Konkurrensutsättning är på modet, men misslyckas ofta

KONKURRENSUTSÄTTNING Konkurrensutsättning och utlokalisering har överlag ökat enormt de senaste årtiondena. Det började med att produktionen utlokaliserades till mera kostnadseffektiva operatörer. Andra processer som var – och fortfarande är mycket vanliga – är att outsourca transport och logistik. Som allting här i världen finns det för- och nackdelar. Outsourcing fungerar bra när arbetsuppgifterna är enkla, repetitiva och tidskrävande.

Modellen vid utlokalisering är ofta den att utlokaliseraren sluter ett kontrakt med en stor nationell aktör som sedan i sin tur gör underkontrakt med flera lokala operatörer. De lokala operatörerna lämnar också in sina offerter som är dyrare eftersom de baserar sin offert på en verklig och realistisk kostnadsnivå.

Sedan, i brist på arbete, gör den lokala operatören, för att ha något jobb över huvud taget, kontrakt med den nationella operatören. I värsta fall går den lokala operatören sedan i konkurs.

I klartext: när man inte behärskar konkurrensutsättningen vinner den som billigast har mage att lämna arbetet ogjort. Man skapar konstellationer som i praktiken är monopol eller karteller. Vi vrider klockan över hundra år tillbaka i tiden och återinför torparsamhället!

Ett konkret exempel på detta fenomen är kommunikationsminister Anne Ber- ners berömda taxireform och vad den sedan bland annat fört med sig. Dejoureringsplikten slopades vilket innebär att en ålderstigen person som skall ta sig till hälsocentralen på landsbygden inte kommer dit av den enkla anledningen att det inte finns en enda taxi på tiotals kilometers avstånd.

Ett annat fenomen är det faktum att Folkpensionsanstalten (FPA) konkurrensutsatte de taxitjänster som ersätts. Denna volym var 2017 153 miljoner euro. Aktörerna som gjorde kontrakt med FPA har i praktiken inte tillräckligt mycket underleverantörer och transporten ”kommer när den hinner” eller inte över huvud taget. Den cancersjuka kommer inte till sin behandling.

Centerpartiet har i praktiken lämnat de sjuka och åldringarna vid vägkanten. De ansvariga politikerna och byråkraterna bara rycker på axlarna och tänker: inte var det så här det skulle gå. Helt fundamentala element som kvalitet och att ta ansvar lyser med sin totala frånvaro.

Det går ofta just så här när den offentliga sektorn bryter etablerade samarbetsarrangemang och börjar med konkurrensutsättning utan att över huvud taget tänka sig in i hur det sen skall fungera i praktiken.

Igen ett mycket tråkigt exempel på hur regeringen ökar på kraven utan att ge de resurser som behövs. Att kombinera billigt med bra går sällan att verkställa i praktiken.

Tyvärr är listan på mycket misslyckad konkurrensutsättning oerhört lång. Det har gällt till exempel äldreomsorg, service för funktionshindrade, datatjänster för sjukvården och så vidare.