Hufvudstadsbladet

Pionen – en jättelik ros som kommer från Kina

- TT/GUNNEL CARLSON dagbok@hbl.fi

En gigantisk ros utan taggar, med blommor stora som kålhuvuden. När trädpionen kom till Europa hade ryktet om dess skönhet redan flugit före. I dag är Kinas nationalbl­omma en älskad buske i Norden. Följ med till pionfestiv­al i Kina.

Staden Luoyang, som ligger i provinsen Henan söder om Gula floden, räknas som pionens huvudstad och varje år drar pionfestiv­alen horder av människor. Både inhemska turister och besökare från hela världen kommer för att fira den kejserliga blomman. Jag åkte dit i april, då trädpioner­na var som vackrast. Kommer man senare på våren är det luktpioner­nas tur att förföra oss turister.

Rabatterna längs huvudgator­na i Luoyang är tätt planterade med trädpioner, på hotellen står krukor med nyss utslagna blommor och överallt i staden dyker pionen upp på all möjliga platser. I Luoyang bor ett par miljoner människor. Staden är i sig ingen skönhet, men när pionerna slår ut förvandlas den fulaankung­en till en svan.

Forskning i växthuset

I år hölls festivalen i Luoyangs internatio­nella pionträdgå­rd under hela april månad, och att gå i parkerna var som att vandra i ett hav av blommor. Parken visar en sådan mångfald av trädpioner att man som besökare nästan har svårt att ta in skönheten – fält efter fält med röda, rosa, vita och gula pioner avlöser varandra. En upplevelse som jag ska leva länge på.

Totalt lär det odlas 320 olika sorter i Luoyang och de har sammanlagt 20 000 plantor att visa upp. I växthusen pågår ständigt forskning för att få fram nya sorter och just nu verkar det vara den gula trädpionen som är mest attraktiv. En av cheferna för Luoyang Internatio­nal Peony Garden är Zhang-Shu Ling. Hon visar stolt upp nyheterna i parken och har bland annat fått vara med om att en av deras pioner åkt med upp i rymden i ett kinesiskt forsknings­projekt.

Giftig rot

Från den internatio­nella pionträdgå­rd kan man göra en skumpig bussresa genom hela staden och nå en annan trädgård i Luoyang, som är mer folklig och festinrikt­ad. Där verkar kineserna uppskatta besök från Europa lika mycket som vi uppskattar pionblomni­ngen.

Trädpionen, eller buskpionen som den också kallas, har en lång historia i Kina. Den har odlats i mer än tusen år, i första hand för sina rötters skull.

Pionen växer vild i delar av landet. Under kejsardyna­stierna blev den otroligt populär och togs in för att förgylla trädgårdar­na, men planterade­s också i kruka. Just trädpionen har bland annat kallats för Blommornas kung och går än i dag under namnet Mutan. Namnet betyder manlig röd blomma.

Pionfestiv­altiden i Luoyang är en riktig folkfest med underhålln­ing och attraktion­er som ska locka hela familjen att fira nationalbl­omman. För kineserna är trädpionen en viktig

del av deras historia, och enligt traditione­n odlas den kommersiel­lt också för sina rötters skull. Pionrötter­na innehåller ämnen verksamma mot reumatism, gikt, epilepsi och ångest enligt den kinesiska medicinkon­sten. Eftersom roten är giftig ska man dock inte prova, bättre att ha plantan för sin skönhets skull.

Kom på 1800-talet

Länge fick kineserna ha pionerna för sig själva. Det var först på 1800-talet som europeiska växtjägare fick upp ögonen för dem, när ryktet om den gigantiska rosen utan taggar spreds över världen. Även om Marco Polo redan hade beskrivit den vackra växten med blommor stora som kålhuvuden.

En av de vackraste trädpioner­na, Paeonia rockii, lär ha kommit med ett skepp till Europa år 1802. Rockii blir en stor buske, upp till två meter hög, den får stora vita blommor med en djup mörklila mitt. Dessutom doftar den.

Till att börja med fick den inget eget namn. Så småningom hittades den vildväxand­e av den amerikansk­e växtjägare­n Joseph Rock och fick sitt namn efter honom. Den rockii som i dag finns i europeiska trädgårdar är korsningar. Den äkta lär bara finnas kvar ute i det vilda i Gansu-provinsen i Kina.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland