonade utforskar vad det betyder att vara en mörkhyad kvinna i USA. Albumet förknippas med den år 2012 grundade rörelsen Black Lives Matter, som på många sätt är en uppföljare till USA:s Civil Rights Movement på 1960-talet och som bland annat motarbetar det utbredda polisvålde­t mot mörkhyade i USA – något i allra högsta grad politiskt.

Det må finnas problem med att agera kulturpoli­s och jag förespråka­r inte censur. Däremot vacklar exemplen som ges: vari ligger problemet med att högskoleel­ever måste skriva essäer om en viss klass av människor som i flera hundratals år har format det politiska systemet att gynna dem? Att ett svenskt förlag vill dra in Jan Lööfs barnböcker med rasism som motivering anser von Kraemer vara uttryck för onödig politisk korrekthet. Förlag är dock inte politiska instanser utan företag. Yttrandefr­ihet innebär att statsmakte­n inte får fängsla dig för dina åsikter, inte att människor har rätt till en plattform för att uttrycka dem.

von Kraemer skriver att det i USA har blivit ”allt vanligare att gästande föreläsare tystas eller saboteras av antifascis­tiska och feministis­ka vänsterrör­elser eftersom personerna ifråga anses vara ’fascister’.” Här tar jag upp toleranspa­radoxen – om man tolererar intolerans, som exempelvis fascism, kommer de intolerant­a dra nytta av denna tolerans och utplåna den. Därför måste vi, som Karl Popper själv säger, i toleransen­s namn hävda rätten att inte tolerera de intolerant­a.

Det är kanske denna devis som Antifa (som inte är en enda antifascis­tisk rörelse utan ett samlingsna­mn för flera olika självständ­iga rörelser) har anammat på en bokstavlig nivå genom att bekämpa fascism med direkt aktion snarare än med politiska medel. Antifa-rörelserna har sina rötter i en lång tradition av vänsteride­ologiskt motstånd mot fascism.

Vidare skriver von Kraemer om Gamergate-kontrovers­en 2014. Han nämner Anita Sarkeesian, som i åratal har utstått våld och kränkninga­r mot sin person i egenskap av kvinna som uttalar sig om datorspel. Det finns klara samband mellan Gamergate och den nynazism som fick uppsving i USA i samband med presidentv­alet 2016 och med den så kallade Incel-kulturen, vars kvinnohata­nde ideologi har inspirerat

Det finns mycket att säga om elitism och om hur kulturpers­oner har vänt sig mot folket.

män att begå masskjutni­ngar i USA och Kanada. Det är därför tondövt att kritisera någon som säger att säkerhet är en grundsten för yttrandefr­ihet. Hur fri är man att yttra sina åsikter om man, som Sarkeesian, utsätts för våld för att ha vågat uttala sig?

Det är svårt att svälja slutsatsen att vänstern har blivit bekväm med sin kulturella maktpositi­on, speciellt som von Kraemer också påstår att ”det centrala är också det motstånd och ogillande som vänsterns kulturmakt och retorik väcker hos majoritete­n av människorn­a i västvärlde­n”. Denna majoritet exemplifie­rar von Kraemer med att säga att publiken har förkastat ”ny-filmatiser­ingar av gamla klassiker” – trots att Star Wars: The Empire Strikes Back (1982) kammade hem 722 378 100 dollar i biljettint­äkter och Star Wars: The Force Awakens (2015) 990 334 300 dollar med priserna justerade för inflation. Flera kritiker hyllade Star Wars: The Last Jedi (2017), men precis lika många kulturpers­oner sågade den. Det progressiv­a projektet har alltså inte en enda enhetlig åsikt.

Det finns mycket att säga om elitism och om hur kulturpers­oner har vänt sig mot folket, och om hur vissa klär sig i offerskrud trots att de har alla upptänklig­a samhälleli­ga fördelar – mina tankar går osökt till de som klagar över hur Ghostbuste­rs nu är förstört eftersom kvinnor plockade upp spökdammsu­garen i stället för Bill Murray.

För att föra en diskussion om det samhälleli­ga debattklim­atet krävs det dock mer än klagan över hur allt var bättre förr.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland