Trygga som på banken?

” ’Trygga som på banken’ hette det där jag växte upp – banker framstod som en oas av stabilitet och trygghet i en i övrigt föränderlig värld. Det har förändrats med åren.”

Helsingforsbörsen fortsatte gå upp under veckan och adderade ytterligare några tiondels procent till årsavkastningen. Marknaderna fortsätter att klättra på väggen av oro, men inte alla sektorer har följt med i uppgången. Europeiska bankaktier har hamnat i strykklass under de senaste veckorna, och även denna vecka gick de nordiska bankerna svagare än benchmark. Nordea tappade ca 1 procent och har därmed sjunkit med 18 procent i år (11 procent om hänsyn tas till dividenden). I Sverige har Swedbank, SEB och Handelsbanken fallit med 5–10 procent i år, och Danske Bank har tappat 8 procent bara sedan mitten av maj.

”Trygga som på banken” hette det där jag växte upp – banker framstod som en oas av stabilitet och trygghet i en i övrigt föränderlig värld. Det har förändrats med åren. Under det senaste året har nordiska banker som aktieplaceringar varit en besvikelse, trots god lönsamhet, starka balansräkningar och stabila dividender. Vad är det egentligen som pressar sektorn?

Den första – och troligen viktigaste – förklaringen till de nordiska bankernas relativt skrala utveckling på senare tid är det låga ränteläget, både i Eurozonen och i Sverige. Med extremt låga räntor är det svårt för bankerna att tjäna några pengar på sin inlåning, och när förväntningarna på att ECB eller den svenska Riksbanken ska höja räntorna skjutits på framtiden blir det längre till ett väntat vinstlyft av denna anledning. Men, rimligen bör de första höjningarna komma inom de närmaste tolv månaderna – och amerikanska banker har utvecklats starkt i spåren av Feds räntehöjningar.

Den andra förklaringen är en oro bland internationella investerare för bostadsprisernas utveckling i framförallt Sverige och Norge. För den som har studerat de nordiska bankernas historik är det uppenbart att kreditförlusterna på bostadsutlåning även i svåra tider varit mycket låga för bankerna. Det är en helt annan sak om den kommersiella fastighetsmarknaden börjar svaja, men där förefaller allt vara stabilt med stigande hyror och låga vakanser. Vi ser också tecken till en stabilisering av prisbilden, framförallt i Norge men även på den svenska marknaden.

Den tredje förklaringen, som satt extra tryck på bankaktier i maj, är oron för en ny eurokris med tillhörande risk för kreditförluster. Förutom att det förefaller som om krishotet är betydligt överdrivet (notera att premiärminister Conte bestämt avvisat att Italien på något sätt skulle vara intresserade av att lämna EMU) är det också tydligt att de nordiska bankerna generellt sett har en låg exponering mot potentiella krishärdar som Italien.

Visst finns det risker förknippade med de nordiska bankerna – men den verkar väl reflekterad i dagens värderingar. Exempelvis värderas Nordea i nuläget till ca 1,1x eget kapital, vilket indikerar att placerarna tar höjd för en rejäl nedgång i lönsamheten. Mellan tumme och pekfinger innebär det att avkastningen på det egna kapitalet skulle sjunka till 8,5 procent, jämfört med dagens 10 procent. Det betyder i sin tur att marknaden redan nu diskonterar att vinstprognoserna kommer att sänkas med ytterligare 12 procent. Det ser inte ut som några höga förväntningar. Och dividendavkastningen, som jag skrivit om i tidigare krönikor, uppgår nu till drygt 8 procent för 2018. Det känns tryggt – som på banken.