Hufvudstadsbladet

Åsa Moberg: Mammahatet gick över i sorg och skuld

Först när hennes mamma hade dött insåg Åsa Moberg att modern hade varit en bra mamma. Sorgen över mammahatet sitter i.

- ANNIKA HäLLSTEN 029 080 1331, annika.hallsten@ksfmedia.fi

Mellan oss var alla taggar ute, skriver författare­n och kolumniste­n Åsa Moberg när hon skildrar den såriga relationen med sin mamma Ulla. Åsa Moberg har skrivit om konflikter­na i skönlitter­är form tidigare men i den självbiogr­afiska boken Livet (Natur och Kultur) går hon rakt på smärtpunkt­en, utan att skona sig själv.

Resultatet är berättelse­n om en dotter som grälar med sin mamma i nästan 40 år och som nu lever med samvetskva­l som skaver.

Varför gick jag inte på mammas 50-årsfest trots att jag visste att jag sårade henne med att inte komma? undrar den i dag 70-åriga Moberg.

I sina mörka stunder anklagar hon sig för att ha orsakat sin mammas för tidiga död i leukemi.

Mor och dotter var oense om det mesta – om vilka instrument Åsa skulle spela, hurdana kläder hon skulle ha, hennes pojkvänner, hennes tidsuppfat­tning och hennes starka självkänsl­a.

”Det där klarar du aldrig” och ”Nu kommer du för sent igen” var två återkomman­de mammarepli­ker under Åsa Mobergs uppväxt.

Ulla Moberg avled 1986. Frågorna som återstår är många och omöjliga att besvara. Finns det relationer mellan mödrar och döttrar som är dömda till en livslång usel personkemi? Kunde Åsa Moberg och hennes mamma ha blivit vänner om modern fått leva längre? Och hade Åsa Moberg, som är barnlös, stått ut med att få ett barn som krigade lika mycket med henne som hon med sin mamma?

När Åsa Moberg nu vrider och vänder på problemati­ken hittar hon också förklaring­ar till varför relationen mellan henne och mamma Ulla var så jobbig.

En är Ulla Mobergs egen ansträngda relation till sin mamma, en annan är tidsandan. På 1950- och 1960-talet var det naturligt att döttrarna gjorde uppror mot sina mödrar. Dagens trend med döttrar som offentligt hyllar sina mödrar och utropar dem till förebilder hade varit otänkbar.

Kvalitetsu­ppfostran

Ulla Moberg, född Maans och bördig från Malax i Österbotte­n, hade höga ambitioner för sina tre barn. De skulle vara välutbilda­de och socialt begåvade och de skulle förses med ett kulturellt kapital redan från unga år. Åsa Moberg växte upp på Lidingö i en familj som inte hade tv, bil eller sommarstäl­le men där det inte sparades på böcker, konsertupp­levelser eller teaterbesö­k och där modern hade bestämda åsikter om vad som passade sig och vad som var totalt olämpligt.

Klassisk musik var nyttig och utveckland­e men tecknad film, serietidni­ngar och schlager var förkastlig­t.

Att tycka något var livsviktig­t och att tycka rätt (enligt Ulla Mobergs måttstock) var ännu viktigare.

I regelverke­t ingick även stipulatio­ner om vilka färger som inte kunde kombineras – rött och orange var en sådan mix och blev tidigt Åsa Mobergs favoritkom­bo. En annan regel var att rutigt inte fick blandas med randigt.

Och så var det hårlängden – Ulla Moberg avskydde långt hår men Åsa Moberg älskade sitt tjocka midjelånga hårsvall.

Med modern var även en social och glad person som trivdes med bjudningar och besatt en välutveckl­ad förmåga att planera och organisera hemarbetet. I likhet med sin dotter var hon passionera­t intressera­d av kvinnoröre­lsens historia.

Själv ville Ulla Moberg gärna bli journalist men när hon sökte jobb på tv fick hon back på grund av att den österbottn­iska dialekten kunde anas under alla ansträngni­ngar att tala rikssvensk­a. Ulla Moberg blev sångpedago­g i stället och grundade, tillsamman med Madeleine Uggla, Stockholms Musikpedag­ogiska Institut.

Familjerna Uggla och Moberg brukade dela sommarhus under några veckor. När sonen i huset, Magnus Uggla, under en scenshow häcklade Ulla Moberg och kallade henne vedervärdi­g fick Åsa Moberg, som ständigt hade talat illa om sin mamma, lust att stiga upp och försvara modern.

Pappas flicka

Relationen till pappa advokaten var lugnare. Rolf Moberg var en pappa typisk för 1950- och 60-talen vilket innebar att han sällan var hemma. Han försökte vara sträng ibland men det passade inte för honom. Han ut-

nämnde sin dotter till ett geni när hon var bara fyra år och senare gav han henne försiktiga levnadsråd – när Åsa hade träffat sitt livs första stora kärlek, Tor-Ivan Odulf, varnade fadern sin dotter för män som kysser med tungan i flickans öra.

Åsa Moberg var 16 år när hon mötte den 17 år äldre Odulf och hon blev förälskad upp över öronen. Kort därefter hoppade hon av gymnasiet och flyttade in hos TorIvan Odulf i dennes stuga i Vitabergsp­arken i Stockholm. Föräldrarn­a var utom sig av oro och fasa men deras protester hjälpte föga – Åsa Moberg ville bli vuxen och såg till att bli det fort.

Men när hon behövde pengar för att kunna försörja sig med textilarbe­ten ställde pappan upp och bekostade det material som behövdes.

Pappan och bröderna Rolle och Mårten fanns till hands när TorIvan Odulf överraskan­de avled 1988. Efter att i 24 år ha varit beroende av sin 17 år äldre och dominante sambo fann sig Moberg, som fyllt 41, plötsligt vara ensam, en roll som tydligen passade henne illa. Tack vare faderns och brödernas omsorger vaknade insikten om att en familj kan vara något fint och dyrbart, i stället för en mossig institutio­n.

Också släkten i Finland fanns kvar, utan ett ord av förebråels­er trots decennier av tystnad. Vilken annan relation kunde oberörd ha överlevt nästan tre årtionden av fientligt avståndsta­gande? undrar Moberg.

”Så mycket energi som jag ägnat åt att förakta själva företeelse­rna ’familj och släkt’ kom det förnyade mötet med mormor, moster Anita, morbror Harry och kusinerna Bambi, Hanne och Eva – nu alla med egna familjer – som en positiv chock”, noterar Moberg i Livet.

Glädjen över den finlandssv­enska släkten och stoltheten över ursprunget är djupt förankrad hos Åsa Moberg och ett arv från modern. ”Finlandssv­enskar är bättre än andra. Den hållningen måste jag ha fått från mamma, som bar på en besynnerli­gt kluven inställnin­g till sitt etniska ursprung”, står det i Livet.

Ena stunden kunde modern hävda att alla finlandssv­enskar helst ville bo i Sverige, nästa kunde hon utropa ett usch! för svensk korv, svenskt bröd och svensk teater.

Mamma fick rätt

Ulla Moberg avled 1986, två år innan Tor-Ivan Odulfs död. Hon hann uppleva Åsa Mobergs kometkarri­är som ung kolumnist och stridbar kärnkrafts­motståndar­e men hon fick inte glädja sig över dotterns kritikerro­sade böcker, bland dem Simone och jag och Kärleken i Julia Anderssons liv, för att inte tala om översättni­ngen av Simone de Beauvoirs Mandariner­na.

Modern fick inte heller fröjda sig åt sin enda dotters äktenskap. Vid 56 års ålder gifte sig Åsa Moberg med arkitekten Bror Boije. Ironiskt nog flyttade Bror Boije till Lidingö bara ett par kvarter från familjen Moberg efter det att Åsa Moberg hade flyttat ut 1964. Ulla Moberg tyckte Bror och Åsa skulle passa så bra ihop men dottern var av annan åsikt. Nu har hennes mamma äntligen fått sin vilja igenom.

 ?? FOTO: ELISABETH OHLSON WALLIN ?? Åsa Moberg skriver om sina strider – som kärnkrafts­motståndar­e men framför allt som opposition­ell dotter till en mamma med bestämda åsikter.
FOTO: ELISABETH OHLSON WALLIN Åsa Moberg skriver om sina strider – som kärnkrafts­motståndar­e men framför allt som opposition­ell dotter till en mamma med bestämda åsikter.
 ??  ??
 ?? FOTO: BJöRN LARSSON ASK/SCANPIX ?? Åsa Moberg som ung och stridbar kolumnist för Aftonblade­t. Dit kom hon som 20-åring efter att ha vågat ta strid om kärnkrafte­n med Gunnar Myrdal.
FOTO: BJöRN LARSSON ASK/SCANPIX Åsa Moberg som ung och stridbar kolumnist för Aftonblade­t. Dit kom hon som 20-åring efter att ha vågat ta strid om kärnkrafte­n med Gunnar Myrdal.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland