Bilderboken Ägget är lätt att förälska sig i
I Sanna Sofia Vuoris bilderboksdebut Ägget finns många detaljer att förälska sig i, förstärkta av Bondestams koloristiska bildberättande som fördjupas vid varje omläsning.
boKReCensIon
Ägget
Linda Bondestam (bild) & Sanna Sofia Vuori (text) Förlaget M, 2018.
Då giganten Ulf Stark gick bort för ett år sedan drog barnboksNorden efter andan. Vem skulle nu axla att skapa vidunderliga bilderböcker tillsammans med Linda Bondestam? Den sorgen har inte stillnat, men samarbetet med Sanna Sofia Vuori, fullfjädrad bilderboksberättare redan i denna debut, bådar gott. Vuori är ingen dununge i barnlitterära sammanhang. Hon var involverad i bilderboksutställningen BY med fantasirika museiguidningar och hon är kraften bakom den högklassiga webb-showen Estrids bokklubb, där barn samtalar med barnboksförfattare och illustratörer. Linda Bondestam behöver ingen presentation, hon är landets starkast lysande bilderboksstjärna.
Möt tre vänner som hittar ett ägg i en vattenpuss på höghusgården. Episoden återges i en bildmässigt briljant hommage till Tove Janssons skogsskildring i Hur gick det sen? (1952) intakt med karakteristiska svarta trädstammar.
”En morgon är det stövelväder. Det tar nästan en evighet för mig att komma iväg. Maud har väntat och väntat och Lu har hittat sju nya gömställen när jag äntligen kommer ut. Men just idag blir det inte kurragömma.
’Schh’, väser Maud för det ligger något i en av mina vattenpussar. Hon märkte det genast.
’Runt, fast lite ovalt’, säger Maud och bläddrar i sin spionbok. ’Varmt. Någon pickar helt tydligt där inne. Det är ett ägg.’ ”
Jag-berättare är råttan med det ostigt klingande namnet Brie. Hen flankeras av mulliga Maud Mustelin som vurmar för spioneri och fladdermusen Lu, som älskar kurragömma. De tre vet att ägg bör hållas varma, men vems är ägget? Vännerna beslutar sig för att leta rätt på äggets anhöriga och börjar plinga på dörrarna i höghuset.
Bilderboken Ägget, namne med Lennart Hellsing och Fibben Halds klassiska bilderbok om ett äggs existentiella funderingar utgiven 1975, presenterar funderingar om hur barn kommer till världen. Släktskapet med Babette Coles Mamma lägger ägg! (1993) och Christel Rönns Det vidunderliga ägget (2012), där ett ägg plötsligt hittas på motsvarande sätt och där ämnet också är adoption, är uppenbara.
Fylligt persongalleri
Vuoris text är sparsmakat träffsäker. Om Lus mormor, en dinosaurieaktig kvinna, heter det att hon ”lyssnar på oss fast hon hör dåligt och berättar om hur hon hjälpt folk. Sen berättar hon lite om kriget och kaffe också.” Persongalleriet är så fyndigt och fylligt gestaltat att bilderboken blir en djup läsupplevelse. Och läsaren får vara uppmärksam, eftersom en hel del berättas bara i bild. Råttpappans minspel då ungen frågar om ägget är deras, där han sitter med babymat i morrhåren och vaktar sina många små, är obetalbart.
Mötet mellan barnens funderingar om tillkomst och deras jakt på äggets tillhörighet kontrasterar på ett fyndigt sätt mot de vuxnas reaktioner. Vill en få aktuella kommentarer om föräldraskap och familjeliv är det till bilderböcker en ska vända sig. Boken utspelar sig i en höghusmiljö som gör det möjligt att gestalta ett brett och brokigt galleri av familjer. Regnbågsikonografi, mångfaldsideologi, adoption och granngemenskap är bärande element. Ägget lyckas vara tidstypisk, utan att hemfalla till påklistrat normbrytande.
I Ägget finns många detaljer att förälska sig i förstärkta av Bondestams koloristiska bildberättande som fördjupas vid varje omläsning. Mauds mamma som talar ändlöst i sin Iphone med kaffekoppen vilande på magen och deckare strödda kring sig är en sådan. Hoppandet i vattenpussar, äggets melerade orangea yta, humorn som bor i detaljerna, allt bidrar till att skapa en berörande bildberättelse med rika skikt av undertext. ”Sist i lönnen är en rutten råtta” ropar Maud Mustelin till sist och vännerna försvinner upp i trädtopparna, flankerade av en svidande vacker bild av lövverk och trädkronor signerad Linda Bondestam.