Claes Bang nju­ter av att ha med­vind

Hufvudstadsbladet - - Front Page -

Det sto­ra ge­nom­brot­tet för dans­ka skå­de­spe­la­ren Claes Bang kom sent. Ef­ter år av få stör­re rol­ler och pe­ri­o­der av ar­bets­lös­het slog 51-åring­en ige­nom in­ter­na­tio­nellt i Ru­ben Öst­lunds sa­ti­ris­ka The Squa­re i fjol.

– Där­för för­sö­ker jag nju­ta av att ha med­vind och ut­nytt­ja mo­men­tum, sä­ger Bang.

Få in­ter­vju­er, få stör­re rol­ler och pe­ri­o­der av ar­bets­lös­het. Länge var det var­da­gen för den dans­ka skå­de­spe­la­ren Claes Bang. Men un­der filmfes­ti­va­len i Can­nes i fjol kom ge­nom­brot­tet. Som 51-åring kan han nu be­trak­ta en full­teck­nad ka­len­der med rol­ler i fle­ra in­ter­na­tio­nel­la pro­duk­tio­ner.

Det var i Ru­ben Öst­lunds sa­ti­ris­ka The Squa­re som Claes Bang gjor­de sig känd som dis­trä mu­se­iku­ra­tor, som dras in i en rad ovän­ta­de hän­del­ser. Då fil­men vann Guld­pal­men i Can­nes blev den ock­så danskens en­tré på världs­sce­nen.

– Me­dan vi fil­ma­de The Squa­re för­vän­ta­de jag mig ingen­ting. Ru­ben har ett spe­ci­ellt sätt att fil­ma med enormt många och långa tag­ning­ar. Han ger si­na skå­de­spe­la­re myc­ket an­svar, så man kan bre­da ut sig och job­ba ige­nom, be­rät­tar Claes Bang om de tuf­fa in­spel­ning­ar med upp till 80 tag­ning­ar per scen.

– Al­la ser Can­nesvin­na­ren och när jag fyl­ler he­la fil­men var det många som fick möj­lig­he­ten att ki­ka li­te på mig. Jag tror att al­la man­li­ga skå­de­spe­la­re mel­lan tret­tio och fem­tio skul­le ha dö­dat sin fa­milj för att få den rol­len. Det var ett otro­ligt pri­vi­le­gi­um, be­rät­tar den 51-åri­ga skå­di­sen över te­le­fo­nen från sitt ho­tell­rum i Lon­don.

Det är kväll och Claes Bang har just av­slu­tat da­gens in­spel­ning­ar av Ly­re­bird – ett hi­sto­riskt dra­ma där en hol­ländsk konst­för­fals­ka­re lu­rar för­mö­gen­he­ter av na­zis­ter­na, som tror att de kö­per äk­ta mål­ning­ar av Jo­han­nes Ver­me­er. Ock­så i öv­rigt är ka­len­dern full­teck­nad och Claes Bang har ing­en aning om vil­ken dag det är. Ba­ra att han ald­rig har haft så många spän­nan­de pro­jekt som nu.

Han har ny­li­gen spe­lat in ac­tiont­hril­lern Girl in the Spi­der’s Web, där han age­rar skurk. När han är fär­dig­med Ly­re­bird vän­tar en roll i Bur­ned Orange He­re­sy där han spe­lar en am­bi­tiös konst­kri­ti­ker som mås­te stjä­la en tav­la för att få en ef­ter­trak­tad in­tro­duk­tion. Att Claes Bang har fått tre vik­ti­ga rol­ler med kopp­ling till konst­värl­den är re­na slum­pen – han in­tres­se­rar sig för konst fast han in­te vet sär­skilt myc­ket om bran­schen, be­rät­tar han.

Ar­bets­lös­het – och hårt jobb

Trots att han nu har fullt upp med in­ter­na­tio­nel­la pro­jekt, är det vik­tigt för Bang att un­der­stry­ka att han är stolt över de många mind­re pro­duk­tio­ner han med­ver­kat i se­dan tju­go­års­ål­dern. Ny­li­gen del­tog han i te­a­ter­fes­ti­va­len i Kö­pen­hamn där han ge­stal­ta­de en man vars liv fal­ler i bi­tar när han spar­kas från sitt jobb. Si­tu­a­tio­nen kän­ner han väl igen och ibland har han va­rit ut­an jobb i fle­ra må­na­der. Det har sli­tit på själv­för­tro­en­det – i dag får han käm­pa för att hänga med i det hår­da ar­betstem­pot.

– Om man tyc­ker om job­bet tyc­ker man om att ar­be­ta hårt, och där­för för­sö­ker jag hin­na med al­la upp­drag. I film­bran­schen är man of­ta ”this week’s fla­vour” – men sen tar nå­gon an­nan plat­sen. Där­för för­sö­ker jag nju­ta av att ha med­vind och ut­nytt­ja mo­men­tum, be­rät­tar Bang, som är upp­vux­en på det pro­vin­si­el­la Fyn, där han bod­de med sin från­skil­da pap­pa och spe­la­de te­a­ter och mu­sik på fri­ti­den. Pap­pan, som var för­säl­ja­re, för­stod ald­rig rik­tigt sin sons bo­he­mis­ka stil. Frun Lis, dä­re­mot, träf­fa­de han via sitt ar­be­te: hon är smin­kör.

Pa­ret har inga ge­men­sam­ma barn och bå­da är upp­tag­na med si­na kar­riä­rer. När de träf­fas sker det of­ta un­der film­in­spel­ning­ar­na.

Då The Squa­re för­ra året vann Guld­pal­men i Can­nes och Claes Bang läm­na­de fes­ten i ra­se­ri var hon ock­så med. Dansken var no­mi­ne­rad till bäs­ta skå­de­spe­la­re, men pri­set gick till Jo­aquín Cor­tez.

Nob­ben

– Jag vil­le djäv­ligt gär­na ha det där fuc­king pri­set, och jag blev för­ban­nad när det in­te lyc­ka­des. Det är ju in­te atom­fy­sik. När man är så nä­ra, blir man be­svi­ken om man in­te får det, sä­ger Bang och tilläg­ger att folk bru­kar tyc­ka det är skönt att han in­te hym­lar om sin be­svi­kel­se.

– Vi blev ock­så no­mi­ne­ra­de till en Oscar. Det var en gi­gan­tisk be­svi­kel­se att re­sa he­la vägen till Los Ang­e­les, an­vän­da tre da­gar på en mas­sa me­di­er, se den trå­ki­gas­te sho­wen jag nå­gon­sin har sett och sen in­te kom­ma hem med nå­got som helst! Al­la sä­ger att själ­va no­mi­ne­ring­en är en se­ger, men jag kan sä­ga att det är lögn. Det är den in­te. Det är sä­kert en väl­digt stor ära, men det är in­te det­sam­ma som att vin­na.

Film – och te­a­ter

I Ly­re­bird job­bar Bang nä­ra re­gis­sö­ren Dan Fri­ed­kin, och de pra­tar i te­le­fon på kväl­lar­na för att dis­ku­te­ra mor­gon­da­gen och de idéer som han har. And­ra gång­er är ar­be­tet me­ra af­färs­mäs­sigt: man fil­mar det man ska och sen går man hem igen.

– Med film blir det all­tid li­te löst och frag­men­te­rat. Man kan bör­ja med slu­tet, och sen fil­mar man två mi­nu­ter från bör­jan. Att be­rät­ta en hel histo­ria, från bör­jan till slut finns ba­ra på te­a­tern, och det tyc­ker jag om. Där­för hop­pas jag att jag kan fort­sät­ta blan­da konstar­ter­na.

Dröm­re­gis­sö­ren är Da­vid Lynch, men någ­ra dröm­rol­ler har Claes Bang in­te.

– Jag lä­ser det som ham­nar på mitt skriv­bord och sen kas­tar jag mig in i det om det är en in­tres­sant be­rät­tel­se med in­tres­san­ta män­ni­skor.

– En film är otro­ligt dyr att gö­ra. Man kan va­ra sten­sä­ker på att al­la som in­går i den hop­pas att det blir ett mäs­ter­verk. Al­la ger allt vad de äger och har av pas­sion och ener­gi. Men man mås­te ba­ra in­se att det är jäv­ligt svårt.

Med be­röm­mel­sen föl­jer nu upp­märk­sam­he­ten från pres­sen. Re­dan i Can­nes blev det fyr­tio in­ter­vju­er om da­gen.

– Un­der det se­nas­te året har jag gett över fy­ra­hund­ra in­ter­vju­er. Jag tyc­ker egent­li­gen att det är gans­ka trev­ligt eftersom jag in­te har gjort det så of­ta för­ut, och det fanns så myc­ket att pra­ta om i The Squa­re. Men ibland sä­ger jag en mas­sa skräp, och om jag in­te får lä­sa mi­na ci­tat in­nan mås­te jag för­sö­ka cen­su­re­ra mig själv, sä­ger Claes Bang, som än­nu in­te har ut­veck­lat det pan­sar som många av hans kol­le­ger göm­mer sig bakom.

Och än så länge har han ba­ra ett en­da film­pris där­hem­ma. Det står bred­vid hust­runs sta­ty­ett för bäs­ta ma­ke­up i en dansk spel­film och de­la­des ut av Eu­ro­pe­is­ka fil­ma­ka­de­min för rol­len som Christi­an i The Squa­re. Nå­got ty­der än­då på att det kom­mer att få säll­skap. Fort­sätt­ning föl­jer.

CA­MIL­LA ALFTHAN

kul­tur@hbl.fi

FO­TO: LIS KASPER BANG

Claes Bang kan som 51-årig skå­de­spe­la­re be­trak­ta en full­teck­nad ka­len­der.

FO­TO: PRESSBILD

Claes Bang i ge­nom­brotts­rol­len som mu­sei­che­fen Christi­an i Ru­ben Öst­lunds The Squa­re. In­spel­ning­ar­na var tuf­fa, be­rät­tar Bang, Öst­lund kan gö­ra upp till 80 tag­ning­ar av en en­da scen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.