John-Erik Jansén om G7-mötet i ledaren på
Förväntningarna var inte stora inför G7-mötet. Men att det skulle sluta så här inflammerat var ändå oväntat.
Förklaringen är lika bisarr som Trumps agerande. Det är väl snarare ett tecken på svaghet och bristande självkontroll att reagera med okontrollerat ursinne över ett uttalande på en presskonferens. I stället för att visa prov på styrka visade Trump upp en av sina svaga sidor.
Under fjolårets G7-möte i Taormina på Sicilien försökte de övriga länderna förgäves övertala president Donald Trump att inte lämna Parisavtalet om klimatet. Men några dagar efter mötet meddelade Trump att USA lämnar överenskommelsen.
Under mötet delade Trump också ut skopor av ovett över de europeiska ledarna, det fick Tysklands förbundskansler Angela Merkel att säga att Europa nu måste stå på egna ben.
Under året som gått har Trump fortsatt att dra bort USA från olika internationella avtal, bland annat kärnvapenöverenskommelsen med Iran. Och i början av juni tog USA ensidigt i bruk nya tullar på stål och aluminium från Kanada, Mexiko och EU.
Mot den här bakgrunden var förväntningarna på G7-mötet i Kanada inte stora. Frankrikes president Emmanuel Macron sade före mötet att det inte var omöjligt att det skulle sluta med att USA ställer sig emot alla andra, att G7 blir G6.
Donald Trump kom senare än de andra, och han lämnade mötet först av alla. Men länderna lyckades ändå enas om en slutkommuniké. Vid en presskonferens innan han åkte betecknade Trump mötet som en framgång, till och med som en väldig succé.
Men bara några timmar senare var det helt annat ljud i skällan.
Från presidentplanet Air Force One på väg till mötet med Nordkoreas ledare Kim Jong-un i Singapore kom ett rasande Twittermeddelande där Trump sade att USA inte längre godkänner slutkommunikén, dessutom gjorde han ett grovt personligt påhopp på Kanadas premiärminister Justin Trudeau.
Orsaken till det exempellösa angreppet på en granne och nära allierad var att Trudeau vid sin presskonferens sade att Kanada inte tar lätt på USA:s tullar.
Men från premiärministerns kansli framhöll man att Trudeau hade sagt samma sak både under förhandlingarna och i enskilda samtal med Trump.
Senare fortsatte Trumps medarbetare angreppen, Trudeau anklagades för att ha stuckit en kniv i ryggen på Trump inför mötet med Kim Jong-Un. Trump själv anklagade Kanada, Tyskland och EU för att låta sig beskyddas av USA och inte satsa tillräckligt mycket på sitt försvar samtidigt som länderna skor sig på ojämlik handel med USA.
Med sin sedvanligt överdrivna retorik sade Trump att USA betalar ”nästan allt” för Nato – i själva verket betalar USA 22 procent av Natos budget, Tyskland betalar knappt 15 procent.
Trumps utbrott ger vid handen att Natos toppmöte senare i sommar blir stormigt.
Det är svårt att hitta någon logik i Trumps agerande. De övriga G7länderna hör till USA:s långvariga allierade, stabila demokratier med samma värdegrund som USA. Tror Trump att hans ilskna utspel ska skrämma de här länderna till att anpassa sin handelspolitik till USA:s intressen?
G7 är dessutom ett forum där man kan förhandla om det som USA uppfattar som orättvisor. Förhandlingar förutsätter ändå att parterna respekterar och litar på varandra, men Donald Trump har ännu en gång visat att han inte har respekt för demokratiskt valda ledare. Det är paradoxalt att han kallar Kanadas premiärminister ”oärlig och svag” samtidigt som Nordkoreas grymme diktator Kim JongUn betecknas som en hedervärd person.
Trumps ekonomiska rådgivare Larry Kudlow, förklarar utbrotten med att Trump ”inte kunde visa sig svag” inför mötet med Kim.
Förklaringen är lika bisarr som Trumps agerande. Det är väl snarare ett tecken på svaghet och bristande självkontroll att reagera med okontrollerat ursinne över ett uttalande på en presskonferens. I stället för att visa prov på styrka visade Trump upp en av sina svaga sidor.
Ordkriget med länder som har hittills har varit USA:s viktigaste allierade visar hur Trumps utrikespolitik gör USA allt ensammare. Men det verkar inte bekymra honom.