Sänk volymen!

Att höra vad andra säger för att inte tala om vad man själv tänker är ingen självklarhet i det stadsbrus vi lever i. I morgondagens stad ska dessutom allt fler leva och bo mera kompakt . Därför blir det allt angelägnare att vi tar tillvara alla möjlighete

Det är söndagskväll. Jag landar i stan efter ett veckoslut bland fågelkvitter, vindars tjut och vågors skvalp. En och annan gräsklippare har också hört till ljudbilden. Jag öppnar dörren till mitt vardagsliv och inser genast att här behövs luft. Balkongdörren på vid gavel, balkongfönstren skjuter jag åt sidan och BANG. Så börjar oljudet igen. Vrålet, brummet från trafiken, spårvagnarna som skramlar och motorcyklisterna som tycks älska att dra upp varv och ljud vid varje rödljus. Det är som om de riktigt smakar på sitt ljud, och njuter. Jag njuter inte – med balkongdörren öppen mot gatan smäller ljudet, bang bang, mot mina väggar.

Är det här klokt? undrar jag. Det vill säga att bo så här. Bekvämt jo, nära förbindelser av alla de slag men ändå – invid en av Helsingfors mest trafikerade gator?

Jag är inte ensam, men det tröstar inte. Den som bor i stan får räkna med att väg- och gatutrafikbuller är ljud som finns med hela tiden.

Om bullernivån under en längre tid överskrider 55 decibel anses det vara skadligt och enligt den bullerrapport som Helsingfors utförde senast, år 2017, överskrids nivån på många ställen. Nära huvudgator och landsvägar kan ljudet nå en nivå på upp till 70 decibel.

Helsingfors stad konstaterar lakoniskt på sina webbsidor som rör bullret: ”Ungefär en tredjedel av Helsingfors markyta är trafikbullerområde. Närmare 40 procent av Helsingforsborna bor i områden där trafikens bullernivå överstiger 55 decibel som är riktvärdet dagtid.

I bullerrapporten konstaterar man att ett av stadens centrala mål för markanvändningen är att uppnå en tätare stadsstruktur. En direkt följd av det är att man bygger mera bostäder på bullriga områden. På redan bruten mark inne i bullret kommer det alltså att bo ännu mera människor.

Därför är bullerbekämpningen i dag en aktiv del av allt stadsbyggande. Det talas bullerskärmar, sänkt hastighet och så kallad tyst asfalt.

Och givetvis kan man som enskild också bidra till minskat stadsbuller: gå, ta cykeln, åka kollektivt.

Eller så byter man boende, såsom ett par goda vänner nyligen gjorde. Det var inte bullret som drev dem, men efter flytten till en ny lägenhet lite längre från stan, lite längre bort från den hårt trafikerade gatan utbrister de: ”Det är så tyst här! Det är som att bo på landet. Vi lade kanske inte märke till bullret när vi bodde mitt i det, nu när vi ger oss in mot city är det bland det första vi märker!”

Total tystnad är svår att nå. Också ute på landet, som i mitt fall är en holme, finns det oljud. Jag hör Sverigebåtarnas muller sent om kvällen, jag hör havens motorcyklar, muskelbåtarna, brumma förbi. Ibland kan vindens vinande vara tröttsamt. Men jag HÖR så mycket mera. Och det är ljud som låter öronen vila. I stadsbullret är allt ett brus som gör att man sällan hör de enskilda, små ljuden. På landet hör jag kottar som faller till marken, jag hör flugsnapparen sjunga för sin fru/fruar (ibland är de flera till antalet), och jag hör skraken harkla sig. Det hör jag inte i stan.

Stadsbruset ger oss huvudvärk, koncentrationssvårigheter, trötthet och stress.

Listorna över tysta platser i stan är också ett tecken på att bruset uppmärksammas mera än tidigare. I sin guide till tystnaden räknar Stockholms stad upp hela 65 platser i och omkring Stockholm där man kan få tystnad och en dos natur. My Helsinki tipsar om några tysta platser i Helsingfors som till exempel Vinterträdgården, Botaniska trädgården, Tempelplatsens kyrka, Kampens kapell, Ursas observatorium, Nybondas naturstigar och Fårholmen. Plats på listan får också en del bibliotek och konstnärshem.

Upptäck tystnaden. Låt öronen vila!

Nära huvudgator och landsvägar kan ljudet nå en nivå på upp till 70 decibel. Stadsbruset ger oss huvudvärk, koncentrationssvårigheter, trötthet och stress.

MARITA GRANROTH

Nyhetschef