Till­ba­kablic­kan­de sta­di­onrock

Ma­nic Stre­et Pre­achers bju­der in­te på någ­ra över­rask­ning­ar, men nya al­bu­met fun­ge­rar än­då bra som hu­mör­hö­ja­re.

Hufvudstadsbladet - - Kultur - HENRIK JANS­SON kul­tur@ksf­me­dia.fi

ROCK

Ma­nic Stre­et Pre­achers

Re­sistan­ce is Fu­ti­le (So­ny)

Wa­le­sis­ka Ma­nic Stre­et Pre­achers tog av­stamp i pun­ken, men det var med de pom­pö­sa arenaklang­er­na på This Is My Truth Tell Me Yours från 1998 som fram­gång­ar­na kom. Då ha­de ban­det i och med att gi­tar­ris­ten Richey Ed­wards spår­löst för­svun­nit (han död­för­kla­ra­des först 2008) dess­utom fått ett li­te my­tiskt skim­mer.

Men ef­ter guld­ål­dern – med musik som i dag känns aning­en da­te­rad – tap­pa­de grup­pen fo­kus. De för­sök­te sig länge på oli­ka sti­lar och ljud­byg­gen utan att få tag i den rö­da trå­den. En vänd­punkt kom med Jour­nal for Pla­gue Lo­vers (2009), där kil­lar­na ton­sat­te ef­ter­läm­na­de tex­ter av Ed­wards för att på så sätt hit­ta till­ba­ka till röt­ter­na.

På ak­tu­el­la Re­sistan­ce Is Fu­ti­le tras­kar man vi­da­re i tryg­ga spår, med få över­rask­ning­ar men desto fler åter­blic­kar mot ti­di­ga­re ske­den i band­histo­ri­en. En del res­ter från den ti­di­ga, pun­ki­ga­re fa­sen blan­das med klang­ful­la ele­ment från den or­kestra­la sta­di­onrock­pe­ri­o­den. Det bras­sas på li­te väl tjockt ibland, med ett bred­bent rif­fan­de, men i mas­san finns ock­så en del me­lo­distar­ka guld­korn in­ba­ka­de.

Energin har käm­par­na i be­håll, i kom­bi­na­tion med en må­hän­da na­iv men op­ti­mis­tisk tro på rock­mu­si­kens he­lan­de kraft. Så visst fun­ge­rar fle­ra av lå­tar­na bra som hu­mör­hö­ja­re.

FO­TO: ALEX LAKE

Ma­nic Stre­et Pre­achers går till­ba­ka till si­na röt­ter på nya al­bu­met.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.